Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Ringorm (dermatofytos) hos häst

Ringorm är en hudsjukdom hos hästar som ger håravfall och hudförändringar. Sjukdomen orsakas av en sorts mögelsvamp, så kallade dermatofyter. Svampens sporer sprids direkt mellan hästar och indirekt via utrustning och miljö. Sporerna lever länge i miljön, vilket är ett problem vid sanering. Ringorm kan också infektera andra djurslag och människa.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Karin Bergström, veterinär och expert på infektionssjukdomar hos häst, svarar på några vanliga frågor om ringorm.

Fler vanliga frågor och svar finns längre ned på denna sida.

Förekomst

Ringorm förekommer över hela världen och under hela året, men höst och vinter är den period då flest fall diagnostiseras.

Symtom

 Ringormsangrepp

Ringormsangrepp hos häst. Foto: Carin Wrange/SLU

 Ringorm avläkning

Början till avläkning av ringorm hos häst. Hår växer tillbaka från mitten och ut (pilen). Foto: Carin Wrange/SLU

Symtomen varierar lite beroende på vilken art som infekterat hästen, men skillnader í symtom ses även mellan individer. En inkubationstid på 14 dagar anges i litteraturen. Om inkubationstiden inte stämmer med det tillfälle man tror att hästen fått smittan kan det bero på att sporer, som överlever länge i miljön, infekterar hästen långt senare. Om en ny häst får ringorm skulle det alltså kunna vara att den smittats från miljön när den anländer till stallet, lika väl som att den hade med sig smittan utifrån.

  • De första symtomen är vanligtvis att huden svullnar litet, håren reser sig och krustor bildas.
  • Krustorna ramlar senare av. Då bildas ovala eller runda hårlösa partier av varierande storlek (ett par centimeter i diameter) med torra hudflagor eller fuktande yta.
  • Förtjockad hud förekommer också.
  • Ibland ser det mindre typiskt ut, utan håravfall.
  • Oftast är framför allt huvud, hals och bål angripna. Det kan bero på att dessa kroppsdelar kommit i direktkontakt med andra smittade hästar eller med smitta från lånad utrustning som till exempel grimma eller sadelgjord.
  • Infekteras utslagen sekundärt med bakterier ses vanligen en djupare inflammations-reaktion. Även ömhet och klåda kan då förekomma.
  • Klåda förekommer annars sällan vod ringorm.

Hos häst är den vanligast förekommande dermatofyten Trichophyton equinum. Den ger i allmänhet en fuktigare infektion jämfört med Microsporum spp., som ger en torrare variant och något större hårlösa partier.

Smittämne

Dermatofyter är en grupp mikroskopiska mögelsvampar som delas in i tre grupper, så kallade genus. Trichophyton (T.) och Microsporum (M.) orsakar ringorm hos djur och människa, medan Epidermophyton är kopplad enbart till människa och drabbar sällan djur. Inom varje genus finns olika arter, och de har i allmänhet olika djurslag som huvudvärd. Deras förmåga att ge symtom varierar mellan djurslagen.

Trichophyton equinum är den vanligast förekommande ringormsarten i hästprover som skickats till SVA.

Microsporum canis (kattens dermatofyt) är den andra dermatofytarten som kan infektera ha hästar som huvudvärd. Förut kallades hästens variant för M. equinum när den infekterade häst, men genetiska studier av artens DNA har visat att den är så lika M. canis (kattens dermatofyt) att de två måste betraktas som samma art, och den arten kallas nu mer korrekt för M. canis. Förmodligen kommer dock båda namnen att användas under en tid. Får man som svar att provet från en häst innehåller M. canis ska man alltså inte tro att den smittats från en katt utan troligare från en häst som burit på den variant av M. canis som kan infektera hästar.

Trichophyton mentagrophytes är en tredje art som kan infektera hästar. T. mentagrophytes har tidigare setts som ett komplex med underarter som infekterar olika djurslag och/eller människa. Men även här har genetiska studier visat att dessa underarter hör ihop på ett annat sätt. Förslag på ny indelning har lagts fram, men den är så komplicerad så det redogörs inte för här. Den art inom T. mentagrophytes-komplexet som har marsvin och andra gnagare som huvudvärd är troligen den som också ibland infekterar häst.

Även andra arter kan undantagsvis infektera häst, som T. verrucosum (från nötkreatur).

Smittvägar

Trichophyton equinum har häst som huvudvärd och smittar direkt mellan hästar, men även indirekt med utrustning, inredning och ryttares händer, kläder med mera. Det verkar som att den variant av M. canis som smittar häst också kan smitta mellan hästar. Ett klassiskt ställe för ringorm är sadelgjordsstaden när man lånat sadelgjord av en smittförande häst, eller huvudet när man lånat grimma eller träns. Här blir det varmt och fuktigt och hud, vilket gynnar svampen.

Svampen bildar sporer vid infektion. Sporerna kan överleva på utrustning eller i miljön månader till år och infektera mottagliga individer långt senare.

Patogenes

Dermatofyter angriper den förhornade delen av överhuden. De är så kallade keratinofila svampar, vilket innebär att de utnyttjar hornämne (keratin), som finns i hud, hår och klor, som näring.

Svampen producerar ämnen (keratinaser och proteolytiska enzym) som bryter ner delar av överhud och hår. Svampen kan också gå ner i hårsäckarna. Översta hudlagret luckras upp och hårstrån går av eller lossnar ur hårsäcken som ett resultat av detta. Svampen själv och nedbrytningsprodukter från svampen orsakar ofta en inflammationsreaktion. Detta ses som en rodnad och ibland även svullnad och krustbildning i huden. Ett mer eller mindre ringformat hårlöst område bildas och utvidgas när svampen letar sig utåt i jakt på nytt hornämne för sin överlevnad. Det händer även att en lokal allergisk reaktion uppstår i huden. Dermatofyter hämmas av vissa proteiner som finns i serum, därför orsakar svampen inte skador i de djupare hudlagren där blodkärl finns. Sekundära bakteriella infektioner förekommer och då kan hudskadorna bli djupare.

Sjukdomen spontanläker oftast inom åtta till tolv veckor och genomgången infektion ger relativt lång immunitet.

Diagnos

Man kan misstänka diagnosen ringorm genom sjukdomshistoria och symtom, och för att konfirmera diagnosen görs mykologisk undersökning av hår, hud och krustor.

  • Anamnes: Oftast har flera hästar i stallet symtom. Det finns kanske nyanlända hästar, eller så kan det vara ett stall där hästar kommer och går, som tävlingsstall, ridskolor eller liknande.
  • Symtom: Var på kroppen hudförändringarna finns och hur det ser ut kan ge en fingervisning om ringorm, men man kan inte skilja ringorm säkert från andra sjukdomar bara genom utseendet på utslagen.
  • Analys: Direktmikroskopi, odling och/eller PCR är olika analyser som finns. Vid SVA utförs enbart odling

I direktmikroskopi på hår och/eller hud letar man efter artrokonidier (sporer). Positiv mikroskopi tillsammans med symtom är i princip tillräckligt för diagnos. Negativ mikroskopi är däremot inte tillräckligt för att avfärda ringorm. Mikroskopi avslöjar emellertid inte vilken art det rör sig om.

Odling tar tyvärr längre tid eftersom dermatofyter inte växer särskilt fort. Mellan tre och sju dagar får man vanligen räkna med innan svampen börjat växa ut. Är djuret behandlat med medel mot svamp innan provtagning kan det ta längre tid, om det växer över huvud taget. Odling kan ge svar på vilken art det rör sig om och därmed om det är dermatofyter som kan kopplas till hästar eller om smittan kan misstänkas komma från andra djur. Vetskapen om art kan vara till hjälp vid sanering, eftersom man då får en uppfattning om riskerna för fortsatt smittspridning.
PCR är i allmänhet snabbare än odling. En nackdel är att vissa dermatofytarter är så genetiskt lika att de inte kan skiljas åt med PCR. Det innebär att en kompletterande odling kan behöva göras för att artbestämma dermatofyten om PCR-analysen är positiv. 

Om hästen svarar på insatt behandling mot ringorm kan det också användas som hjälp för diagnos.

Differentialdiagnoser, som kan likna ringorm:

  • Streptotrikos (eller regnskållor) som orsakas av bakterien Dermatophilus congolensis
  • Bakteriell follikulit, exempelvis orsakat av Staphylococcus aureus eller beta-hemolyserande streptokocker
  • Insektsbett och överkänslighet mot dessa
  • Lusangrepp
  • Håravfall av andra orsaker, till exempel alopecia areata, plattink (ockult sarkoid) eller pemphigus foliaceus. Dessa diagnoser är svåra att ställa utan hudbiopsi och en dermatolog kan behöva konsulteras.

Provtagning

Provtagning för ringorm ska göras med omsorg. Ett slarvigt taget prov kan ge ett felaktigt negativt svar.

Odling och mikroskopi: Efter försiktigt ”duttande” med sprit, som ges tid att avdunsta, tas prov i de yttre delarna av förändringarna, där svampen finns.

Ta ett hundratal hårstrån och en matsked krustor alternativt hudflagor från ytterkanten. Det är viktigt att laboratoriet får tillräckligt mycket provmaterial att arbeta med.

Materialet läggs torrt, i till exempel ett kuvert, för att undvika överväxt av miljömögel. Undvik att lägga prov i plaströr, då det lätt blir fuktigt i dessa under transport. Dessutom blir hårstrån elektriskt laddade och svårhanterliga vid provsättning. Skicka till laboratorium som analyserar för svamp, med begäran om undersökning för dermatofyter, både direktmikroskopi och odling.

PCR: Hör med undersökande laboratorium vad som krävs.

Behandling

Ringorm hos hästar läker i allmänhet ut på åtta till tolv veckor, även utan behandling. Eftersom infektionen kan vara mycket smittsam mellan hästar och även smittar människa och undantagsvis andra djur, bör de infekterade djuren ändå behandlas för att påskynda läkningen och förhindra smittspridning.

Ringorm hos häst behandlas företrädesvis med enilconazol, som finns som licenspreparat i tvättlösning för utvärtes bruk, och skrivs ut på recept av veterinär. Enligt tillverkaren behandlas fyra gånger med tre till fyra dagars intervall.

I en del andra länder används även andra mediciner. Utbudet är dock begränsat, bland annat på grund av läkemedelsrestriktioner till livsmedelsproducerande djur (där häst ingår). Det blir i allmänhet också mycket dyrt att behandla en hel häst med andra medel. Biverkningsrisken är betydligt större vid användning av invärtes läkemedel jämfört med utvärtes behandling.

Om hästen drabbats av en bakteriell hudinfektion till följd av ringorm så läker den ofta ut samtidigt med ringormen.

Isolering

Hästar med misstänkt eller konstaterad ringorm bör isoleras från övriga hästar för att förhindra smittspridning. Sjukdomsperioden och därmed isoleringstiden kan i allmänhet förkortas om de sjuka hästarna behandlas. Isoleringen kan då hävas 20 dagar efter första behandlingsdag, under förutsättning att behandlingen har varit verksam och inga nya fall uppträder. Obehandlade hästar med ringorm bör isoleras i tre veckor efter att utbredningen av utslagen avstannat på de enskilda hästarna och inga nya fall har tillkommit.

En symtomfri häst som behöver åka iväg från stallet där ringormssmitta finns kan behandlas med antimykotiskt medel innan den åker för att minska risken att den för med sig smitta. Observera att även hästens och ryttarens utrustning kan bära på smittsamma svampsporer och kan behöva rengöras. Symtomfria hästar från stall där ringorm förekommer tillåts tävla under vissa förutsättningar i en del tävlingsreglementen (läs mer om ringorm på Svenska ridsport förbundets webbplats och smittskyddsregler på Svensk travsports webbplats).

Håll god hygien och tvätta händer med tvål och vatten efter hantering av de infekterade hästarna.

Stallrengöring och desinfektion

Eftersom svampsporer överlever länge i miljön är det viktigt att sanera stall och utrustning i samband med behandling av hästarna efter ett ringormsutbrott. Det gäller stallinredning, duschspiltor, transporter, sadelkammare och utrustning som borstar och vojlockar, med mera. Det kan också finnas andra utsatta platser som behöver rengöras, som staket runt hagar och paddockar som hästarna kliar sig mot. 

En ordentlig mekanisk rengöring är viktig för att få bort all synlig smuts och därmed huvuddelen av sporerna. Desinfektionsmedel har också sämre eller ingen effekt om smuts ligger kvar.

När det torkat efter den mekaniska rengöringen kan ett desinfektionsmedel för box– och stalltvätt användas. Kontrollera att det har effekt även mot svampsporer. Följ anvisning på förpackningen.

Övrig utrustning bör också rengöras mekaniskt och tillåtas torka innan ett desinfektionsmedel används. Är utrustningen svår att rengöra och desinfektera, kan man behöva kassera den helt. För textilier är tvätt i 60 °C ett bra sätt att bli av med svampen. Att frysa utrustning hjälper däremot inte för att avdöda dermatofyter.

Hår och tagel från borstar, strömaterial från stallgången med mera, kan förstöras genom exempelvis kompostering i en gödselstack eller bränning.

Profylax

Inget vaccin mot ringorm hos häst finns i Sverige.

Har ett stall drabbats av ringorm ska besökande ryttare och hästägare informeras om detta så att de kan undvika smittan. En god regel är att alltid vara försiktig med lån av vojlockar, borstar och annan utrustning.

En god regel för att förhindra smittspridning till ett stall kan vara att alla nya hästar får stå i karantän tre veckor. De flesta infektionssjukdomar hinner bryta ut inom denna tid och kan då åtgärdas.

Prognos

Mycket god för enskilda djur.

Större stallar med stor omsättning av hästar, som tävlingsstall, försäljningsstall eller ridskolor kan få återkommande problem. Detta kan bero på att saneringen inte utförts fullt ut eller att nya individer med smitta kommer in. Det kan också vara det omvända, att en nyinkommen häst plockar upp smittan från miljön vid ankomst till det nya stallet.

Zoonosaspekt

Dermatofyter från djur kan smitta till människa och då framförallt barn, äldre och individer med nedsatt immunförsvar. Symtom hos människa är oftast lindriga hudproblem med små ringformade och fjällande lesioner. Mer ovanligt är vätskande sår eller krustabildningar och förtjockad hud vilket naturligtvis orsakar ett större lidande. I de fall människor smittas, bör läkare kontaktas för att rätt diagnos och behandling ska kunna sättas in. Behandlingen är i allmänhet enkel och effektiv med salva eller kräm som stryks på lokalt.

En odling med arttypning kan ge information om smittan ska misstänkas komma från andra människor eller något djur.

Vad säger lagstiftningen?

Sjukdomen är inte anmälningspliktig i Sverige. 

Vanliga frågor

1. Är ringorm en smitta som gör att jag inte får tävla med min häst?

- Om din häst har ringorm ska den inte tävla på grund av smittrisken. I ridsportens och travsportens tävlingsreglementen anges regler runt tävlande och ringorm i stallet.

2. Vaccin mot ringorm finns det?

- Nej. Det fanns tidigare ett vaccin men det är avregistrerat. 

3. Hur saneras en stor ridskola framgångsrikt?

- Det är svårt och jobbigt att genomföra en stor sanering mot ringorm, men om man inte vill eller orkar göra det fullt ut kan man lika gärna låta bli, eftersom man då troligtvis gör jobbet i onödan.

- Isolera drabbade hästar. Avdela någon att sköta dessa eller ta dem sist för att undvika att smittan förs över till övriga hästar. Tänk på klädbyte och personlig hygien för att förhindra överföring av sporer. Om isolering av den sjuka hästen inte är ett alternativ kan man behandla alla hästar som har kontakt med varandra.

- Börja med att tänka igenom hur hästar och folk rör sig i stallet/stallarna och hur vardagen fungerar. Försök komma på alla ställen som kan vara smittade med sporer. Gör upp en saneringsplan, gärna tillsammans med stallets veterinär och följ sedan denna plan. Råden som står nedan kan hjälpa till att ta fram planen.

- Informera alla som rider eller besöker stallet att det finns ringorm och att man bör tänka på hygien och duscha efter besök samt tvätta kläder i 60 °C.

- Behandla hela hästen. Om det är praktiskt svårt att bada hela hästen flera gånger kan man efter ett första helbad, vid följande behandlingstillfällen ordentligt blöta ner ett stort område runt omkring de synliga förändringarna. Följ för övrigt tillverkarens rekommendationer.

- Skura boxar/spiltor där hästar med symtom stått och även närliggande boxar/spiltor med mera. Glöm inte gemensamma utrymmen, som duschspilta, transporter med mera. Låt torka och därefter används desinfektionsmedel.

- När tillfälle ges rekommenderas att hela stallet tvättas med efterföljande desinfektion med lämpligt medel som kan köpas i fackhandeln. Låt det torka mellan rengöring och desinfektion. Om möjlighet finns är det också bra om stallet kan stå tomt tills allt torkat.

- Man kan bränna eller kompostera tagel, hår, stöv med mera.

- Även sadlar, borstar med mera måste rengöras och saneras med lämpliga medel. Eftersom borstar kan vara svåra att rengöra, kan de kasseras och kastas i sopornas brännbara fraktion.

- En grundregel för undvikande av utbrott är att varje häst bör ha egna borstar och utrustning, låna inte emellan hästar.

4. Kan jag flytta min häst innan odlingssvaret är klart?

- Det bästa är att inte flytta hästen till ett nytt stall innan man vet vad det är eller att den är slutbehandlad om det är ringorm eller annat smittsamt.

- Om hästen måste flyttas innan odlingssvar finns, skall den betraktas som smittsam och bör isoleras tills analyssvar och eventuell behandling är klar. Om analyssvaret inte är klart vid flytten, bör man för säkerhets skull tvätta den i lämpligt medel mot ringorm innan flytt till isoleringen i det nya stallet. Man får dock respektera om mottagande stall inte är så villiga att ta emot hästen, om de inte känner att det finns möjlighet att isolera hästen på ett bra sätt.

5. Två flickor i vårt stall har enligt läkarutlåtande fått ringorm. Borde vi ta ut en veterinär för att undersöka om några hästar i stallet kan ha ringorm? En har ett område med avskavt hår på bogen och en annan har en hårlös knöl i huden.

- Ja, med två barn som har diagnosticerats med ringorm och de hudförändringar som du beskriver på hästarna är det lämpligt att en veterinär undersöker hästarna för ringorm. Det är inte acceptabelt att riskera att sprida smittan. Om hästarna har ringorm bör de inte resa eller flyttas till andra stall, förrän infektionen har spontanläkt eller behandlats bort. Förutom hästar kan andra människor, sällskapsdjur som marsvin och katt samt nötkreatur vara smittreservoar. Ringorm hos hund är däremot relativt ovanligt och därmed är också smitta från hund ovanligare. En artbestämning av svampen som infekterat flickorna underlättar smittspårning, eftersom olika djurslag ofta har olika arter av ringorm. Dessutom finns det arter som nästan uteslutande infekterar människor.

6. Vilka är det vanligaste sätten att sprida ringorm till hästar?

Smittvägarna till en häst är framför allt kontakt med andra hästar som bär på ringorm eller utrustning som lånas från en häst med ringorm. Sporer överlever mycket länge i miljön och på utrustning och kan orsaka ringorm långt efter att ett utbrott lagt sig. Se vidare under rubrikerna ”Isolering” och ”Stallrengöring och desinfektion” ovan.

7. Om jag har ringorm kan jag då smitta min häst?

Det beror på vilken typ av ringorm du drabbats av. Ringorm orsakas av en grupp svampar (se under Smittämne) där arterna oftast har olika värddjur. Har du drabbats av någon av människans ringormssvampar (kontakta läkare för att reda ut det) är risken i princip obefintlig att din häst ska drabbas. Skulle den mot förmodan drabbas, smittar den knappast vidare.

Människans ringorm kallas även revorm eller så används latinska uttryck beroende på vilken kroppsdel som drabbats.

Har du drabbats av hästens ringorm kan du däremot smitta din häst. Eftersom du inte är artens huvudvärd avtar emellertid smittsamheten något från dig till hästen. För att minska smittrisken ytterligare bör du tvätta händerna och använda handdesinfektionsmedel efter att du skött om dina utslag. Täck sedan utslagen innan du träffar din häst. Har du smittats med ringorm från katt, marsvin eller nötkreatur avtar risken att smitta din häst jämfört med om du smittats med hästens egna arter. Har du smittats med ringorm från katt, marsvin eller nötkreatur avtar risken att smitta din häst jämfört med om du smittats med hästens egna arter.

8. Kan en människa som inte har utslag sprida ringorm?

Människor som inte har några utslag kan sprida hästens ringorm indirekt mellan hästar, till exempel när de sköter en häst med ringorm kan svampsporer komma på händerna eller kläderna och sedan aktivt bäras till nästa häst de har närkontakt med. I ett stall där ringorm förekommer är det därför bra att se över skötselrutinerna och möjligheten att sköta sin handhygien. Se vidare under rubrikerna ”Isolering” och ”Stallrengöring och desinfektion” samt fråga 3 ovan.

9. Att frysa utrustning för att bli av med dermatofytsmitta, fungerar det?

Nej, frysgrader är inget bra sätt att avdöda dermatofyter.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls