Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Fotskabb/kalkben hos fjäderfä

Fotskabb eller kalkben orsakas av ett kvalster och är vanligt förekommande hos tamhöns och kalkoner. Sjukdomen kan ge förtjockad och skrovlig hud främst på ben och fötter. Förutom hudförändringar kan symtom som klåda och hälta ses. Fotkvalster är vanligt förekommande i hobbyflockar. 

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Art: Knemidocoptes mutans 

Värdjur

Knemidocoptes mutans angriper framförallt tamhöns och kalkoner.  

Förekomst i Sverige

Fotkvalster är en vanligt förekommande parasit i hobbyflockar, inklusive småskaliga värphönsflockar. 

Utseende

Parasiten är cirka 0,5 millimeter stor och är inte synlig för blotta ögat.

Livscykel

Kvalstret lever hela sin livscykel i huden, mest på benen. Överlevnaden utanför värddjuret är kortvarig. 

Inverkan på värddjuret

Bild 1. Fotskabb/kalkben hos tamhöna.
Foto: Bengt Ekberg/SVA

 

Bild 2. Foto: Désirée Jansson/SVA

 

Bild 3. Mikroskopisk bild på kvalsterangripen hud hos en höna. Kvalstret (se pil) lever och förökar sig i gångar i huden och orsakar inflammation.  Foto: Désirée Jansson/SVA

Skador ses framförallt hos vuxna höns och brukar förvärras med ökande ålder. I en flock kan vissa djur vara kraftigt angripna medan andra ser normala ut. Huden på framförallt benen, men mer sällan även på kam, slör och hals, angrips.

Parasiten borrar gångar i huden där de lägger parasitägg och orsakar inflammation (bild 1-3). Fjällen på benen reser sig och huden förtjockas, blir skrovlig och täcks av intorkad sårvätska. Följdinfektion med olika bakterier kan förvärra skadan. Ibland uppstår djupa sprickor i huden, sår eller ledinflammation. Vid grava angrepp kan tårna bli deformerade eller till och med amputeras (falla av). Djuren drabbas av klåda och i svårare fall av hälta. 

Smittvägar

Parasiten sprids från djur till djur genom direkt kontakt och indirekt via ströbädden. 

Bekämpning

Bekämpning sker genom att borsta benen på samtliga höns i flocken med en lösning av vatten och såpa eller diskmedel för att få bort beläggningarna. Benen gnids därefter in med vaselin eller annat fett för att kväva parasiten. Behandlingen upprepas cirka varannan vecka till skadorna har läkt. I samband med behandlingarna bör ströbädden bytas ut.  

Effekten av behandlingen förbättras om ett medel mot parasiter används för att tvätta benen efter borstningen och före insmörjning med fett. För närvarande saknas dock godkända veterinärmedicinska läkemedel mot fotkvalster hos fjäderfän i Sverige.

Vid grava skador bör avlivning av djurskyddsskäl övervägas. Likaså bör man undvika att avla på svårt angripna höns eftersom dessa eventuellt kan vara ärftligt extra känsliga för parasiten.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls