Paratuberkulos

Andra sjukdomsnamn: Johne's disease

Får Get Kameldjur Nötkreatur

Paratuberkulos är en kronisk tarminfektion hos idisslare. Sjukdomen som också kallas Johne’s disease drabbar framförallt idisslare, men även vissa andra djur kan infekteras, till exempel kanin.

Anmälningspliktig :

Epizooti :

Zoonos :

Nej

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som vare sig epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga.

Epizootisjukdom: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället. Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att genast anmäla misstanke om epizootisjukdom.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Smittämnet förekommer i praktiskt taget hela världen och i många länder är det mycket vanligt. Sverige har med internationella mått en världsunikt låg förekomst av smittan. Ett frivilligt kontrollprogram för avelsbesättningar med köttrasnöt inleddes 1998 (mer information om själva programmet finns hos Gård & Djurhälsan). Programmet kommer att avvecklas under 2023 och avslutas helt 2024.

Sedan 2020 övervakas sjukdomen även via tankmjölksprover och med prover tagna vid slakt. Detta för att inkludera även mjölkproducerande besättningar och de köttproducerande besättningar som inte är med i det frivilliga programmet. Sjukdomen har aldrig hittats i svenska mjölkbesättningar och inte heller på får eller get i Sverige. De fall som har förekommit (senast 2005) har samtliga haft koppling till importerade nötdjur av köttras. I Norge finns paratuberkulos hos get och i Danmark främst hos nötkreatur.

Symtom

Symtomen är långsamt insättande. Först ses avmagring, ibland följt av minskad mjölkproduktion, och så småningom kan djuren få diarré. Paratuberkulos ger inte feber. Sjukdomsförloppet kan vara utdraget och leder slutligen till döden men djuren slås ofta ut innan dess på grund av nedsatt produktion. I en smittad besättning är infektion utan synliga symtom vanligt medan kliniska symtom endast ses hos enstaka djur med långt framskriden sjukdom.

Smittämne

Paratuberkulos orsakas av bakterien Mycobacterium avium spp paratuberculosis.

Smittvägar

Infekterade djur utsöndrar periodvis bakterierna i avföringen och smittspridning till andra djur sker främst genom att dessa kommer i kontakt med smittad gödsel eller gödselförorenat material. Infektion sker via munnen. Kalvar, lamm och killingar med smittade mödrar kan få i sig smittan då de diar, eftersom bakterier från gödsel lätt hamnar på juvret. Bakterierna kan även utsöndras i mjölken hos ett infekterat djur. Bakterierna är mycket motståndskraftiga och överlever länge i miljön.

Diagnos

För att ställa diagnos kan man odla bakterien på träck från det sjuka djuret eller påvisa bakteriegenom med PCR-teknik. Analysmetoderna kan även användas på vävnadsprover från slakt eller obduktion. Inom övervakningen används också serologiska metoder för påvisande av antikroppar.

Om man misstänker sjukdomen

Paratuberkulos lyder under epizootilagen. Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Tills dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att hålla det misstänkta djuret isolerat från andra djur (ta in det om det är ute på bete). Man får absolut inte förflytta djur som kan ha smittats till något annat djurstall. I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.