Förekomst

I Sverige har förekomst av C. burnetti varit känt sedan början av 1990-talet, bakterien isolerades första gången från får på Gotland. En nationell undersökning av tankmjölk från mjölkgårdar genomfördes 2008/2009 och visade att åtta procent av mjölkgårdarna hade antikroppar. Det var stora regionala skillnader och den högsta förekomsten hittades på Gotland (59 %) och Öland (35 %).

En uppföljande undersökning har genomförts bland besättningar som hade antikroppar i tankmjölken. Resultaten tyder på att om antikroppar påvisas i tankmjölk är sannolikheten hög att man också kan påvisa bakterien. Motsvarande undersökning hos får och get påvisade mycket låg förekomst av antikroppar mot bakterien. I början av 2010 påvisades bakterien för första gången som orsak till fruktsamhetsstörning hos nöt i Sverige. För övrigt vet vi väldigt lite om hur vanlig sjukdom orsakad av q-feber är i Sverige. Sedan 2012 är övervakningen passiv i Sverige och få djur testas, vilket gör att q-feber sannolikt är underrapporterad.

Sjukdomen fick ökad uppmärksamhet nationellt och internationellt under 2008–2010. Då pågick ett stort utbrott i Holland där mer än 2 300 fall bekräftades hos människa, bara under 2009. Utbrottet hade samband med ett högt smittryck bland mjölkproducerande getter. Under senare år rapporteras fall av q-feber årligen i Europa men inget liknande utbrott har skett.

Nötkreatur, får och getter är de primära reservoarerna för C. burnetii. Infektion har hittats hos flera andra tamdjur som hund, katt, kanin, häst, gris, kameldjur, buffel, gnagare och även en del fåglar. Dessa kan potentiellt sprida smitta till människa utan att visa tecken på sjukdom.

Symtom

Oftast subklinisk infektion, men kan också ge abort och andra reproduktionsstörningar. Andra orsaker till reproduktionsproblem ska undersökas i första hand.

Differentialdiagnoser

Andra abortorsakande smittämnen.

Infektionsagens

Coxiella burnetti.

Smittvägar

Sjukdomen sprids via fostervätska, placenta, faeces, mjölk, urin och sperma från infekterade djur samt via infekterade fästingar. I samband med förlossning kan smittade djur urskilja stora mängder bakterier, vilket medför smittrisk för både andra djur och människor. Bakterien är mycket motståndskraftig mot värme, torka och många desinfektionsmedel, vilket gör att den kan överleva länge i miljön och är svår att bli av med.   

Zoonosaspekt: Tvätta och sprita händerna noggrant efter förlossningshjälp (använd helst handskar). Gravida kvinnor och personer med nedsatt immunförsvar bör antingen undvika att hjälpa till vid förlossning eller använda engångshandskar och tvätta händerna noggrant efter förlossningshjälp. Dessa riskgrupper bör inte hjälpa till alls vid kastningar.

Bakterien utsöndras också via mjölk vilket innebär att opastöriserade mejeriprodukter kan utgöra en smittrisk för människa. Vanligast är dock att smittöverföring sker via luften (damm). Smitta kan också ske via direktkontakt med infekterade djur och förorenade djurprodukter som ull, hö och gödsel. 

Provtagning och diagnostik

PCR-analys kan utföras på de placenta, foster eller i mjölk. Antikroppsanalys kan också analyseras vid misstanke om Q-feber i en besättning. På grund av smittorisk är det viktigt att proverna märks och packas korrekt. Se instruktioner här Skicka in prover och djurkroppar - SVA.

Q-feber är anmälningspliktigt hos djur vid påvisande av bakterien, eller vid stigande antikroppsnivåer vid två på varandra följande provtagningar, men anmälan medför inga åtgärder utöver detta.

Behandling och profylax

Ingen behandling eftersom sjukdomen är subklinisk. Kor som har aborterat bör isoleras.

Generellt kan hygieniska åtgärder som att avlägsna efterbörd och fostervätskor samt rengöra och desinficera områden runt förlossning förhindra att sjukdomen sprids. Vaccination har använts i andra länder där infektionen är vanlig.

Beställ SVA:s analyser

Q-feber (Coxiella burnetii) (PCR)

Q-feber (Coxiella burnetii), antikroppar (ELISA indirekt)