Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

VetMIC CLIN staf/strept

- en klinisk panel för resistensundersökning av stafylokocker och streptokocker
 
 

Avläsningsspegel för VetMIC.
Foto Bengt Ekberg/SVA

VetMIC CLIN staf/strept, är en testpanel för resistensundersökning av stafylokocker och streptokocker. Panelen är utformad för kliniska frågeställningar, oavsett djurslag, och avsedd för samtidig testning av två bakterieisolat.

VetMIC CLIN staf/strept ersätter de äldre panelerna VetMIC Smådjur och VetMIC Stordjur vid testning av stafylokocker och streptokocker. Panelen kompletterar den tidigare lanserade VetMIC CLIN GN som är avsedd för Gram-negativa bakterier som Escherichia coli, Klebsiella spp., Pseudomonas spp. och Enterobacter spp.

Vid testning av till exempel Pasteurella, Mannheimia, Actinobacillus, enterokocker och anaerober kan tillsvidare de äldre panelerna användas. Nya paneler är under utveckling också för dessa bakterier.

Olika tolkningskriterier beroende på frågeställning

I VetMIC-systemet testas bakteriers känslighet genom att minsta hämmande koncentration (MIC) för flera olika antibiotika samtidigt bestäms med mikrodilution i mikrotiterplatta. Uppmätta MIC tolkas genom jämförelse med definierade tolkningskriterier, så kallade brytpunkter.

För kliniska frågeställningar används kliniska brytpunkter. Med brytpunkterna klassificeras en bakteriestam som känslig (S), intermediär (I) eller resistent (R) vid behandling med ett antibiotikum. Dessa brytpunkter baseras på en sammanvägning av uppgifter om koncentrationsförlopp för ett antibiotikum i kroppen (farmakokinetik) och uppgifter om en bakteriearts normala känslighet för samma antibiotikum. Vissa brytpunkter är satta för att med hjälp av MIC skilja ut isolat med specifika resistensmekanismer, som till exempel meticillinresistens (MRSA och MRSP) eller ESBL-produktion.

För resistensövervakning används ofta epidemiologiska (mikrobiologiska) brytpunkter (ECOFF). Dessa baseras enbart på information om en bakteriearts normala känslighet och skiljer isolat utan förvärvad resistens från de som har förvärvat resistensmekanismer. Isolat utan förvärvad resistens sägs tillhöra ”vildtypen” (wild-type; WT) och de med förvärvad resistens är ”icke vildtyp” (non wild-type; N-WT). Ofta används begreppen ”känslig” och ”resistent” men eftersom epidemiologiska brytpunkter inte tar hänsyn till farmakokinetiska data är en sådan tolkning inte alltid relevant vid kliniska frågeställningar.

Tolkningskriterier – inte så enkelt som det kan förefalla

Att fastställa kliniska brytpunkter är en komplicerad och grannlaga uppgift och ofta krävs för samma antibiotikum olika brytpunkter för olika bakteriearter – så kallade ”artspecifika brytpunkter”. För att undvika förvirring måste kriterierna standardiseras och harmoniseras nationellt och helst också internationellt. Tyvärr brister det i internationellt samförstånd och tolkningskriterier skiljer sig ibland mellan länder. Mer information om brytpunkter och hur de tas fram liksom om skillnaderna mellan olika typer finns på organisationen EUCAST:s webbplats.

Flera olika organisationer definierar kliniska brytpunkter för humanmedicinskt bruk. Två dominerande aktörer är europeiska EUCAST och nordamerikanska CLSI. Endast CLSI har specifika kliniska brytpunkter för bakterier från djur men tyvärr saknas brytpunkter för flera kombinationer av antibiotika, bakterieart och djurslag i CLSI:s standard.

Spridning av bakterier med nya resistensmekanismer, introduktion av nya antibiotika och beredningsformer liksom ökad kunskap om den kliniska betydelsen av MIC gör fastställandet av tolkningskriterier till en dynamisk process där brytpunkter ständigt omvärderas och emellanåt måste revideras.

Reviderade brytpunkter för VetMIC

Som hjälp för att tolka undersökningar med VetMIC medföljer ett förslag till kliniska brytpunkter när panelerna levereras. Tolkningskriterierna till de äldre panelerna, VetMIC Smådjur och VetMIC Stordjur, utformades för över tio år sedan och är nu delvis föråldrade.

De tolkningskriterier som följer med VetMIC CLIN staf/strept har därför reviderats och baseras så långt det varit möjligt på nu gällande CLSI standard (VET01 eller M100). VetMIC CLIN staf/strept har dessutom fler koncentrationer av vissa antibiotika än tidigare paneler vilket tillåter tolkningar som tidigare inte var möjliga. För vissa antibiotika skiljer sig därför de nya kriterierna från de som medföljer de äldre panelerna. Förändringarna av tolkningskriterier summeras nedan.

OBS! Ny rutin för detektion av MRSA med VetMIC CLIN staf/strept

Endast cefoxitin MIC behöver tolkas för att detektera MRSA.

Efter att vi i cirka två år utvärderat cefoxitin parallellt med oxacillin i VetMIC CLIN staf/strept för att detektera MRSA visar det sig att resultatet för cefoxitin är tillräckligt för att fånga upp misstänkta isolat. Det blir till och med bättre eftersom antalet falskt positiva minskar.

Därför tar vi nu bort gränsvärdet för oxacillin vid test av Staphylococcus aureus och vill att ni så snart som möjligt går över till att endast använda gränsvärdet för cefoxitin för att avgöra om isolatet är en misstänkt MRSA.

För Staphylococcus preudintermedius ändras inget utan det är fortfarande oxacillin som ska tolkas för MRSP-detektion

Förändringar av tolkningskriterier för VetMIC CLIN staf/strept i förhållande till VetMIC Smådjur och VetMIC Stordjur:

Ampicillin och amoxicillin

  • Dessa substanser är ej inkluderade i VetMIC CLIN staf/strept.
  • För stafylokocker gäller att ett högt penicillin MIC och/eller positivt penicillinastest även innebär resistens mot ampicillin och amoxicillin.
  • Stafylokocker som är resistenta mot oxacillin och/eller cefoxitin är resistenta även mot ampicillin och amoxicillin.
  • Om man har ett lågt penicillin MIC för beta-hemolytiska streptokocker av grupp A, B, C och G så är de även känsliga för ampicillin och amoxicillin, men det gäller inte rakt av för övriga streptokocker.

Cefalotin

  • Grupprepresentant för första generationens cefalosporiner, som exempelvis cefalexin och cefadroxil.
  • För stafylokocker gäller S endast om de är känsliga för oxacillin och cefoxitin.
  • Brytpunkten för S är sänkt ett steg.

Cefoxitin

  • För detektion av MRSA.
  • Om resistens påvisas hos koagulaspositiva stafylokocker ska diagnosen verifieras enligt (SJVFS 2013:23; "K4"). Finns inte med i VetMIC Smådjur och VetMIC Stordjur.

Erytromycin

  • Testintervallet minskat ett steg till 0,5-2 mg/L i förhållande till VetMIC Smådjur (0,5-4 mg/L).
  • På grund av det kortade intervallet sänks brytpunkten för R till >2 vilket inte bör ha någon betydelse för varken stafylokocker eller streptokocker.

Fusidinsyra

  • Testintervallet sänkt och förlängt från två steg till tre 0,5-2 mg/L (VetMIC Smådjur 2-4 mg/L).
  • Brytpunkterna för S och R sänkta till ≤1 och >1 (anpassning till EUCASTs brytpunkt för stafylokocker).

Gentamicin

  • Testintervallet anpassat till stafylokocker och därmed sänkt och minskat ett steg till 1-4 mg/L i förhållande till VetMIC Smådjur och VetMIC Stordjur (2-16 mg/L).
  • På grund av det kortade intervallet sänks brytpunkten för R till >4 vilket inte bör ha någon betydelse för stafylokocker.

Klindamycin

  • Testintervallet sänkt och utökat med ett steg till 0,5-2 mg/L (tidigare 1-4 mg/L, VetMIC Smådjur) för att passa stafylokocker och streptokocker.
  • Brytpunkterna sänkta för att passa stafylokocker och streptokocker (anpassning till CLSI).

Nitrofurantoin

  • Testintervallet utökat med ett steg till 16-64 mg/L (tidigare 16-32 mg/L, VetMIC Smådjur).
  • Brytpunkten för R höjd ett steg (anpassning till CLSI).
  • Både testintervallet och brytpunkterna anpassade för infektioner i urinvägarna där höga koncentrationer uppnås lokalt.
  • Förändringarna gör bedömningarna säkrare men påverkar inte andelen S och R.

Oxacillin

  • För detektion av  MRSP.
  • Om resistens påvisas hos koagulaspositiva stafylokocker ska diagnosen verifieras enligt (SJVFS 2013:23; "K4").
  • För övriga stafylokocker saknas till stor del kunskap om populationsdistributionen av MIC. Ett förslag till tolkning av MIC för stafylokocker utöver S. aureus och S. pseudintermedius följer i tabellen nedan. Brytpunkterna är preliminära och kommer att utvärderas för eventuell revision löpande.

 

Oxacillin

Koagulaspostiva stafylokocker

S │ R

 

S. intermedius

 

≤ 0,5 │ > 0,5



 

S. delphini

 

 

≤ 0,5 │ > 0,5

 

 

S. hyicus

 

 

≤ 1 │ > 1

 

S. schleiferi

 

 

≤ 1 │ > 1

 

S. lutrae

 

 

≤ 1 │ > 1

 

S. leei

 

 

≤ 1 │ > 1

Koagulasnegativa stafylokocker

 

 

KNS (utom S. lugdunensis)

 

≤ 0,25 │ > 0,25 *

 

 

S. lugdunensis

 

 

≤ 1 │ > 1 *

 

 *Enligt CLSI M100

Penicillin

  • Penicillinasbildande stafylokocker ska alltid tolkas som R oavsett MIC.
  • Testintervallet förlängt med två steg till 0,03-1 mg/L (VetMIC Smådjur och VetMIC Stordjur 0,12-1 mg/L).
  • Brytpunkterna anpassade för stafylokocker (S ≤0,12; R>0,12) och streptokocker (S ≤0,25; R>0,25) enligt CLSI och EUCAST.

Tetracyklin

  • Testintervallet utökat med ett steg och sänkt ett steg till 0,25-4 mg/L jämfört med VetMIC Smådjur och VetMIC stordjur.
  • Brytpunkten är sänkt till R>0,5 och tolkningen har fått en fotnot om att streptokocker inte är tillräckligt känsliga för tetracykliner för att terapeutiska koncentrationer ska uppnås vid allmänbehandling.

Trimetoprim – sulfametoxazol

  • Separata brytpunkter för systeminfektion och urinvägsinfektion införda och därmed försvinner I-kategorin (anpassning till CLSI).
  • För systeminfektioner ändras inte brytpunkten för S (≤0,5/9,5 mg/L) men brytpunkten för S sänks tre steg till >0,5/9,5 mg/L.
  • För urinvägsinfektioner höjs brytpunkten för S två steg till ≤2/38 mg/L och brytpunkten för R sänks ett steg till >2/38 mg/L

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls