Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Bovin Spongiform Encefalopati (BSE)

BSE, eller ”Galna kosjukan”, är en prionsjukdom hos nötkreatur som första gången diagnosticerades 1986 i Storbritannien. Det finns flera olika prionsjukdomar, eller transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE), hos olika djurslag och även om det finns likheter mellan dem finns det också skillnader vad gäller uppkomst och spridningsvägar. Genom forskning förstår vi mer och mer om dessa sjukdomar, men det finns fortfarande mycket som inte är helt klarlagt. Ungefär 20 år efter att BSE först diagnosticerades, upptäcktes BSE-fall som såg annorlunda ut. Dessa kallas atypisk BSE och den variant som upptäcktes 1986 kallas därefter för klassisk BSE. I Sverige har hitintills ett fall av BSE hos nötkreatur diagnosticerats, det var 2006 och fallet var atypisk BSE av H-typ.

+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Den stora epidemin av klassisk BSE utgick från Storbritannien och det är där den absoluta majoriteten av konstaterade fall (över 180000) har påvisats med en peak i början av 1990-talet. Genom export av infekterade levande djur och export av kontaminerat foder (se under smittvägar) från Storbritannien spreds smittan till flera europeiska länder och även utanför Europa. Även om enstaka fall av klassisk BSE fortfarande diagnosticeras i flera länder så har det i över tio års tid setts en positiv trend både inom och utanför EU med totalt sett färre konstaterade fall. Detta som en följd av de omfattande åtgärder som vidtagits för att minska spridning där de primära åtgärderna varit att se till att delar av nötkreatur inte ingår i foder till nötkreatur.

De gäller de atypiska fallen så förekommer de hos äldre djur. De följer inte samma epidemiologiska kurva som de klassiska fallen utan verkar förekomma i en väldigt låg frekvens oavsett hur mycket eller lite klassisk BSE som har funnits i ett land. Mycket tyder på att dessa fall kan vara spontant uppkomna.

Symtom

Inkubationstiden är lång, från två år och uppåt, så det är sällsynt att djur yngre än två år insjuknar. Stress i samband med till exempel kalvning eller transport kan vara en faktor som utlöser sjukdomen. Symtomen kommer ofta smygande. Det sker en gradvis försämring av djurets tillstånd under flera veckor, ibland månader. Tappad rangordning i flocken eller ovilja att följa med de andra kan vara ett första tecken. Det sker en gradvis försämring av djurets tillstånd under flera veckor, ibland månader. Djuren kan uppvisa några eller flera av följande symtom: ökad uppmärksamhet, nervositet och ökad rädsla, aggressivt beteende, överkänslighet för ljud, ljus eller beröring, höga trippande steg, ovillighet att gå över vissa underlag, svårigheter med koordinationen och svårigheter att resa sig. De kan visa ovilja att passera genom en dörr eller att gå över en tröskel eller en linje på marken och istället ta sats och ta ett stort skutt. Djuret kan ha darrningar i musklerna. Tvångsmässigt slickande, tandgnissling och onormala öronrörelser förekommer också. De kan vara rädda om huvudet och hålla det lågt. Vid undersökning bör man iaktta djuret en stund och testa dess reaktion på beröring, ljud och ljus (det är dock viktigt att stå så att man inte blir sparkad). Djuren kan gå ned i mjölkproduktion och magra av trots bibehållen aptit. BSE ger inte feber. 

Smittämne

Vad man vet idag är smittämnet ett mycket motståndskraftigt infektiöst protein (prion). Smittämnet startar en omvandling av djurets egna prion-proteiner till en sjuklig form med en mer stabil tredimensionell struktur som är svårare att bryta ned. De förändrade prionerna ansamlas i vävnaden och orsakar skador i hjärnan. Prionerna är exceptionellt motståndskraftiga mot nedbrytning. De tål höga temperaturer, många desinfektionsmedel och kan vara fortsatt infektiösa efter flera år i miljön. Ursprunget till epidemin av klassisk BSE är okänt, en av de tidiga teorierna är att klassisk BSE orsakades av fårens TSE-sjukdom scrapie som anpassat sig till nötkreatur, en annan teori är att ursprunget till epidemin var fall av atypisk BSE som kom in i foderkedjan.

Ursprunget till atypiskt BSE är också okänt, men mycket tyder att det uppkommer spontant, dvs att den tredimensionella strukturen av kroppens egna proteiner börjar ändra sig utan att de varit i kontakt med infektiösa prioner från andra djur. 

Smittvägar

Kött-och benmjöl tillverkat av döda djur och slaktbiprodukter har varit ett sätt att tillvarata animaliskt protein, tidigare användes detta även i foder till nötkreatur. Smittvägen för den stora epidemin av klassisk BSE som utgick från Storbritannien var genom att kött- och benmjöl, i vilket det ingick djur som hade BSE, gavs till nötkreatur och på så sätt fick andra djur i sig smittämnet. Prionernas motståndskraft mot värme gör att den värmebehandling som användes för att avdöda andra smittämnen inte var effektiv.  För att förhindra smittspridning är det sedan många år förbjudet inom EU att utfodra idisslare med animaliska proteiner (vissa undantag finns, t.ex. är mjölk tillåtet). Ingen direkt smitta sker mellan djur. Risk för överföring från ko till kalv under fosterstadiet räknas som mycket liten.

Ej heller atypisk BSE verkar smitta från djur till djur. Däremot kan djur infekteras om de får i sig delar av djur med atypisk BSE och en teori om ursprunget till den stora epidemin är att det kan ha börjat med att djur med atypisk BSE ingick i foderkedjan.

Man tror att klassisk BSE kan orsaka sjukdom hos människa; variant Creutzfeldts-Jacobs sjukdom (vCJD). Läs mer om denna sjukdom hos Folkhälsomyndigheten. Det finns därför finns en omfattande lagstiftning för att förhindra att smittade produkter kommer ut till konsumenterna. 

Diagnos

Diagnos kan enbart ställas på dött djur genom att hjärnvävnad undersöks. Detta kan ske genom mikroskopiska undersökning och med särskild infärgning som påvisar ansamlingar av prioner i vävnaden. Inom övervakningen används så kallade snabbtester, vilka kan ibland ge falskt positiva resultat. Därför måste positiva tester alltid följas upp med konfirmerande undersökningar. 

Övervakning

Sedan 2001 har en omfattande övervakning pågått i hela EU. Övervakningen omfattar både provtagning i normalslakt samt provtagning av självdöda eller avlivade djur. Syftet med övervakningen är att följa situationen i Europa och se att kött- och benmjölsförbudet har effekt. 

Om man misstänker sjukdomen

BSE lyder under epizootilagen. Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Tills dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär för BSE att inga djur får förflyttas från besättningen. I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls