Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Klostridios hos get

    Andra sjukdomsnamn: Gasbrand, Enterotoxemi, Pulpanyresjuke (norska), Pulpy kidney disease, Infektion med Clostridium perfringens typ D

    Get

    Klostridios är den vanligaste klostridiesjukdomen hos get och förekommer ganska ofta i Sverige. Geten är en buskätare och får den inte sly så kan den vara väldigt känslig för foderbyten och höga kraftfodergivor. Diarré hos get är alltid en varningssignal.

    Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.

    Anmälningspliktig :

    Nej

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Nej

    Förekomst

    Klostridios är en relativt vanlig sjukdom som drabbar getter i alla åldrar särskilt i besättningar som inte utfodrar med sly och/eller besättningar med höga kraftfodergivor. Den kan också uppkomma efter tvära foderbyten, särskilt vid ökade kraftfodergivor till lakterande djur. Klostridios kan uppträda som enstaka fall eller drabba flera djur. Hos får är gasbrand vanligast hos lamm, men hos get är den vanligare hos vuxna, ofta lakterande, djur.

    Symtom

    Sjukdomsbilden skiljer sig lite från gasbrand hos får. Diarré hos get är alltid en varning om att geten kan ha klostridios. Men perakut död förekommer också, särskilt hos killingar. Om man hinner se något kan killingarna visa kraftiga koliksymtom, kraftigt påverkat allmäntillstånd och vattnig profus diarré samt feber upp emot 40,5°C. De hos lamm så vanliga liggande kramperna är ovanligare hos killing. Killingarna blir oftare bara snabbt svaga och liggande till dess medvetslöshet och död inträffar.

    I enstaka fall kan även vuxna mjölkgetter drabbas av den perakuta formen med liknande symtom

    Den akuta formen uppvisar en liknande bild, men symtomen är lindrigare och förloppet är längre, kanske tre till fyra dagar. Avföringen blir lösare och lösare och blir till slut profust vattnig. Geten blir dehydrerad och acidotisk och kan nu visa tecken på kraftiga buksmärtor med ljudliga skrik. De flesta drabbade djur dör.

    Den kroniska formen, slutligen, har ett ytterligare förlängt förlopp. Under en tidsperiod av fyra till fem dagar upp till flera veckor uppvisar det drabbade djuret perioder med lösare avföring eller mer vattning diarré, nedsatt aptit och stört allmäntillstånd. Djuret magrar av och mjölkproduktionen sjunker. Utan insatta åtgärder dör geten i symtom som liknar den perakuta formen.

    Differentialdiagnoser

    Diarré hos killingar orsakade av andra bakterier, virus och parasiter, endoparasiter hos vuxna getter, förgiftningar.

    Etiologi och patogenes

    Infektionsagens:

    Clostridium perfringens typ D.

    Infektionsport:

    Finns normalt i tunntarmen.

    Spridning i djuret:

    Snabb förökning av bakterien när det finns större tillgång på kolhydrater än vanligt. Bakterien producerar toxin (framför allt epsilon-toxin) som är nekrotiserande och neurotoxiskt. Toxinet påverkar permeabiliteten i kärlen och ger ödem och vävnadsnekros i bland annat hjärna och njure. Dessutom påverkas permeabiliteten i tarmslemhinnan vilket underlättar upptag. Geten får ofta en nekrotiserande enterokolit med haemorrhagiska och fibrinösa inslag. Vätska dras till tarmen och diarrén blir profus.

    Smittvägar:

    Smittar inte från get till get.

    Immunitet:

    Hinner inte utvecklas.

    Överlevnad:

    Finns i den normala tarmfloran.

    Inkubationstid:

    Symtom ses några dagar efter intag av energirikt foder.

    Provtagning och diagnostik

    Kliniska symtom.

    Obduktion så snabbt som möjligt.

    Eventuellt ses glukos i urinen.

    Påvisande av Cl. perfringens med bakteriologi och toxintypning av epsilontoxin med PCR.

    Behandling och profylax

    Behandling av den perakuta formen är utsiktslös. Den akuta formen kan eventuellt behandlas med en snabbt insatt behandling med elektrolyter och bikarbonat tillsammans med NSAID samt foderbyte enligt nedan. Vid kronisk form ändras utfodringen och eventuellt ges elektrolyter. Bikarbonat kan verka buffrande i våmmen.

    Vid utbrott: Sätt de kvarvarande getter på mager utfodring. Sedan successiv övergång till näringsrikt foder igen. Minska kraftfodergivorna påtagligt. Ge sly.

    Vaccination: Flera vacciner mot Cl. perfringens typ D finns. Effekten är dock sämre än för får.
    För information: kontakta SVA på telefon 018-67 40 00.

    Förebygg klostridios genom att ge små kraftfodergivor. Undvik snabba foderbyten. Ge sly. Spannmål ska vara hel, inte krossad eller mald. Om getterna visar tecken på diarré, är det viktigt att omedelbart minska på mängden kolhydrater. 

    Beställ SVA:s analyser

    Bakterieodling anaerob, ett material

    Clostridium perfringens, typning (PCR)

    Sidan granskades senast : 2024-04-12