Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Sarcoptesskabb hos häst

    Häst

    Anmälningspliktig :

    Ja

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Nej

    Förekomst

    Skabb på bakben av häst
    Skabbangrepp på bakben på ett föl i Mälardalen 2014.

    Sarcoptesskabb (Sarcoptes scabiei) har beskrivits hos över 100 slags däggdjur, till exempel räv, varg, lo och vildsvin, men också gris, hund och katt. I sällsynta fall ses fall hos häst, men det var vanligare förr. Endast ett nytt fall har rapporterats under de senaste åren, hos en varmblodstravare 2022. Under de senaste 20 åren finns totalt fyra svenska fall på häst rapporterade, 2014, 2015, 2017 och 2022.

    En fallrapport från Mälardalen 1983 (pdf) finns att läsa. Innan det fallet hade skabb på häst inte rapporterats sedan 1957.

    Symtom

    Bog på häst med skabb
    Skabbangrepp på bog på ett föl i Mälardalen 2014.

    Inkubationstiden varierar från några dagar till flera veckor beroende på omständigheterna, till exempel hur många kvalster som hästen infekteras med.

    Hästar med skabb får klåda, som ofta börjar ofta på huvud, öron och hals, och sprids bakåt på kroppen. Hästen biter och skrubbar sig. Det utvecklas kraftiga hudförändringar med små upphöjda utslag (papler), hudskorpor (krustor), hudavskrapning (exkoriation), hårlöshet, förtjockad hud och fjällande utslag (lichenifiering). Symtomfria bärare kan också finnas.

    Skabb är en svår sjukdom som kan leda till svårt lidande, anemi, sekundärinfektion, fluglarvssangrepp, ökad mottaglighet för andra sjukdomar och även till döden.

    Smittämne

    Sarcoptes-skabb orsakas av en parasit, kvalstret Sarcoptes scabiei som liksom fästingar tillhör spindeldjuren. Kvalstret är 0,25–0,6 mm i diameter.

    Smittvägar

    Smitta kan ske med direkt och indirekt kontakt. Skabbdjuren är känsliga för uttorkning och överlever oftast bara några dagar utanför sitt värddjur. Om de överlever längre tappar de gradvis alltmer av sin förmåga att infektera.

    Patogenes

    Parasiten gräver tunnlar i hudens översta skikt (epidermis) och lever där på vävnadsvätska och hudceller. Honan lägger ägg i huden, som kläcks till larver, genomgår nymfstadier och blir vuxna och könsmogna på två veckor.

    Diagnos

    Diagnos baseras på anamnes, kliniska undersökningsfynd, mikroskopi av hudskrapprover eller hudbiopsier samt behandlingssvar. Det kan vara svårt att få med skabbdjur i skrapprover. Biopsi kan visa olika grader av oftast ytlig perivaskulär till interstitiell dermatit med eosinofiler. Eosinofila mikroabscesser och fokala områden med ödem i epidermis, leukocyter och nekros kan förekomma. Oftast ser man inga skabbkvalster i biopsin. Om inga skabbdjur kan påvisas kan ett positivt svar på en tentativ behandling till exempel med ivermektin stödja hypotesen, men olika sorters kvalster kan då inte särskiljas.

    Differentialdiagnoser

    Differentialdiagnoser är bland annat andra kvalster som Chorioptes, Psoroptes ovis (anmälningspliktigt) eller Trombicula, löss, insektsöverkänslighet (”sommareksem”), Onchocerca, samt atopi eller allergi.

    Provtagning

    Gör flera stycken djupa skrapprov. Se provtagningsinstruktion (pdf).

    Behandling

    Alla hästar som varit i kontakt med smittade hästar bör behandlas. Det finns inget svenskt preparat registrerat med indikation skabb på häst. I litteraturen beskrivs bland annat behandling med ivermektin peroralt en gång i veckan i tre veckor, men även utvärtes behandling med foxim, 0,5% malathion eller 2% lime sulphur.

    Isolering

    Smittade djur bör isoleras tills de är färdigbehandlade.

    Stallrengöring och desinfektion

    Stallet städas noggrant och får torka ut ordentligt. Hästarnas utrustning rengörs noggrant för att inte återsmitta eller smitta nya djur. Skabbkvalster utanför huden är känsliga för uttorkning och för både låga (minusgrader) och höga temperaturer. I kylskåpsmiljö kan dessa kvalster överleva i drygt två veckor, men när de vistas utanför den skyddade miljön i huden där temperatur och fuktighet är optimala, avtar deras benägenhet att effektivt kunna infektera ett nytt värddjur. Vid temperaturer under 18°C förblir det orörligt. Således krävs det temperaturer över 18°C, det vill säga sommarväder, för att kvalstret aktivt ska kunna röra sig mot ett eventuellt offer.

    Profylax

    Om man får in en kraftigt skabbinfekterad räv i en box är det viktigt att rengöra noggrant mekaniskt och helst inte använda boxen på ett par veckor. Skabbangripna rävar kan vara infekterade med enorma mängder kvalster.

    Prognos

    Prognosen bör vara god vid tidig behandling.

    Zoonosaspekt

    Det är inte känt om den typ av skabb som hästarna är infekterade med kan smitta till människa eller andra djurslag. Skabb hos hund kan ge tillfällig klåda hos människa, men dessa kvalster förökar sig inte hos människa.

    Vad säger lagstiftningen?

    En aktör (ansvarig för ett djur) ska enligt lag kontakta en veterinär för undersökning och eventuell provtagning om det förekommer ökad dödlighet, andra tecken på allvarlig sjukdom eller väsentligt minskad produktion som man inte vet vad den beror på. Se SJVFS 2021:10, Saknr K12, Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om biosäkerhetsåtgärder samt anmälan och övervakning av djursjukdomar och smittämnen.

    Aktörer, veterinärer och labbpersonal har anmälningsskyldighet till Jordbruksverket enligt K12 när Psoroptes spp. eller Sarcoptes spp påvisas på häst. Det sköts oftast av det svenska påvisande laboratoriet. Om prover skickas för analys utomlands måste provtagande veterinär anmäla.

    Länk till Jordbruksverkets e-tjänst: Anmälan av indexfall av anmälningspliktig djursjukdom eller smittämne.

    Skabb på människa är endast anmälningspliktig om sjukdomen har fått en anmärkningsvärd utbredning inom ett område eller uppträder i en elakartad form.

    Beställ SVA:s analyser

    Ektoparasitförekomst - SVA 

    Referenser

    Christenson D, Lindstedt E, Wierup M. Sarcoptes-skabb hos häst i Sverige. Svensk Vet tidn 1984, 36,1, 15-17.

    Equine Dermatology, red. Scott, Miller. Saunders, 2003.

    Manual of Equine Dermatology, red. Pascoem Knottenbeldt. Saunders, 1999.

    Sidan granskades senast : 2023-10-20