Uppkomst och spridning av antibiotikaresistens är komplexa problem som bara kan lösas genom långvarigt arbete på många olika nivåer, både nationellt och internationellt. Dessutom kan inte alla problem angripas på samma sätt. Vissa resistenta bakterier orsakar bara problem inom antingen veterinär- eller humanmedicin medan andra är zoonoser. Dessutom är det inte bara den resistenta bakterien som kan spridas utan även själva resistensanlaget (genen/generna) kan spridas, både inom och mellan bakteriearter.
Det finns två huvudstrategier för att minska resistensproblematiken: minskad uppkomst och minskad spridning.
Minskad spridning
Resistenta bakterier och resistensgener kan precis som andra infektioner spridas både mellan djur och mellan djur och människor. Spridningen kan ske antingen vid direktkontakt eller indirekt via exempelvis foder/livsmedel och utrustning. Risken för spridning vid direktkontakt kan minskas genom att begränsa inköp och transporter av levande djur samt att använda sig av karantänsrutiner då introduktion av nya djur är nödvändigt. En god hygien minskar också risken för spridning till människa. För att minska risken för spridning från djur till människor via livsmedel är också god hygien nödvändig, inte bara på gårdarna och på slakterierna utan även vid tillagning av livsmedlen.