Mastit orsakad av Lactococcus lactis och andra laktokocker hos nötkreatur

Nötkreatur

Laktokocker är ett bakteriesläkte som främst förknippas med startkulturer i mejeriindustrin. Vissa arter, som till exempel Lactococcus lactis, har dock även isolerats i samband med bovin mastit. Kunskapen om laktokockernas betydelse vid mastit är dock begränsad.

Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som vare sig epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga.

Epizootisjukdom: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället. Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att genast anmäla misstanke om epizootisjukdom.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Laktokocker tillhör inte de vanligare mastitpatogenerna i Sverige. Under 2013 diagnostiserades dock växt av laktokocker i cirka 80 mjölkprov från drygt 40 gårdar vid mastitlaboratoriet, SVA. Majoriteten av dessa var av arten L. lactis, några var L. garviae och resten typades som övriga laktokocker. Av de 80 fallen angavs 40 vara provtagna på grund av höga celltal och 2 på grund av klinisk mastit. Fynden från några gårdar tyder på ett smittsamt och kroniskt förlopp. Under 2019 återfanns Lactococcus spp. i 90 (1,9 procent) av alla juverdelsprov insända till SVA.

Laktokocker är svåra att skilja från streptokocker och enterokocker med hjälp av biokemiska tester vilket tidigare inneburit risk för felidentifiering. Efter att SVA införde en ny metod (maldi-tof) för identifiering av bakterier i februari 2013 kan dock laktokocker numera enkelt identifieras på ett säkert sätt. Laktokockinfektion sent i laktationen ökar även risken för klinisk och subklinisk mastit tidigt i nästa laktation.

Symtom

Laktokocker anses främst kunna orsaka subklinisk mastit men kan även ge lindrig till måttlig klinisk mastit. Laktokocker kan dock även isoleras från mjölkprov utan förhöjt celltal. Det är troligt att laktokocker kan orsaka kroniska juverinfektioner men kunskapen om detta är liten.

Differentialdiagnoser

Mastit orsakad av andra orsaker.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Laktokocker är katalas-negativa grampositiva kocker som inte är beta-hemolyserande.

Inkubationstid:

Inte känd.

Infektionsport:

Spenkanalen.

Spridning i djuret:

Lokalt i juvret.

Smittvägar:

Inte klarlagda. Kan troligen agera både som opportunistisk miljöbakterie och som smittsam juverbakterie. Sand som underlag har i flera studier visats kunna utgöra en reservoar för L. garviae.

Provtagning och diagnostik

Mjölkprov för bakteriologisk odling tas sterilt. Vid klinisk mastit kan provet odlas på SELMA®-platta (eller motsvarande) eller skickas till ackrediterat laboratorium. Denna bakterie kan inte artbestämmas i fält. Misstänkta plattor kan sändas till mastitlaboratoriet för konfirmering. Vid subklinisk mastit bör provet skickas till ackrediterat laboratorium. Undersökning av antibiotikaresistens rekommenderas.

Behandling och profylax

Kunskapen om behandlingseffekt är mycket begränsad men enligt utländska uppgifter är laktokockmastiter svårbehandlade. Enligt ett fåtal utländska undersökningar har L. lactis och L. garviae nedsatt känslighet för penicillin med MIC-värden på 0,06–2 mg/l respektive cirka 1,0 mg/l. En undersökning av 30 svenska isolat av L. lactis insamlade 2014–2015 fann MIC-värden på 0,25–1 mg/l. Vid akut klinisk mastit rekommenderas därför lokalbehandling (eventuellt i kombination med allmänbehandling) och understödjande behandling beroende på symtom. Vid subklinisk mastit kan sintidsbehandling med långtidsverkande intramammarier testas eftersom penicillinkoncentrationen lokalt i juvret blir hög. Effektiviteten av dessa behandlingar är dock inte känd och måste följas upp. Kroniska fall bör slås ut.

Mastit orsakad av laktokocker förebyggs troligen bäst genom att kombinera gängse åtgärder mot smittsamma bakterier och mot miljöbakterier. Viktiga aspekter är noggranna mjölkningsrutiner och god mjölkningshygien. Infekterade djur ska hållas separat från friska djur genom gruppering och mjölkningsordning. Hygienen i kalvningsbox och i liggbås ska vara god. Kroniskt infekterade djur bör slås ut.