Smittspridning sker främst på tre olika sätt:
- direkt genom kontakt mellan djur
- indirekt via överföring av smittämnen, till exempel via människor, vektorer, redskap eller fordon
- indirekt som luftburen smitta
Överlevnaden av smittämnen utanför djuret varierar men gynnas i många fall av fukt och mörker. Vid låg tillgång till näring för mikroberna (till exempel vid vindburen smitta mellan besättningar) gynnar lägre temperaturer smittspridning eftersom mikroberna då sänker sin ämnesomsättning och därmed ökar sin förmåga att överleva. Vid god tillgång till näring för mikroberna spelar temperaturen inte lika stor roll, men om omgivningen är torr och ren trivs smittämnena sämre.
Vissa sjukdomsframkallande smittämnen finns normalt inte på gården medan andra smittämnen är mycket vanliga och i stort sett omöjliga att helt göra sig av med. Sådana smittämnen måste hållas i schack genom bra skötsel- och hygienrutiner så att de inte erbjuds möjlighet att föröka sig alltför mycket, vilket ytterligare pekar på vikten av att miljön runt djuren skall präglas av en god hygien.
Djurens immunförsvar spelar en för smittskyddet mycket viktig roll. Om immunförsvaret är nedsatt innebär det att djuren blir känsligare för infektioner. Detta innebär att det förebyggande smittskyddet inte enbart innefattar åtgärder som minskar risken för överföring av smitta utan även innefattar åtgärder som stärker djurens immunförsvar.
Smittsamma sjukdomar orsakar årligen stora kostnader. I en rapport från 2012 (pdf) finns information samlat om kostnader för ett antal vanliga endemiska sjukdomar hos nötkreatur. Genom att införa förebyggande smittskyddsåtgärder i besättningen kan man minska risken för sjukdomsutbrott och förbättra produktionen. I en rapport från 2013 beräknas kostnader för sådana åtgärder i relation till förväntad nytta i nötkreatursbesättningar med mjölkproduktion eller specialiserad nötköttsproduktion med avvanda mjölkraskalvar.