Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Ringorm hos nötkreatur

Ringorm hos nötkreatur är en smittsam zoonotisk, ej anmälningspliktig hudinfektion vanligen orsakad av den sporbildande dermatofyten Trichophyton verrucosum. Människor i direkt kontakt med smittade djur kan infekteras.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga.

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Andra namn: Dermatofytos

Förekomst

Ringorm hos nötkreatur förekommer i alla länder, oftast under stallsäsong. I Sverige är sjukdomen vanligare i kalvköpande besättningar och mjölkbesättningar än i dikobesättningar. År 2005 uppskattades tre av tio mjölkbesättningar ha djur med ringorm (Gård & Djurhälsan). I mjölkbesättningar är återfall relativt vanliga. Infektionen är svårare att kontrollera i stora besättningar. Många kalvköpande ungnötsproducenter har ringorm mer eller mindre konstant. I flera europeiska länder rapporteras incidensen vara cirka tio procent men i Norge är sjukdomen nästan utrotad.

Kliniska symtom

Ringorm hos kalv

Ringorm på kalv. (Klicka på bilden för att se den i större format.) Foto: Bengt Ekberg/SVA

Utbredd ringorm hos mjölkko

Utbredd ringorm hos mjölkko. (Klicka på bilden för att se den i större format.) Foto: Lisa Gustafsson/SVA

Morbiditeten är hög i tidigare ej exponerade besättningar men dödsfall är mycket ovanligt. Oftast drabbas kalvar och ungdjur men äldre djur som inte har haft kontakt med sjukdomen kan också drabbas.
Tydliga hårlösa fläckar/ringar med mjölig beläggning eller skorpor framför allt på huvud, hals och nacke. Kraftigt infekterade djur kan få kraftig hudirritation och ibland nedsatt tillväxt. En del djur kan vara asymptomatiska.

Differentialdiagnoser

Inga på grund av typiskt utseende.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Trichophyton verrucosum (en aerob dermatofyt tillhörande mögelsvamparna). Svampsporer kan överleva många år i miljön, till exempel byggnader och träinredning, och speciellt i kall och fuktig inomhusmiljö. 

Inkubationstid:

Cirka två till sex veckor .

Infektionsport:

Infektionen börjar genom att infektiösa sporer får fäste i växande hår eller i hudens yttre lager. Eventuellt kan hudens kondition plus faktorer som till exempel immunkompetens och näringsstatus påverka risken för infektion.

Spridning i djuret:

Trådlika hyfer (mycel) utvecklas i växande hår eller i hudens ytskikt. Håret försvagas och går av vilket leder till fläckvis hårlöshet. Exudat från skadad hud blandas med debris från hud och hår till krustig skorpa. Dermatofyter växer enbart i keratiniserad vävnad och infektionen avstannar när den når levande celler eller inflammerad vävnad och hämmas av blod. Maximal utbredning ses efter cirka åtta veckor och skadorna avläker vanligen inom tre till fyra månader. Djur som haft smittan blir immuna, troligen hela livet.

Smittvägar:

Avbrutna hårstrån med sporer är viktiga spridningskällor. Överföring sker via direktkontakt mellan djur eller indirekt via inredning, borstar/skrapor med mera. Livdjursförmedling är en viktig smittspridningskälla mellan gårdar. Även betessmitta mellan gårdar förekommer. 

Provtagning och diagnostik

Sjukdomen har ett typiskt utseende varför provtagning ofta inte är aktuell.
Prov tas från torra hudflagor och hårstrån från ytterkanten av hudförändringar efter försiktig sprittvätt (låt dunsta) och förvaras torrt.
Provet odlas på speciellt medium upp till två veckor. Odlingen kan bli negativ hos nötkreatur eftersom T. verrucosum växer långsamt och ibland fås överväxt av snabbväxande mögel från djurens omgivning. Om man misstänker växt av T. verrucosum vid odling görs konfirmering med mikroskopi.

Behandling och profylax

Förslag på åtgärder vid akut besättningsutbrott:

  • Om antalet drabbade djur är lågt bör de isoleras från övriga djur.
  • Tvätta djur med ringorm med preparat med dokumenterad effekt mot svamp (helst bör alla djur tvättas).
  • Tvätta och desinficera stall och utrustning två gånger med två till tre månaders mellanrum. Noggrann mekanisk rengöring av utrustning är en förutsättning för att desinfektion ska fungera.
  • Vaccinera alla symtomfria djur två gånger med 10-14 dagars mellanrum.
  • Vaccinera fortsättningsvis alla kalvar två gånger med 10-14 dagars mellanrum så snart som möjligt efter födseln (fortsätt minst tre och helst fem år efter att symptomen är borta) och alla nyinköpta djur.
  • Undvik flytta/blanda djur innan full immunitet uppnåtts (cirka tre veckor efter andra vaccinationen).

Förslag på förebyggande åtgärder:

  • Undvik helst all införsel av djur från andra besättningar alternativt köp endast från fria besättningar. Man kan också begära att djuren är vaccinerade vid ankomst. Håll nyinköpta djur i separat karantänstall minst en månad.
  • Undvik införsel av utrustning (till exempel klippmaskin) som använts i andra besättningar. Om detta inte går att undvika ska utrustningen rengöras noggrant mekaniskt följt av lämplig desinfektion mellan varje gård.
  • Tvätta och desinficera alla djurutrymmen en gång per år.
  • I besättningar som haft vaccinationsuppehåll under längre tid bör man vaccinera alla djur om man inte säkert vet vilka som tidigare varit vaccinerade.
  • Vaccinera alla nyfödda kalvar två gånger med 10-14 dagars mellanrum.
  • Blanda inte vaccinerade och ovaccinerade kalvar förrän tidigast tre veckor efter sista vaccinationen.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls