Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Histomoniasis hos fjäderfä

Histomoniasis (blackhead) orsakas av en encellig mikroskopisk parasit. Hos kalkon är symtomen ospecifika såsom trötthet, diarré och mörkfärgad hud på huvudet. Dödligheten kan vara mycket hög. Andra fjäderfäarter får som regel mildare symtom eller är symtomfria. I Sverige förekommer histomoniasis främst i små slaktkalkonflockar och hos påfåglar. Internationellt ses en ökning av antalet utbrott bland kommersiella kalkoner och avelshöns.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Art: Histomonas meleagridis

Histomonas meleagridis är en encellig, mikroskopisk parasit (flagellförsedd protozoo) som orsakar sjukdomen histomoniasis (även kallad blackhead).

Värddjur

H. meleagridis parasiterar hönsfåglar. Kalkoner är särskilt känsliga för parasiten, medan tamhöns, rapphöns, fasaner, påfåglar, pärlhöns och vaktlar är mer motståndskraftiga.

Livscykel

Lever från kalkon med histominiasis. Förändringar i levern.
Foto: Henrik Uhlhorn/SVA

Histomonas-parasiterna sprids huvudsakligen med hjälp av en annan fågelparasit, Heterakis gallinarum (blindtarmsmask).

I tarmen hos en hönsfågel som samtidigt är infekterad med H. meleagridis och H. gallinarum kommer blindtarmsmaskens ägg att innehålla histomonasparasiter. Histomonasparasiterna skyddas effektivt i blindtarmsmaskens ägg och båda parasiterna kan överleva och förbli smittförande länge i miljön (flera år).

Daggmaskar fungerar som transportvärdar. De tar lätt upp ägg av blindtarmsmask från jorden och de kan utgöra en effektiv spridare av båda parasiterna till hönsfåglar.

Nya fåglar smittas när de får i sig ägg av blindtarmsmask direkt från marken eller när de äter daggmaskar. Direkt smitta med histomonas-parasiter kan också förekomma men denna smittväg anses vara mindre viktig eftersom H. meleagridis snabbt dör i omgivningen om de är oskyddade (utanför blindtarmsmaskens ägg och daggmask).

Inverkan på värddjuret

När blindtarmsmaskens ägg kläcks i blindtarmen frigörs histomonas-parasiten. Den penetrerar snabbt blindtarmens slemhinna, kommer ut i blodet och transporteras till levern. En till två veckor senare utvecklas vävnadsskador i blindtarmen och levern (se bild).

Symtom

Symtomen är ospecifika. Kalkoner får ofta diarré som kan vara gulfärgad, de hänger med vingarna, blir onormalt trötta, får stel gång och aptiten minskar. Ibland mörkfärgas huden (ses lättast på huvudet, vilket har givit sjukdomen dess engelska namn "blackhead"). Liknande missfärgningar kan dock ses vid många andra fjäderfäsjukdomar. Fåglarna magrar snabbt av. Hos andra fjäderfäarter är sjukdomen ofta mildare eller till och med helt symtomfri.

Dödligheten hos kalkoner kan bli mycket hög (cirka 70 procent). Hos andra fågelarter är den i regel lägre. Överlevande kalkoner växer ofta sämre än normalt.

Förekomst

I Sverige förekommer sjukdomen histomoniasis framförallt i små kalkonflockar, särskilt om djuren har tillgång till utevistelse och om de hålls tillsammans med tamhöns. Dödsfall ses också sporadiskt bland påfåglar. Sjukdomen förekommer för närvarande inte i större kommersiella kalkonuppfödningar i Sverige.

I många andra länder utgör histomoniasis ett betydelsefullt problem vid uppfödning av slaktkalkon. I Europa rapporteras att antalet utbrott ökat i vissa länder bland kalkoner och avelshöns.

Hur ställs diagnosen?

Diagnosen ställs genom obduktion och mikroskopisk undersökning. Parasiten kan påvisas med PCR-teknik.

Bekämpning/behandling

Läkemedel mot histomoniasis saknas. Vid utbrott rekommenderas avmaskning mot blindtarmsmask. Svårt sjuka fåglar bör avlivas av djurskyddsskäl.

Det är svårt att sanera bort parasiten från omgivningen efter ett utbrott. Blindtarmsmaskens ägg är mycket motståndskraftiga mot desinfektionsmedel. Att byta det översta jordlagret i en rastgård hjälper föga eftersom smittade daggmaskar kan komma tillbaka från omgivande marker. 

Förebyggande åtgärder

Eftersom det inte går att behandla sjukdomen är förebyggande åtgärder mycket viktiga. 

  • Undvik att hålla tamhöns och kalkoner i samma djurutrymme eller rastgård. Höns kan vara smittbärare av både H. meleagridis och blindtarmsmask utan att själva insjukna. 
  • Undvik att hålla kalkoner på mark eller i stall där tamhöns tidigare vistats. 
  • Gödsla ut ofta och håll god hygien. 
  • Bekämpning av blindtarmsmask (avmaskning) kan eventuellt ha viss positiv effekt vid utbrott.
  • För avmaskning ta kontakt med en lokal veterinär

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls