Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Mul och klövsjuka

Mul och klövsjuka orsakas av ett oerhört smittsamt virus som ger blåsor i hud och slemhinnor hos klövbärande djur, flertalet såväl tama som vilda arter är mottagliga.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Ja
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Mul- och klövsjuka förekommer i stora delar av världen. Europa, Australien, Nya Zeeland, Japan, Central- och Nordamerika och Stillahavsöarna är fria regioner. Sjukdomen betraktas som en av de mest betydelsefulla ur ekonomisk synpunkt. Förlusterna uppstår främst på grund av produktionsbortfall, bekämpningskostnader och exportrestriktioner.

Symtom

Symtomen varierar något mellan djurslagen framför allt genom blåsornas vanligaste placering och graden av symtom som normalt uttrycker sig.

Nötkreatur får feber och slutar att äta och producera mjölk. Inom ett dygn från symtomens början utvecklas smärtande blåsor i munslemhinna, i klövrand och mellan klövarna samt ibland på spenarna, vilket gör att djuren kan salivera rikligt, vägrar äta och blir halta.

Hos gris är symtomen lite otydligare men består av feber, matvägran och hälta på grund av blåsbildning främst i klövregionen.

Får och getter får mycket diffusa symtom och vanligen är hälta det enda som ses. Förändringar i klövrand och klövspalt kan ses men är mycket svåra att upptäcka på dessa djurslag.

Blåsorna är till en början små, men växer snabbt och kan smälta samman i större ytor. De är vitaktiga och innehåller en halmfärgad vätska. Då blåsorna brister inom något dygn ses rödaktiga erosioner/ulcera omgivna av nekrotisk slemhinna. De kan då vara svåra att skilja från erosioner av annan orsak. Utifrån skadornas utseende kan dessa åldersbestämmas vilket är viktigt vid smittspårning. Sjukdomen är dödlig endast hos unga djur, men bakterieinfektioner kan försvåra avläkning och förorsaka andra besvärliga följdsymtom.

Smittämne

Mul- och klövsjuka orsakas av picornavirus.

Smittvägar

Mul- och klövsjuka är oerhört smittsamt. Smittämnet kan spridas via luft över flera kilometer. Transportfordon, redskap och människor som fått viruset på kläderna kan också bidra till att sprida smittan mellan besättningar.

Infekterade djur utsöndrar virus redan innan symtom kan ses och även efter tillfrisknande. Viruset finns i hela kroppen av det infekterade djuret och sprids via utandningsluft, sekret och mjölk. Kött och andra produkter från infekterade djur innehåller också smittämne.

Diagnos

Mul- och klövsjuka kan kliniskt inte skiljas från övriga vesikulära sjukdomar och ska alltid misstänkas vid tillstånd med blåsbildningar. Det är viktigt att undersöka alla djur för att identifiera djur som har färskast blåsor (för provtagning) men också de djur med äldst lesioner för att kunna tidsbestämma riskperioden för smittspridning. För påvisande av virus eller virusantigen tas prov på blåsor. Blodprov tas för antikroppsundersökning.

Om man misstänker sjukdomen

Mul- och klövsjuka lyder under epizootilagen. Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Till dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att ta in det misstänkt smittade djuret och alla andra djur i samma flock samt stänga dörrar och fönster. Inga personfordon eller något djur får lämna anläggningen förrän en veterinär tagit över fallet. I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls