Transportsjuka hos häst

Förekomst

Transportsjuka (eng. shipping fever) förekommer över hela världen, i samband med långa transporter. Det är en luftvägsinfektion som snabbt utvecklas till en lunginflammation med lungsäcksinflammation (pleuropneumoni). Pleuropneumoni kan även utvecklas efter genomgången virus- eller bakterieinfektion, vid träningsutlöst lungblödning, höghastighetsträning, exponering för partiklar i luften, samt narkos, men kallas då inte för transportsjuka.

Historiskt förlorades många arméhästar i transportsjuka under framför allt första världskriget då de åkte långa sträckor på tåg. Sambandet mellan stress och infektion var då inte känt, men man försökte till varje pris komma till rätta med problemet eftersom hästarna var en viktig kugge i krigsmaskineriet. Noggrann temperaturkontroll och regler för hur länge hästar fick transporteras infördes. Dessutom angavs gränser för hur snart och hur långt en häst fick transporteras igen efter en tidigare resa. Åtgärderna sänkte drastiskt antalet hästar som dog i transportsjuka.

Symtom

Tecken på transportsjuka utvecklas i regel snabbt och tillståndet är ofta allvarligt och smärtsamt.

Symtomen kan vara:   

• Feber, som kan bli mycket hög
• Nedsatt allmäntillstånd
• Försämrad aptit
• Förhöjd hjärt- och andningsfrekvens, ytlig andning
• Missfärgade slemhinnor
• Hosta och näsflöde som kan vara tjockt och missfärgat, ibland illaluktande
• Smärtsymtom, som annorlunda kroppshållning, ovilja att röra sig, stelhet och krafsande med framhovarna förekommer
• Hästens armbågar hålls ut från bröstkorgen, och den reagerar med smärta vid tryck mellan revbenen, eller mot bröstbenet
• Pipande, väsande, rasslande, skrapande och/eller fuktiga ljud kan höras vid auskultation av lungorna
• Dämpade andningsljud i nedre delen av bröstkorgen tyder på vätskeförekomst

Hästens symtom kan ibland likna, eller misstas för, kolik, korsförlamning eller fång.
Fång och lungbölder har också beskrivits som komplikationer.

Smittämne (agens)

Transportsjuka orsakas av en eller flera mikroorganismer som ges chansen att infektera individer vars immunsystem påverkats negativt vid långa transporter. Vanligast är bakterier, men det förekommer att det börjar med en virusinfektion som följs av en infektion med bakterier. Betahemolyserande streptokocker, Pasteurella och Actinobacillus är vanliga fynd. Anaeroba bakterier (mår bäst i syrefri miljö) förekommer också. De anaeroba ger i allmänhet mycket fula skador i lungor och lungsäck och för tankarna till aspirationspneumoni. Några exempel på anaeroba bakterier är Clostridium, Fusobacterium och Bacteroides..

Transportsjuka är i sig ingen smittsam sjukdom, men de mikroorganismer som startar processen, till exempel luftvägsvirus, kan vara smittsamma. Bakterierna som förvärrar tillståndet är i allmänhet inte speciellt smittsamma.

Smittvägar

Transportsjuka är en multifaktoriell sjukdom som börjar med att hästen är nedsatt av transport. Vid transport kan hästar uppleva stress. De står också ofta uppbundna, vilket försvårar för dem att rensa luftvägarna från mikroorganismer och damm som då kommer längre ner i luftvägarna. En häst med uppbundet huvud får också försämrad hostförmåga vilket ytterligare bidrar till ansamling i luftvägarna. Det banar väg för mikroorganismer som kan infektera hästen. Det leder till skador i, och symtom från, lungor och lungsäck.

Det kan röra sig om bakterier eller virus som hästen själv råkar bära på (endogen smitta) eller smitta som hästen utsatts för strax innan eller under transport (exogen smitta). Reser många hästar från olika håll tillsammans i större transporter ökar risken för smittsamma infektioner som kan slå extra hårt om hästarna blir nedsatta. Vid transportsjuka med virus tillstöter ofta bakterieinfektioner sekundärt, vilket förvärrar hästarnas tillstånd.

Risken för att utveckla sjukdom ökar om man vid långa resor undviker att låta hästarna rasta och vila. En del hästar spänner sig och äter och dricker dåligt under transport, vilket ytterligare bidrar till nedsatthet. Otillräcklig ventilation kan bidra till att mikroorganismer ansamlas i transportutrymmet.

Patogenes

Den allmänna stressen vid transport försämrar immunförsvaret. Hård träning eller tävling innan transport påverkar också immunförsvaret. Förmågan att rena luftvägarna från damm, bakterier och virus försämras. Ofta är det en hög koncentration av luftpartiklar i transporter, från hönät, foder, strö och damm. Hästar som står uppbundna utan att kunna sänka huvudet har dessutom svårare att själva rena luftvägarna. Luftvägsvirus kan bidra till att epitelcellerna i luftvägarna skadas så att skyddsbarriärerna mot bakterier försämras. Ofta dricker hästar för lite under transport, vilket ger olika grad av dehydrering och en del hästar äter dåligt eller inte alls under transport. Sammantaget är det tillräckligt för att vissa hästar ska utveckla transportsjuka.

Slem från svalget dras ned i lungorna (aspireras), tillsammans med smittämnen. En lunginflammation (pneumoni) utvecklas, ibland med bölder. De små kapillära blodkärlen läcker vätska och vätska ansamlas i lungsäcken. Utan korrekt behandling kan det fortskrida till lungsäcksinflammation (pleurit). Fibrin ansamlas och fibros utvecklas mellan inre och yttre pleura, vilket gör att lungorna inte kan vidgas normalt.

Diagnos

Diagnosen ställs med hjälp av anamnes, kliniska symtom, endoskopiundersökning, blodprov (hematologi), röntgenundersökning, ultraljudsundersökning, samt bakteriologisk undersökning (trakealaspirat och aspirat från bröstkorgen). Den bakteriologiska frågeställningen bör omfatta både anaeroba och aeroba bakterier.

Ultraljudsundersökning av brösthålan är ofta mer användbart än lungröntgen för att fastställa diagnosen.

Provtagning

Aspirat tas från luftstrupen och/eller bröstkorgen samt sköljprov (BAL) från nedre luftvägar och lungor för bakteriologisk undersökning. Proven skickas för analys i sterila rör. Både aerob och anaerob odling samt resistensbestämning efterfrågas.

I väntan på provsvar kan direktmikroskopi av aspirat för cytologi och infärgning av bakterier ge vägledning för behandling . Även protein, glukos, laktat och pH kan mätas i aspiraten.

Blodprov analyseras för dehydreringsgrad, elektrolyt- och syrabasstatus och infektionsbild.

Behandling

Behandling måste inledas så fort som möjligt vid transportsjuka med pleuropneumoni eftersom tillståndet kan vara livshotande. Intensivvård är ofta nödvändigt, så om/när hästens tillstånd är tillräckligt gott för att transporteras till klinik eller djursjukhus är det i regel det bästa alternativet.

• Antibiotikaval styrs av bakteriologisk odling med resistensbestämning. Eftersom behandling oftast måste  påbörjas innan analysresultatet är klart får man  gå på vad som är vanligast förekommande.  Betahemolyserande streptokocker, Pasteurella och Actinobacillus är vanliga fynd. Men även anaeroba bakterier förekommer. För övrigt hänvisas till SVS ”Riktlinjer för användning av antibiotika inom hästsjukvård (pdf)”  och Läkemedelsverkets ”Dosering av antibiotika till häst- behandlingsrekommendation (pdf)”  
• Antiinflammatoriska/smärtstillande preparat.
• Intravenös vätska och elektrolyter. Återställande av eventuell vätske- och/eller elektrolytrubbningar.
• Dränering av vätska eller var från brösthålan kan bli nödvändigt.

Isolering

Isolering är aktuellt endast om det finns misstanke om att transportsjukan orsakats av ett smittsamt virus som sekundärinfekterats med bakterier. 

Stallrengöring och desinfektion

Rengöring och desinfektion av transporter i kommersiell trafik ska alltid göras mellan körningar för att minska risken för smitta. Har man en egen transport där man bara kör sin egen häst bör rengöring göras emellanåt. Saneringen görs inte bara att få bort eventuella smittsamma mikroorganismer, utan även damm och andra partiklar.

Profylax (förebyggande behandling)

Sköt om hästen noga innan längre transporter. Hästen ska ha tillåtits att äta och dricka ordentligt samt fått röra på sig innan färden påbörjas. Det senare minskar även kolikrisken under transport.

Ska man resa långt planeras paus/er in. Hästen tas ut och tillåts röra på sig. Den får då också chans att sänka huvudet. I samband med stoppen ska hästen erbjudas vatten, oftare ju varmare det är. Om hästen dricker dåligt under transporten kan den luras att dricka genom att vattnet görs smakligare, till exempel tillsätts melass eller betfor i vattnet. Andra hästar tycker om äppeljuice i vattnet. Ytterligare andra kanske bara dricker "hemmavatten". En dunk med vatten hemifrån kan då lösa problemet. Att blöta upp hö eller ge ensilage med hög vattenhalt är ett annat sätt att få i hästen vätska.

Man bör undvika att binda upp hästarna högt och kort eftersom de då inte kan sänka huvudet för att hosta och rena luftvägarna. Infektionsagens, damm och liknande kommer då lättare ner i luftvägarna. Ventilationen i transporten är också viktig. Är luftväxlingen underdimensionerad får man stanna, öppna och vädra.

Under långa transporter bör hästens temperatur kontrolleras regelbundet så att det snabbt upptäcks om något är under uppsegling. Andningsfrekvens liksom pulsfrekvens är också lätt att kontrollera under transportpauser. Normalvärden för vuxna, friska hästar ligger för temperatur under 38,2ºC, för andetag 8-16 och hjärtslag (puls) ligger på 25-40 per minut. Förhöjda värden kan indikera att allt inte står rätt till. Lindrigt förhöjda värden kan även bero på att hästen är stressad eller att det är varmt. Värme påverkar också hästens immunförsvar negativt och en paus kan då vara på sin plats oavsett orsak till de höjda värdena.

Självklart ska inte sjuka eller nedsatta hästar transporteras om det inte är till djursjukhus eller liknande.

De givna rekommendationerna gäller framför allt längre transporter. Att åka någon mil för att träna eller tävla brukar inte resultera i transportsjuka.

I djurskyddslagen finns angivet hur länge en häst får transporteras utan paus – läs mer på Jordbruksverkets webbplats.

Prognos

Prognosen är delvis avhängig hur snabbt veterinär tillkallas och behandling startas. Ju senare behandling desto mer avvaktande prognos. När bakterier tillstött är antibiotika nödvändigt för att vända förloppet och ju senare detta sätts in desto mer skador ses på lungor och lungsäck. Till slut är skadorna så svåra att antibiotika inte hjälper.

Prognosen beror även på hur nedsatt hästens immunförsvar hunnit bli.

Vid svåra fall av pleuropneumoni är risken hög att hästen inte kommer upp i den prestanda de hade innan de insjuknade.

Zoonosaspekt

Vid enstaka tillfällen kan bakterier som odlas fram vid transportsjuka vara sådana som orsakar sjukdom hos människa. De människor som drabbas har oftast själva nedsatt immunförsvar.

Vad säger lagstiftningen?

Sjukdomen är inte anmälningspliktig.

Mer information

Racklyeft D.J et al. 2000. Towards an understanding of equine pleuropneumonia: factors relevant for control. Aust Vet J 78, no 5, 334-338.