Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Trikinos som zoonos

Det finns flera trikinarter varav fyra förekommer i Sverige. Vanligast i Sverige är Trichinella britovi och T. pseudospiralis. 

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Trikiner är parasitära maskar som förekommer i de flesta delar av världen hos köttätande djur och även hos människor. I samband med slakt kontrolleras alla grisar och hästar i Sverige på förekomst av trikiner. Även vildsvin och björn avsedda för konsumtion kontrolleras. Infektionen är mycket ovanlig hos svenska tamgrisar och har inte påvisas sedan 1994. Under senare år har dock enstaka fall påvisats hos vildsvin. Enstaka fall av trikinsmitta hittas också på vilda djur såsom björn, räv, lodjur, varg och fågel.

Enstaka fall av trikinsmittade vildsvin påvisas i Sverige i dag. Foto: SVA.

Trikinos hos människa

Smittämne i Sverige

Larver av rundmaskarna Trichinella spiralis, T. pseudospiralis, T. nativa och T. britovi. Trikinlarverna utvecklas i tarmen till vuxna maskar, vilka i sin tur producerar nya larver som förs med blodet ut till muskelvävnaderna, där de efter några veckor kapslar in sig. Infrysning till –18 grader i 4 veckor dödar många trikinarter, men det finns även mer eller mindre frysresistenta arter såsom T. nativa och T. britovi.

Förekomst

Sjukdomen förekommer i hela världen i varierande grad beroende på konsumtionsvanor. I Sverige är sjukdomen mycket ovanlig, enstaka fall hos människa har rapporterats under de senaste tio åren. Dessa har varit utlandssmittade eller förtärt importerade livsmedelsprodukter (kallrökt korv).

Symtom

Infektion med ett fåtal larver ger oftast inga symtom medan en kraftigare infektion kan ge symtom såsom diarré, buksmärtor, muskelsmärtor, feber, svullna ögonlock och ljuskänslighet. Ibland har trikinos dödlig utgång hos människa.

Inkubationstid

8–15 dygn (5–45).

Smittkälla

Kött från tamgris, vildsvin, häst och björn.

Smittsätt i Sverige

Främst genom förtäring av rått eller otillräckligt upphettat kött från gris, vildsvin eller björn, men även björn och hästar kan vara bärare av trikinlarver. Kallrökning avdödar inte trikiner.

Kontrollåtgärder

Undersökning: Av gris, häst, vildsvin och björn vid slakt.

Upphettning: För att trikiner i kött ska oskadliggöras måste köttet upphettas så att hela köttstycket uppnår en temperatur på minst +68 grader C.

Frysning: Frysning är en osäker metod för att avdöda trikiner eftersom de olika arterna är olika känsliga för låga temperaturer. Fryskänsligheten beror också på vilket värddjur trikinlarverna befinner sig i. Exempelvis, frysning vid -18 grader C i fyra veckor oskadliggör trikinlarver i kött från tamgris, men inte alltid i vildsvinskött.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls