Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

VetMIC CLIN GN

En klinisk panel för resistensundersökning av Gram-negativa bakterier

VetMIC CLIN GN är en testpanel för resistensundersökning av Gram-negativa bakterier som Escherichia coli, Klebsiella spp., Pseudomonas spp. och Enterobacter spp. Panelen är utformad för kliniska frågeställningar, oavsett djurslag, och avsedd för samtidig testning av två bakterieisolat.

För testning av Gram-negativa bakterier ersätter VetMIC CLIN GN de äldre panelerna VetMIC Smådjur och VetMIC Stordjur. För stafylokocker och streptokocker används VetMIC CLIN staf/strept och för övriga bakterier används tillsvidare de äldre panelerna VetMIC Smådjur och VetMIC Stordjur men nya paneler är under utveckling också för dessa bakterier.

Tolkningskriterier – inte så enkelt som det kan förefalla

I VetMIC-systemet testas bakteriers känslighet för antibiotika genom att minsta hämmande koncentration (MIC) för flera olika antibiotika samtidigt bestäms med mikrodilution i mikrotiterplatta. Uppmätta MIC tolkas genom jämförelse med definierade tolkningskriterier.

För kliniska frågeställningar används kliniska brytpunkter (break points) som klassificerar en testad bakteriestam som känslig (S), intermediär (I) eller resistent (R) för behandling med ett antibiotikum. Kliniska brytpunkter baseras på en sammanvägning av uppgifter om koncentrationsförlopp för ett antibiotikum i kroppen (farmakokinetik) och uppgifter om en bakteriearts normala känslighet för samma antibiotikum. Vissa brytpunkter är satta för att utifrån MIC skilja ut isolat med specifika resistensmekanismer, som till exempel meticillinresistens (MRSA och MRSP) eller ESBL-produktion.

För resistensövervakning används ofta epidemiologiska (mikrobiologiska) brytpunkter (epidemiological cut off values; ECOFF). Dessa baseras enbart på information om en bakteriearts normala känslighet och skiljer isolat utan förvärvad resistens från de som har förvärvat resistensmekanismer. Isolat utan förvärvad resistens sägs tillhöra ”vildtypen” (wild-type; WT) och de med förvärvad resistens är ”icke vildtyp” (non wild type; N-WT). Ofta används begreppen ”känslig” och ”resistent” men eftersom epidemiologiska brytpunkter inte tar hänsyn till farmakokinetiska data är tolkningen med dessa inte alltid relevant vid kliniska frågeställningar.

Att fastställa kliniska brytpunkter är en komplicerad och grannlaga uppgift och ofta krävs för samma antibiotikum olika brytpunkter för olika bakteriearter – så kallade ”artspecifika brytpunkter”. För att undvika förvirring måste kriterierna standardiseras och harmoniseras nationellt och helst också internationellt. Tyvärr brister det i internationellt samförstånd och tolkningskriterier skiljer sig ibland mellan länder. Mer information om brytpunkter och hur de tas fram liksom om skillnaderna mellan olika typer finns på organisationen EUCAST:s webbplats.

Flera olika organisationer definierar kliniska brytpunkter för humanmedicinskt bruk. Två dominerande aktörer är europeiska EUCAST och nordamerikanska CLSI. Endast CLSI har specifika kliniska brytpunkter för bakterier från djur men tyvärr saknas brytpunkter för flera kombinationer av antibiotika, bakteriespecies och djurslag i CLSI:s standard.

Spridning av bakterier med nya resistensmekanismer, introduktion av nya antibiotika och beredningsformer liksom ökad kunskap om den kliniska betydelsen av MIC gör fastställandet av tolkningskriterier till en dynamisk process där brytpunkter ständigt omvärderas och emellanåt måste revideras.

Reviderade brytpunkter för VetMIC

Som hjälp för att tolka undersökningar med VetMIC medföljer ett förslag till kliniska brytpunkter när panelerna levereras. Tolkningskriterierna till de äldre panelerna, VetMIC Smådjur och VetMIC Stordjur, utformades för över tio år sedan och är nu delvis föråldrade.

De tolkningskriterier som följer med VetMIC CLIN GN har därför reviderats och baseras så långt det varit möjligt på nu gällande CLSI standard (VET01 eller M100). VetMIC CLIN GN, har dessutom fler koncentrationer av vissa antibiotika än tidigare paneler vilket tillåter tolkningar som tidigare inte var möjliga. För vissa antibiotika skiljer sig därför de nya kriterierna från de som medföljer de äldre panelerna. Förändringarna av tolkningskriterier summeras nedan. 

Förändringar av tolkningskriterier för VetMIC CLIN GN i förhållande till VetMIC Smådjur och VetMIC Stordjur

Ampicillin och amoxicillin-klavulansyra

  • Testintervallet för ampicillin skjuts upp ett steg till 2-16 mg/L och utökas för amoxicillin-klavulansyra med två steg till 4/2-32/16 mg/L.
  • CLIN GN är anpassad för Enterobacteriaceae men brytpunkterna (BP) gäller endast vid urinvägsinfektioner eftersom normaldosering inte ger ampicillin-/amoxicillinkoncentrationer som är tillräckliga vid systeminfektioner med dessa bakterier. Vid systeminfektioner med E. coli anger CLSI en brytpunkt på ≤ 0,25 mg/L för känsliga isolat men så låga MIC finns det inga isolat av E. coli eller andra Enterobacteriaceae som har.
  • Koncentrationerna i urin är mycket höga varför BP-S för ampicillin höjs till ≤8 mg/L, tidigare ≤2 mg/L och I-kategorin försvinner (anpassning CLSI).
  • Förändringarna innebär att isolat från urinvägsinfektioner som testats med VetMIC Stordjur/Smådjur och klassats som I för ampicillin nu istället kommer att klassas som S. Detta är i enlighet med CLSI:s rekommendationer. För amoxicillin-klavulansyra blir bedömningarna säkrare men andelen S och R påverkas inte.

Cefotaxim

  • Cefotaxim är grupprepresentant för tredje generationens cefalosporiner, exempelvis ceftiofur och cefovecin, och testas i första hand som indikator för ESBL-resistens. Resistenta isolatet bör undersökas vidare med molekylära metoder.
  • Testintervallet utökas med två steg till 0,25-2 mg/L (VetMIC Smådjur). Cefotaxim ersätter ceftiofur (VetMIC Stordjur).
  • BP-R sänks till EUCAST:s epidemiologisk brytpunkt för E. coli >0,25 mg/L. För övriga bakteriespecies är denna BP inte alltid tillämplig.
  • Förändringarna innebär säkrare detektion av ESBL-resistens.

Colistin

  • Colistin representerar och ersätter polymyxin B i VetMIC Smådjur. (Colistin ger samma MIC som polymyxin B.)
  • Testintervallet utökas med två steg till 1-8 mg/L.
  • Olika BP (artspecifika) för Pseudomonas spp. och Enterobacteriaceae införs (anpassning EUCAST).
  • Förändringarna gör bedömningarna säkrare men påverkar inte andelen S och R. En nyhet är att isolat från stordjur kommer att testas för colistin, som i viss utsträckning används till grisar.

Nitrofurantoin

  • Testintervallet utökas med två steg till 8-64 mg/L (tidigare 16-32 mg/L, VetMIC Smådjur).
  • BP-S och BP-R höjs ett steg(anpassning CLSI och EUCAST).
  • Förändringarna gör bedömningarna säkrare men påverkar inte andelen S och R.
  • Gäller ej Proteus, Serratia, och Morganella som är naturligt resistenta mot nitrofurantoin

Trimetoprim – sulfametoxazol

  • Separata BP för systeminfektion och urinvägsinfektion införs och därmed försvinner I-kategorin (anpassning till CLSI).
  • För systeminfektioner ändras inte BP-S (≤0,5/9,5 mg/L) men BP-R sänks tre steg till >0,5/9,5 mg/L.
  • För urinvägsinfektioner höjs BP-S två steg till ≤2/38 mg/L och BP-R sänks ett steg till >2/38 mg/L.
  • Förändringarna av BP påverkar andelen S och R marginellt eftersom endast en liten andel av E. coli har MIC i intervallet 1/19-4/76 mg/L.

Gentamicin

  • BP för S, I och R har sänkts ett steg till ≤ 2, 4 och >4 mg/L (anpassning CLSI).
  • Förändringarna påverkar andelen S och R marginellt.

Streptomycin

  • Testintervallet skjuts upp ett steg till 8-64 mg/L (VetMIC Stordjur).
  • I-kategorin försvinner och BP-S höjs ett steg till ≤16 mg/L och BP-R sänks ett steg till >16 mg/L (anpassning EUCAST, CLSI anger inga BP).
  • Förändringarna innebär en större andel R. Isolat från smådjur kommer att testas för streptomycin.

Neomycin

  • I-kategorin försvinner och BP-R sänks ett steg till >8 mg/L (anpassning EUCAST, CLSI anger inga BP).
  • Förändringarna påverkar andelen R marginellt. Isolat från smådjur kommer att testas för neomycin.

Tetracyklin

  • Testintervallet skjuts upp ett steg till 2-16 mg/L.
  • Brytpunkten för S har anpassats till Enterobacteriaceae och höjts två steg till ≤4 mg/L (anpassning till CLSI).
  • Förändringarna innebär att en betydligt större andel isolat klassas som S istället för I. Andelen R påverkas inte.

Enrofloxacin

  • Olika BP (speciesspecifika) för Pseudomonas spp. och Enterobacteriaceae har införts.
  • För Enterobacteriaceae sänks BP-S ett steg till ≤0,12 mg/L och för Pseudomonas spp höjt den ett steg till ≤0,5 mg/L.
  • Förändringarna innebär att andelen S minskar med två till tre procent. Dessa klassas istället som I. Andelen R påverkas inte.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls