Hudproblem hos kameldjur
Hudsjukdomar hos kameldjur kan ha många olika orsaker. De kan vara infektiösa (parasiter, virus, bakterier, svamp), neoplastiska, nutritionella, toxiska, fysiska eller ärftliga.
Du som djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Sammanfattning
Förekomst
Vid en förfrågan till alpackaägare 2008 svarade 44 procent att deras alpackor hade hudproblem: håravfall, eksem, klåda, bölder, sår eller tumörer. I en uppföljande studie gjord 2021 svarade nästan hälften (49%) av de tillfrågade alpackaägarna att de haft hudproblem på sina alpackor under det senaste året och 43% av de tillfrågade veterinärerna hade behandlat alpackor med hudproblem under samma period. I en sammanställning av 107 obduktioner av kameldjur 2001–2013 påvisades hos fem procent av alpackorna och sju procent av kamelerna en allvarlig kronisk dermatit som föranlett avlivning.
Allmän rutin för undersökning, diagnostik och behandling
Det är viktigt att vara noggrann och systematisk vid undersökning och behandling av hudsjukdomar.
Ett lämpligt tillvägagångssätt är att:
- noggrant samla in bakgrundsinformation om patienten (till exempel ålder, ras, hårfärg, kön, symtom och deras varaktighet, tidigare sjuklighet) och besättning (till exempel andel drabbade djur, inköp, förändringar i utfodring/foderstat, risk för bristtillstånd, direkt/indirekt kontakt med andra djur, årstid, utevistelse, tidigare sjukdomsproblem)
- notera djurets allmäntillstånd och rektaltemperatur
- göra en noggrann undersökning av hela djuret (till exempel tecken på irritation, klåda, förändring i hårrem och hårfärg, förändrad hudtjocklek, ödem, oregelbundenhet, tecken på infektion eller annan sjuklighet)
- undersöka var på kroppen lesionerna finns samt deras utseende (till exempel form, tjocklek, konsistens, färg, förekomst av subkutana ödem, blödningar)
- identifiera vad som är primära lesioner (direkt orsakade av hudsjukdomen, tydligast i tidigt stadium av sjukdomen) eller sekundära lesioner (oftast ospecifika förändringar orsakade av primärsjukdomen och/eller av självorsakade skador till exempel kliande)
- utifrån ovan göra en lista på möjliga differentialdiagnoser
- vid behov göra diagnostiska test (se nedan) för konfirmering av diagnos och/eller sätta in lämplig behandling (svar på behandling kan konfirmera diagnosen).
Provtagning för diagnostisk undersökning
I många fall kan orsaken till hudsjukdomen avgöras relativt enkelt om förändringarna upptäcks i ett tidigt stadium. Ofta behövs inte speciella tester och diagnosen konfirmeras genom att insatt behandling är effektiv. Svårigheter kan dock uppstå vid fall som varat längre tid där tidiga symtom döljs av sekundära förändringar. Diagnostiska undersökningar som kan bli aktuella är:
- parasitologisk undersökning av hudskrap, hår, eller plockade kryp
- bakteriologisk odling av prov från hud eller böld
- PCR eller elektronmikroskopering av blåsinnehåll
- mykologisk undersökning (odling/mikroskopering) av hudprov, hår, hudskrap
- histologisk undersökning av hudbiopsi
- serologisk undersökning av blodprover
- kemisk undersökning av blod- eller vävnadsprov