Resistensbestämning innebär fastställande av bakteriers förmåga att motstå vissa antibiotika. Målsättningen med undersökningen är oftast att för den kliniskt verksamma veterinären få en vägledning om vilket eller vilka antibiotika som kan ha effekt mot en bakterieinfektion. Detta är viktigt för att undvika onödig och felaktig antibiotikabehandling. Undersökningen kan också göras i syfte att övervaka om en bakteriepopulation håller på att förändras, till exempel genom att nya resistensgener plockats upp av bakterien. Detta är viktigt för att så tidigt som möjligt upptäcka om nya resistenta bakteriekloner håller på att spridas.
Speciellt för ESBL
Gramnegativa bakterier, till exempel E.coli, Klebsiella och Enterobacter, som uppvisar resistens mot tredje generationens cefalosporiner vid antibiotikakänslighetstest kan misstänkas vara ESBL producerande. För att påvisa enzymet görs konfirmerande test (E-test, diffusionstest eller mikrodilutionstest) enligt riktlinjer från exempelvis RAF eller CLSI. Oavsett metod är teorin bakom testen att kombinera en cefalosporin med klavulansyra och att bakterien då uppvisar en ökad känslighet i förhållande till test med enbart en cefalosporin. För att täcka eventuell preferens av substrat bör minst två olika typer av cefalosporiner testas.
Vid SVA används diffusionstest som kortfattat går till så att på en agarplatta sprids bakterien som skall testas. På agarytan läggs en lapp impregnerad med en tredje generations cefalosporin. På samma platta, men på tillräckligt avstånd från den första lappen, läggs en lapp impregnerad med samma cefalosporin samt klavulansyra. Efter inkubering avläses skillnaden i hämningszonernas diameter. Lappen med cefalosporin samt klavulansyra skall ge en ökning av zonen (känsligheten ökar) med ≥ 5 millimeter för att räknas som positiv.
Med molekylärbiologiska metoder, exempelvis PCR, kan man sedan fastställa vilken typ av ESBL man har att göra med. De vanligaste typerna är varianter av TEM, SHV eller olika familjer av CTX-M typ.
En speciell typ av ESBL-resistens är ESBLCARBA. Enstaka fynd av ESBLCARBA hos djur har rapporterats från några länder men ännu så länge har inga fynd gjorts hos djur i Sverige. I Sverige ska fynd av ESBLCARBA hos djur anmälas till Länsstyrelse och till Jordbruksverket (SJVFS 2012:24; ”K4”).