Mjältbrand, även kallad antrax, orsakas av bakterien Bacillus anthracis. Samtliga däggdjur och vissa fågelarter samt människa, kan infekteras men mottagligheten varierar. Idisslare är vanligen mycket känsliga, följt av häst, svin och köttätare i nämnd ordning. Kräldjur betraktas som resistenta.

Sjukdomen förekommer över hela världen, men antalet utbrott varierar med smittryck, klimat och årstid. På OIE:s webbplats www.oie.int finns mer information om rapporterade förekomst av mjältbrand hos djur i olika länder. Eftersom smittämnet överlever extremt länge i miljön kan inget land sägas vara fritt, även om lång tid förflutit sedan det senaste fallet. De senaste fallen i Sverige inträffade 1981, 2008 och juli 2011.

Klinisk bild

Inkubationstid (tid från smitta till symtom på sjukdom uppträder): 3-14 dagar (hos mycket mottagliga djur ibland ner till 1 ½ dygn).

Symtombilden varierar med djurslag. Hos de känsligaste djurarterna ses oftast plötsliga dödsfall utan att symtom hunnit observeras. Kadavret har ofta ofullständig likstelhet och det kan rinna mörkt, okoagulerat blod ur kroppsöppningarna. Ett dött djur med misstänkt mjältbrand ska inte öppnas! 

Nötkreatur och små idisslare

Ofta ses ett mycket hastigt förlopp i enlighet med det som beskrivs ovan.  I de fall där symtom observeras inträder förhöjd kroppstemperatur (41-42°C), slöhet, ansträngd andning, svullna slemhinnor, blödningar i slemhinnorna och i en del fall blodiga flytningar från kroppsöppningar samt blod i mjölken.

Djuren dör vanligen inom 48 timmar, men kan ibland överleva tre till fem dagar.  

Häst

Hästar varierande symtombild beroende på hur smittan kommit in i kroppen. Vid smitta via munhålan ses hög feber med diarré och kolik. Hästarna blir allmänpåverkade och dör inom 48-96 timmar. I andra fall utvecklas istället ömmande subkutana ödem på olika delar av kroppen. Även dessa djur har feber och blödningar kan ses i synliga slemhinnor. 

Svin

Svin är mindre känsliga än idisslare och hästar. De får vanligen en lokal infektion i svalget som ger svullnad, ibland med påföljande andningssvårigheter. 

Hund och katt

Dessa djurslag är relativt motståndskraftiga mot infektion med mjältbrandsbakterier. Det fåtal fall som finns rapporterade har framför allt orsakats av att djuren ätit från kadaver där dödsorsaken varit mjältbrand. De sjukdomstecken som kan ses är feber, nedsatt aptit, eventuellt kräkningar och diarré och ansvällning i huvud- och halsregion. Dödsfall kan förekomma, men är ovanligt.

Kanin och små gnagare

Kanin och flertalet små gnagare kan infekteras och insjukna, men råtta betraktas som motståndskraftig jämfört med övriga små gnagare. Infektion kan leda till en allmäninfektion som resulterar i dödsfall.

Smittvägar

Bakterierna som orsakar mjältbrand bildar s.k. sporer vid kontakt med luft (dvs när de kommer ut ur kroppen via blödningar, eller när ett kadaver öppnas). Sporformen är ett slags vilostadium som är mycket motståndskraftigt och kan överleva mer än 50 år i jord. Gamla epizootigravar kan därför orsaka smitta om sporer från nedgrävda kadaver kommer i kontakt med mottagliga individer. Förorenad jord och smittade djurkadaver är de vanligaste smittkällorna. Smittämnet kan finnas i alla vävnader och kroppsvätskor från sjuka djur. Djur kan få i sig smittämnet via intag av smittat vatten eller foder eller via inandning av damm från smittad mark.

Mjältbrand i omvärlden / Historik

Mjältbrand är en sjukdom som förekommer i princip i hela världen. I Europa har de senaste åren rapporterats utbrott från bland andra Frankrike, Italien och Storbritannien. I vårt grannland Finland rapporterades ett utbrott på nötkreatur så sent som september i 2008.

I Sverige har vi historiskt haft många mjältbrandsutbrott, med det senaste sommaren 2011.

Mjältbrandssporer kan överleva mycket länge i marken. Där det tidigare varit utbrott och där djuren begravts kan det finnas sporer, så länge sporerna ligger i marken utgör de inget problem men om de vid t.ex. grävarbeten eller översvämmningar kommer i kontakt med djur kan djuren smittas. I utbrottet 2011 hade grävarbeten utförts och djuren hade därigenom kommit i kontakt med sporer i marken. Som en del i bekämpandet av detta utbrott har Jordbruksverket beslutat om vaccination av djur i området för att förhindra nya fall. 

Smittan kan också ske genom produkter från djur som dött i sjukdomen, t.ex. ull och hudar där en produkt som uppmärksammats som ett problem är trummor tillverkade av skinn från Afrika. För att undvika spridning av djursjukdomar finns omfattande regelverk för sådan internationell handel med produkter från djur.

När ska mjältbrand misstänkas?

Vid plötsliga dödsfall hos känsliga djurslag. Kadavret har ofta ofullständig likstelhet och det kan rinna mörkt, okoagulerat blod ur kroppsöppningarna. 

Om man misstänker sjukdomen

Mjältbrand lyder under epizootilagen. Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Tills dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att hålla det misstänkta djuret isolerat från andra djur (ta in ev. andra djur som finns på samma bete). Om djuret är dött skall man täcka över kadavret, t.ex. med en presenning, och se till att inga andra djur kommer åt det. Även annat material som kan innehålla smittämne skall hanteras så att varken djur eller människor kommer i direkt kontakt med det. Man får absolut inte förflytta djur som kan ha smittats till något annat djurstall. Misstänkta mjältbrandskadaver ska inte obduceras eller öppnas!  Vid öppning sporulerar mjältbrandsbakterierna och omgivningen kontamineras. Människor som misstänks ha smittats av mjältbrand bör kontakta läkare. Mer om mjältbrand hos människa kan du läsa på Smittskyddsinstitutets webbplats.

I Veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.