Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Leishmanios hos häst

    Häst

    Leishmanios har aldrig påvisats hos hästar i Sverige. Hos häst ses svullnader i huden som spricker till sår. Hästarnas allmäntillstånd är opåverkat och såren spontanläker.

    Anmälningspliktig :

    Ja

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Ja

    Förekomst

    Leishmanios förekommer inte som inhemsk infektion i Sverige. Sjukdomen har inte heller konstaterats hos utifrån kommande hästar här i landet. Hästfall finns däremot beskrivna i Tyskland, Spanien, Portugal, Schweiz, USA och Brasilien. En seroprevalens (antikroppsförekomst hos testade hästar) på 25% rapporterades i en metastudie av hästar från dessa länder (Limera, 2019). Antikroppar är dock inte liktydigt med sjukdom. Leishmanios skulle kunna visa sig i Sverige hos hästar som vistats eller levt i endemiska områden utomlands.. Sjukdomen kan däremot inte etablera sig här i landet eftersom vektorn, en sandmygga, inte finns här. Phlebotomus-sandmyggor som är vektorer för leishmania-parasiter har dock påträffats allt längre norrut i Europa bland annat i södra Tyskland.

    I många områden i Sydeuropa är infektionen vanligt förekommande hos hund och införda hundar med leishmanios har uppmärksammats i Sverige. Hundarna hade vistats i sydeuropeiska länder, som Spanien, Grekland, Portugal och Frankrike. Leishmanios förekommer i subtropiska och tropiska delar av världen, och är endemisk i hundratalet länder.

    Till skillnad från hästar kan leishmanios hos hund och människa ge upphov till allvarliga former)

    Även gnagare anses känsliga. Andra djurslag som drabbas sporadiskt av leishmanios är katt, get och får. Från Australien finns dessutom en kortfattad rapport om trolig leishmanios hos känguru.

    Symtom

    Infekterade hästar kan utveckla en mild hudform. Inga fall av visceral (invärtes) leishmanios som förekommer hos hundar och människa har rapporterats hos hästar.

    Följande symtom har beskrivits för häst:

    • En eller flera hudförändringar, främst på huvud och/eller ben, men även hals, könsorgan och bål.
    • Upphöjda utslag (papler), blemmor eller knutor som utvecklas till sår.
    • Såren med en upphöjd kant och svallköttsliknande centrum, är mellan 5 och 20 millimeter i diameter.
    • Sårskorpor (krustor), fuktande sår (exsudat), hårlösa fläckar och klåda kan förekomma.
    • Opåverkat allmäntillstånd.
    • Långsam spontanläkning (cirka sex månader).

    Eftersom sjukdomen är relativt harmlös på häst och spontanläker kan tänkas att underdiagnostik förekommer.

    Differentialdiagnoser vid hudlidande med knölar och sår på häst är många. Några som kan likna leishmanios är till exempel ink (sarkoid), plattepitelscarcinom (en slags hudcancer), sommarsår orsakade av Habronema, samt i tropiska och subtropiska områden pythios, orsakad av en svampliknande organism, Pythium insidiosum (Gaastra et al, 2010).

    Andra kliniska manifestationer hos människa och hund finns väl beskrivet men tas inte upp här. Läs mer om leishmanios hos hund.

    Smittämne (agens)

    Leishmania är en parasit, en protozoo. Det finns mer än  tjugo arter och subarter. Parasiten orsakar flera sjukdomar varav vissa med zoonotisk potential. Parasiten lever och förökar sig inuti celler (intracellulärt). Hundar anses vara huvudreservoar.  

    Tre arter har rapporterats från hästar med hudsymtom: Leishmania braziliensis (Brasilien), L. infantum (Tyskland, Spanien, Portugal, Brasilien) och L. siamensis (Tyskland, Schweiz, USA).

    Smittvägar

    Leishmania spp. smittar via vektorer, sandmyggor eller fjärilsmyggor (eng. sandflies). I Europa är det myggor av genus Phlebotomus och på amerikanska kontinenten genus Lutzomyia. Sandmyggorna är små insekter, 2-3 mm. De suger blod och överför protozooer vid skymning och efter mörkrets inbrott. Sandmyggorna är ofta dåliga flygare och når sällan högre än några meters höjd. Leishmania utvecklas till sitt infektiösa stadium i myggans tarm och överförs med saliven vid stick. Närvaro av sandmyggor krävs alltså för att smittan skall spridas geografiskt i ett område eller i en population. Misstänkta fall av smitta via infekterat blod (transfusion) har dock rapporterats hos människa.

    Sandmyggor finns inte i Sverige. Risken för smittspridning inom landet är därför obefintlig.

    Patogenes

    Eftersom sjukdomen är ovanlig hos häst är patogenesen inte så väl studerad. Analys för antikroppar (serologi) mot L. infantum hos hästar i nordöstra Spanien visade att 16 av 112 hästar var positiva. Man undersökte också om cellulär immunitet förekom genom att analysera för så kallad specifik lymfocytproliferation. Tjugo av femtiofem hästar var positiva i denna test. Eftersom friska hästar hade antikroppar mot parasiten drog man slutsatsen att hästar har ett immunförsvar som i de flesta fall klarar av infektionen.

    Diagnos

    En klinisk misstanke om leishmanios kan fastställas genom påvisande av organismens DNA med PCR, eller påvisande av organismen med mikroskopi. PCR är den känsligare metoden av de två.

    Påvisande av antikroppar (serologi) har lägre diagnostiskt värde eftersom få hästar verkar utveckla symtom.

    Provtagning

    Biopsier och/eller aspirat tas från hudförändringar eller sår för påvisande av parasiten med PCR eller med hjälp av utstryk och mikroskopi. Provmaterial kan skickas i sterila mjölkrör eller blodprovsrör, utan tillsats. Vid misstanke om sjukdomen rekommenderas att kontakta laboratoriet för anvisning hur prov ska tas.

    Behandling

    Hudformen av leishmanios som förekommer hos häst spontanläker och behöver i regel inte behandlas förutom sårvård för att undvika eventuell sekundärinfektion. Behandling av häst med kemoterapi (megluminantimonat eller natriumstiboglukonat) finns dock beskrivet.

    Isolering

    Ingen isolering behövs eftersom vektorn som sprider sjukdomen inte finns i Sverige och naturlig smitta därför inte kan ske. Smitta till djur eller människa via infekterat blod eller sår är tänkbart. Åtgärder bör därför vidtas för att förhindra sådana smittvägar vid misstänkt eller diagnosticerad leishmanios.

    Stallrengöring och desinfektion

    Punktrengöring bör göras på ytor där färskt blod från känt infekterad häst finns. Däremot hjälper inte desinfektionsmedel mot parasiter. Skyddskläder bör användas vid rengöring för att förhindra att infektionen smittar till människa.

    Profylax (förebyggande behandling)

    Om hästar vistas i endemiska områden för leishmanios kan de stallas in och täckas under de timmar på dygnet då sandmyggan är som mest aktiv. Veterinärmedicinska myggrepellerande medel kan också användas.

    Prognos

    Prognosen för häst är mycket god då det spontanläker, om än långsamt.

    Zoonosaspekt

    Leishmanios är en allvarlig zoonos. I Europa utgör hundar huvudreservoar för en hos människor allvarlig form av leishmanios orsakad av L. infantum (som numera, efter genotypning, anses vara samma art som L. chagasi). Det finns misstankar att människa kan smittas av infekterat blod, vilket manar till försiktighet, till exempel skyddsklädsel, om man hanterar sår eller blod från infekterade individer oavsett djurslag.
    För rådgivning när det gäller leishmaniainfektion (leishmaniasis) hos människa kontaktas smittskyddsläkare. Läs också mer på Folkhälsomyndighetens webbplats.

    Vad säger lagstiftningen?

    Leishmanios är en anmälningspliktig sjukdom för hund och katt enligt Jordbruksverkets föreskrift SJVFS 2021:10, K12.

    Referenser

    Fernández-Bellon, H. et al. 2006. Short communication: Immune response to Leishmania infantum in healthy horses in Spain. Vet Parasit. (2006) Vol 135, 2, 30, 181-185.

    Gaastra et al. 2010. Pythium insidiosum: an overview. Vet Microbiol Nov 20;146(1-2):1-16. doi: 10.1016/j.vetmic.2010.07.019. Epub 2010 Jul 24

    Limeira, C. H. et al. Clinical aspects and diagnosis of leishmaniasis in equids: a systematic review and meta-analysis. Rev. Bras. Parasitol. Vet.,   v. 28, n. 4, p. 574-581, Dec.  2019.   https://www.scielo.br/j/rbpv/a/s93kvpS6S58Ghvqn4cJFTKN/?format=pdf&lang=en

    Ramos-Vara, J. A. et al. 1996. Cutaneous Leishmaniasis in Two Horses. Vet. Pathol. 33:731-734 (1996)

    Solano-Gallego, L. et al. Case Reports. Cutaneous leishmaniosis in three horses in Spain. Equine vet J. (2003) 35 (3) 320-323.

    Sidan granskades senast : 2022-07-07