Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Parasiter hos hund

Parasiter lever i eller på andra levande organismer från vilka de tar sin näring och orsakar skada.

Det finns olika grupper av parasiter: encelliga (protozoer), maskar (helminter), insekter och spindeldjur. I Sverige förekommer parasiter hos nästan alla djurslag och de kan orsaka klinisk sjukdom hos värddjuret.
Klicka på länk nedan för den parasit du vill läsa om.

Bandmask hos hund

Bandmask är en vanligt förekommande parasit hos hund som tar bytesdjur. Infektion förlöper vanligen utan symtom.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Hos hundar förekommer flera arter av bandmaskar, dessa förekommer också hos vilda rävar. Bandmaskars livscykel involverar dels en huvudvärd, till exempel hund eller räv och dels en mellanvärd i vilken larvstadier, så kallade dynt, utvecklas. Olika bandmaskar har olika mellanvärdar. Hund smittas alltså genom att äta dynt i mellanvärden, det sker ingen smitta direkt mellan hundar. Smittkällor kan i praktiken utgöras av fallvilt av smådjur och urtagna inälvor från vilda idisslare.

Den vanligaste arten av bandmask är Mesocestoides sp. (mellanvärdar: gnagare, grodor, fåglar, hund).

Andra vanligt förekommande arter av bandmaskar i Sverige är Taenia hydatigena (mellanvärdar: större gräsätare, allätare) och T. pisiformis (mellanvärdar: harar, kanin, gnagare) men även andra Taenia-arter kan förekomma. 

Mer sällan påvisas Diphyllobothrium latum (mellanvärdar: gädda, lake, abborre, gärs). Dipylidium caninum (mellanvärdar: loppa, lus) är mindre vanlig och Echinococcus granulosus (mellanvärdar: gräsätare, allätare inklusive människa) är numera sällsynt och har inte påvisats hos hund på många år.

Klinik

Infektion med bandmask ger som regel inga kliniska symtom. Undantagsvis ses matsmältningsrubbningar och lös avföring.

Diagnostik

Oftast uppmärksammas infektionen när djurägaren ser enstaka bandmaskleder (proglottider) i avföringen eller krypande runt baken, på svansen eller korset. Ibland kan hela kedjor av proglottider ses i avföringen. Bandmaskledernas utseende är av diagnostiskt värde. Artbestämning av bandmaskar är av praktisk betydelse dels för val av behandling dels för att utreda hur hunden blivit smittad. Bandmaskar avger ägg oregelbundet, varför undersökning i träckprov inte alltid visar om bandmask förekommer. Ägg av D. latum och D. caninum kan dock påvisas i träckprov.

Behandling

Bandmask behandlas vid påvisad förekomst. Helst bör dessutom artbestämning ha gjorts. Substansen prazikvantel har mycket god effekt mot samtliga bandmaskarter. Engångsdos är som regel tillfredsställande men mot D. latum skall 8 gånger dosen ges vid ett tillfälle. Mot vissa bandmaskarter kan även fenbendazol användas.

Samtidig infektion med rund- och bandmaskar är sällsynt hos hund varför något behov av att använda kombinationspreparat annat än vid specifika behov som till exempel vid införsel egentligen inte föreligger.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls