Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Röda hönskvalster hos fjäderfä

Röda hönskvalster kan ge klåda, irritation och störd sömn, och vid kraftiga angrepp blodbrist, sänkt äggproduktion och dödsfall. Kvalstret är vanligt förekommande främst bland värphöns och hobbyhöns i Sverige och många andra länder. Även däggdjur, särskilt hästar, kan få kraftig klåda av röda hönskvalster.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Art

Latinskt namn: Dermanyssus gallinae

Svenskt namn: röda hönskvalster eller blodsugande hönskvalster

Engelskt namn: poultry red mite (UK), chicken mite (USA) 

Värddjur

Höns, men även andra fjäderfän och vilda fåglar utgör värddjur för D. gallinae. Däggdjur, inklusive människor, kan angripas tillfälligt.

Förekomst

Det röda hönskvalstret är en vanlig parasit i svenska hönsflockar. Den påträffas framförallt bland värphöns och hobbyhöns.  Arten kan påträffas i hela landet och hos alla hönshybrider och raser. 

Bland värphöns förekommer parasiten i alla produktionsformer. I hobbyflockar ses kvalsterproblem framförallt under den varma årstiden (sensommar och tidig höst) eftersom värme och fukt gör att kvalstren snabbt förökar sig. Värphöns angrips året runt. 

Utseende

Bild 1. Röda hönskvalster.
Foto: SVA

Parasiten varierar i färg från grå till röd och den är upp till en mm stor (Bild 1).  

Var och hur hittar man röda hönskvalster?

Röda hönskvalster kan ses i fåglarnas fjäderdräkt där de vistas tillfälligt för ett blodmål men framförallt i hönshuset, till exempel under sittpinnar, i reden, springor och vrår. Ibland upptäcks röda hönskvalster genom att små röda blodprickar syns på äggskalen. Prickarna uppstår genom att ägget rullat över kvalster på inredningen.

Ett sätt att kontrollera om det finns hönskvalster i ett hönshus är att stryka på misstänkta ställen med fuktigt hushållspapper. Om pappret då färgas brunrött av levrat blod kan man misstänka att det finns kvalster i hönshuset. Vid kraftiga angrepp kan man se parasiterna med blotta ögat på inredningen.

Alternativt kan bitar av wellpapp (så kallade kvalsterfällor) placeras på inredningen i hönshuset så att hönsen inte kommer åt dem. De bör sitta där i minst två dygn, dock längst tio dygn varefter de fryses ett dygn. Då fällorna vittjas kan kvalster påvisas i kanalerna i wellpappen (Bild 2).

Bild 2. Delad wellpapp (kvalsterfälla) med ett stort antal röda hönskvalster och kvalsterägg i kanalerna. Foto: SVA

Livscykel

Det vuxna honkvalstret lägger ägg i omgivningen efter ett blodmål. Från äggen kläcks larver som utvecklas till nymfer, vilka i sin tur blir vuxna könsmogna kvalster. Hela livscykeln tar en vecka eller mer. Utvecklingen gynnas av värme och fukt.

Smittvägar

Misstänkta spridningsvägar av röda hönskvalster utgörs av inköp av höns angripna av röda hönskvalser och indirekt via utrustning och engångsmaterial (till exempel transportburar, äggbrickor från äggpackerier med mera). Eventuellt kan röda hönskvalster även spridas av vilda fåglar, till exempel via fågelbon på utsidan av hönshuset. Forskning tyder dock på att det röda hönskvalster hos fjäderfän skiljer sig genetiskt från de man hittar hos vilda fåglar, även om det är samma kvalsterart. Den viktigaste smittvägen i hobbyfjäderfäflockar torde vara genom handel med levande fåglar, men även indirekt smitta via utrustning eller annat material som förs mellan olika flockar kan sannolikt bidra till kvalsterspridning.

Inverkan på värddjuret

Röda hönskvalster är en besvärlig parasit i hönsflockar. Kvalsterangrepp hos höns leder till klåda, irritation, störd sömn och vila. Ruvlusten kan minska om hönorna blir angripna i redet.

Vid kraftiga angrepp kan hönsen drabbas av blodbrist och minskad äggproduktionen. Dödsfall på grund av akut cirkulationssvikt till följd av angrepp med röda hönskvalster förekommer hos höns, särskilt under varm och fuktig årstid (sensommar till tidig höst). Detta kan drabba såväl enstaka höns som flera höns samtidigt eller under en period. Vid massförekomst av röda hönskvalster kan angreppet leda till plötsliga ”utbrott” med ökad flockdödlighet.

Röda hönskvalster kan sannolikt sprida olika mikroorganismer som t ex Salmonella-bakterier, poxvirus och eventuellt rödsjukebakterier (Erysipelothrix rhusiopathiae).

Effekter hos människa och andra däggdjur

Som nämnts ovan kan människor och andra däggdjur tillfälligt angripas av röda hönskvalster i hönshus, särskilt om antalet kvalster är stort. Parasiterna orsakar klåda och irritation, utslag och eventuellt allergi hos människor. Man kan även få in röda hönskvalster i bostaden med kläder eller husdjur, till exempel hundar. Förutom åtgärder i hönshuset, se nedan, kan parasiten bekämpas genom duschning, tvätt av kläder i tvättmaskin och dammsugning. Det finns ingen risk att röda hönskvalster etablerar sig permanent i bostaden eftersom parasiten inte kan föröka sig utan tillgång till fågelblod.

I litteraturen finns ett ökande antal rapporter från olika länder om att röda hönskvalster, liksom en annan kvalsterart hos fåglar Ornithonyssus sylviarum, kan invadera inomhusmiljöer och angripa människor. Det rör sig ofta om bostäder eller vårdinrättningar i äldre byggnader. I sådana fall är källan oftast övergivna fågelbon på fasaden eller vinden där kvalster ger sig ut på vandring för att hitta nya värddjur. I sådana fall rekommenderas i första hand att källan (fågelbon) åtgärdas.

Hästar är mycket känsliga för röda hönskvalster (drabbas av svår klåda) och av denna anledning bör höns och hästar inte hållas i samma byggnad.

Bekämpning av röda hönskvalster i hobbybesättningar

Röda hönskvalster är ofta mycket svåra att bli av med eftersom de kan överleva länge utan sitt värddjur (flera månader).

Parasiten ska bekämpas i sina gömslen i hönshuset (inte på hönsen) eftersom kvalsten bara vistas på fåglarna tillfälligt under sitt blodmål. Följande råd bygger på praktisk erfarenhet.

I första hand rekommenderas mekanisk bekämpning genom utgödsling och mycket noggrann rengöring av hönshuset med tvättlösning (till exempel såpa eller diskmedel). Därefter kan man till exempel högtryckstvätta hönshuset, dammsuga noga eller måla insidan av hönshuset med täckande färg. Om man dammsuger så bör man lägga dammsugarpåsen i frysen i ett dygn och sedan kasta den. Kvalstren dör vid höga (cirka 60 °C) och låga temperaturer (frysning). Flera olika metoder kan med fördel kombineras och åtgärderna måste upprepas flera gånger.

Den finns kiselbaserade pulver och lösningar med effekt mot kvalster att köpa. Även kalkning kan sannolikt ha viss effekt. (Släckt kalk ska inte användas så att hönsen kan komma åt den eftersom det höga pH-värdet kan orsaka skador i magtarmkanalen.) Rovkvalster som angriper röda hönskvalster finns att köpa och uppges ha viss effekt. Man kan även använda så kallade kvalsterfällor (se ovan) för att fånga in kvalster.
Som en sista utväg kan man använda kemiska medel (akaricid) för bekämpning i hönshuset (inte på fåglarna). Kontakta i detta fall en veterinär i närområdet får rådgivning och eventuell receptförskrivning. Ett alternativ är att anlita en professionell skadedjursbekämpare.

Bekämpning av röda hönskvalster i värphönsbesättningar

Kvalstersituationen i värphönsbesättningar bör övervakas kontinuerligt så att eventuellt angrepp upptäcks så snart som möjligt. Bekämpningen baseras på torrengöring, kiselbaserade produkter och akaricid.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls