Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Smittskydd - nötkreatur

Smittspridning sker oftast genom direktkontakt mellan djur. Foto: Bengt Ekberg/SVA

Allmänt om smittor och smittspridning

Nötkreatur kan drabbas av smittsamma infektiösa sjukdomar orsakade av endemiska och epizootiska infektionsagens. Smittsamma sjukdomar som vanligen drabbar dessa djur orsakas oftast av virus eller bakterier, men även parasiter kan leda till allvarliga sjukdomar och produktionsförluster.

Smittspridning sker främst på tre olika sätt:

  1. direkt genom kontakt mellan djur
  2. indirekt via överföring av smittämnen, till exempel via människor, redskap eller fordon
  3. indirekt som luftburen smitta

Överlevnaden av smittämnen utanför djuret varierar men gynnas i många fall av fukt och mörker. Vid låg tillgång till näring för mikroberna (till exempel vid vindburen smitta mellan besättningar) gynnar lägre temperaturer smittspridning eftersom mikroberna då sänker sin ämnesomsättning och därmed ökar sin förmåga att överleva. Vid god tillgång till näring för mikroberna spelar temperaturen inte lika stor roll, men om omgivningen är torr och ren trivs smittämnena sämre.

Vissa sjukdomsframkallande smittämnen finns normalt inte på gården medan andra smittämnen är mycket vanliga och i stort sett omöjliga att helt göra sig av med. Sådana smittämnen måste hållas i schack genom bra skötsel- och hygienrutiner så att de inte erbjuds möjlighet att föröka sig alltför mycket, vilket ytterligare pekar på vikten av att miljön runt djuren skall präglas av en god hygien.

Djurens immunförsvar spelar en för smittskyddet mycket viktig roll. Om immunförsvaret är nedsatt innebär det att djuren blir känsligare för infektioner. Detta innebär att det förebyggande smittskyddet inte enbart innefattar åtgärder som minskar risken för överföring av smitta utan även innefattar åtgärder som stärker djurens immunförsvar.

Smittsamma sjukdomar orsakar årligen stora kostnader. I en rapport från 2012 (pdf) finns information samlat om kostnader för ett antal vanliga endemiska sjukdomar hos nötkreatur. Genom att införa förebyggande smittskyddsåtgärder i besättningen kan man minska risken för sjukdomsutbrott och förbättra produktionen. I en rapport från 2013 (pdf) beräknas kostnader för sådana åtgärder i relation till förväntad nytta i nötkreatursbesättningar med mjölkproduktion eller specialiserad nötköttsproduktion med avvanda mjölkraskalvar.

Att förebygga smittsamma sjukdomar

För att förebygga smittsamma sjukdomar är det viktigt att identifiera åtgärder som:

  1. förhindrar att smitta förs in i en besättning
  2. förhindrar att smitta sprids inom en besättning

1. Introduktion av smitta till en besättning

Risken för introduktion av smitta till en frisk besättning är störst vid inköp av djur. Även andra kontaktvägar mellan besättningar, som till exempel besökare, samutnyttjande av maskiner och att djuren i en frisk besättning kan komma i kontakt med andra djur på bete, kan innebära risk för introduktion av smitta. Även andra rutiner som till exempel gnagarkontroll och kontrollerade foderinköp har också betydelse. För att förtydliga nyttan av förebyggande smittskyddsåtgärder kan det vara bra att specificera vilken funktion eller effekt man vill åstadkomma med åtgärden. Här nedan specificeras några sådana områden:

Att inte få in smittämnen till gården uppnås bäst genom att:

  • inte köpa in djur
  • om djur måste köpas in, tillämpa följande:
    -ha mycket strikta inslussningsrutiner inklusive gårdsisolering av djuren
    -ha strikta krav på säljande besättning, köpa enbart från enstaka gårdar och göra relevanta provtagningar före och/eller efter inköp
    -ha en väl genomtänkt plan för vilka djurkategorier som ska köpas in, hur de ska transporteras till gården och hur de ska slussas in i besättningen
  • undvika besök
  • om besök inte kan undvikas/om man ändå vill ta emot besökare, tillämpa följande
    -ha en väl fungerande personsluss
    -ha strikta besöksrutiner (karenstid, gårdsegna kläder/stövlar etcetera), särskilt för personer som kommer direkt från en annan besättning
  • ha väl fungerande körvägar som skiljer mellan gårdens inre och yttre zon
  • inte återta djur som lämnat besättningen (om inte detta sker mycket kontrollerat)

2. Spridning av smitta inom en besättning

Risken för spridning av smitta inom en besättning påverkas bland annat av besättningsstorlek samt byggnadslösningar och skötselstrategier, som till exempel gruppering av djur. Generellt kan sägas att smittrycket ökar med ökande antal djur på gården, vilket gör att sårbarheten ökar i större besättningar. Det är därför extra viktigt med förebyggande åtgärder i större besättningar. Exempel på byggnadstekniska åtgärder är byggnadslösningar som innebär möjlighet till omgångsuppfödning eller sektionering inom stallet medan exempel på skötselstrategiska beslut är att inte köpa in djur eller att ha en strikt mjölkningsordning efter juverhälsa. För att förtydliga nyttan av förebyggande smittskyddsåtgärder kan det vara bra att specificera vilken funktion eller effekt man vill åstadkomma med åtgärden. Här nedan specificeras några sådana områden:

Att minimera spridning av smittämnen mellan djur uppnås bäst genom att:

  • tillämpa omgångsuppfödning i så stor omfattning som möjligt, speciellt i extra känsliga miljöer
  • ha små grupper av djur
  • avskilja sjuka djur ifrån friska djur
  • ha avdelningsegna redskap
  • ha stöveltvätt och handtvätt på strategiska platser, till exempel mellan avdelningar
  • sköta djurgrupper i känslighetsordning med känsligast först
  • ha inspektionsgångar som gör det lätt att se till djuren
  • ha väl fungerande logistik för körvägar för foder, strö etcetera inom gård

Att minimera möjligheterna för smittämnen att växa till uppnås bäst genom att:

  • regelbundet genomföra stallrengöring i tömda stallenheter
  • ha god hygien (rent och torrt) runt djuren året runt
  • använda byggnadsmaterial med god sanerbarhet
  • ha väl fungerande ventilation

Att maximera immunförsvarets effektivitet uppnås bäst genom att:

  • ge djuren en stressfri miljö
  • erbjuda djuren en god närmiljö och en god termisk komfort
  • ta extra god hand om unga djur och moderdjur runt födsel/förlossning
  • ge djuren foder och vatten av god kvalité och tillräcklig mängd

Specifika detaljer rörande förebyggande smittskyddsåtgärder och för djuren optimala förhållanden i besättningar med mjölkproduktion eller specialiserad nötköttsproduktion med avvanda mjölkraskalvar presenteras separat.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls