Ringorm hos hund
Andra sjukdomsnamn: Dermatofytos
Ringorm, orsakas av mögelsvampar, så kallade dermatofyter. Infektion kan ge symtom i form av håravfall och hudförändringar. I Sverige är ringorm en relativt ovanlig orsak till hudproblem hos hundar. För att fastställa diagnosen krävs provtagning.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Ja
Smittämne
Det finns flera olika slags ringormssvampar (dermatofyter) som kan orsaka infektion hos hund. De två vanligaste sorterna är Microsporum canis och Trichophyton mentagrophytes. Dessa svampar kan också infektera andra djur, exempelvis katt, kanin och marsvin. Även människor kan bli smittade.
Symtom
Ringorm är en hudinfektion och ger symtom som mjäll, håravfall och klåda, men hur mycket symtom samt vilka symtom som ses hos hundar infekterade med ringorm varierar. Det går därför inte att med hjälp av utseendet på hudförändringarna säkert avgöra om det rör sig om ringorm eller inte. Ringorm kan ibland orsaka besvärliga infektioner, framförallt hos mycket unga och mycket gamla djur liksom hos individer med dåligt immunförsvar. För att bekräfta eller utesluta misstanke om ringorm krävs undersökning av veterinär och riktad provtagning.
Smitta
Hos hundar som är friska i övrigt och har ett normalt immunförsvar kan en ringormsinfektion spontanläka, det vill säga läka utan behandling, inom tio till tolv veckor. Men vanligen väljer man att sätta in behandling för att skynda på avläkningsprocessen samt minska risken för smitta till andra djur och människor.
Ringorm är en zoonos, vilket innebär att det kan smitta till människa. Ibland kan hudproblem, som kräver lång behandlingstid utvecklas. Framförallt hos barn, äldre individer och människor med nedsatt immunförsvar kan hudproblemen bli svåra. Kontakta läkare om du misstänker att du smittats med ringorm.
Diagnos
Diagnosen fastställs genom provtagning och analys, till exempel odling eller PCR. PCR-metoden finns, för närvarande, inte tillgänglig på SVA. Woods lampa och direktmikroskopi är mindre säkra laboratoriemetoder och används inte rutinmässigt. Finns ringormssvamp med i provet tar det i allmänhet cirka en vecka att få ett odlingssvar men svampen kan ibland växa långsamt, exempelvis om hunden badats strax innan provtagningen. I en del fall tar det två veckor innan odlingen kan anses vara klar och ett svar kan lämnas ut. Resistensbestämning utförs inte.
Eftersom odlingens känslighet är beroende av provets kvalité är det viktigt att provtagningen sker på ett korrekt sätt. Ett slarvigt taget prov kan ge ett felaktigt negativt svar. Prov från hund med hudförändringar bör tas av veterinär. För att provet ska bli så rättvisande som möjligt är det en god idé att:
- Använda engångshandskar
- Tvätta försiktigt området i ytterkanterna av förändringen med sprit
- Låt spriten dunsta. Provtagningsytan ska vara torr innan prov tas
- Använd en ren pincett eller liknande
- Plocka ordentligt med hårstrån och hudflagor från kanterna
- Lägg materialet torrt i exempelvis folie, ett kuvert eller ett glasrör (plast gör att hårstråna blir elektrostatiska och svåra att få ut ur röret)
Mer information
Har du frågor om ringorm till exempel om diagnostik, behandling av din hund och råd om sanering ska du kontakta din veterinär. Ringormsinfektion kan ibland vara besvärligt att komma till rätta med. I sådana fall rekommenderar SVA att djurägaren eller den behandlande veterinären tar kontakt med/remitterar till en veterinär med specialkunskap om hudproblem.