Andra namn:
Smittsamt muneksem, munskorv, contagious pustular dermatitis (CPD), contagious ecthyma, contagious pustular stomatitis, sore mouth, scabby mouth.
Sammanfattning
Orf är en akut hudsjukdom som orsakas av infektion med orfvirus.
Det är framför allt unga lamm eller får som saknar immunitet som drabbas. Infektionen kan bli särskilt besvärlig om fåren infekteras i samband med lamningen eftersom virus lätt överförs från lammens munnar till tackornas juver.
Om det finns många mottagliga får samtidigt i fårhuset kan det medföra en omfattande smittspridning med kraftigt ökad virusförekomst i miljön.
Viruset har lång överlevnadstid. Det är oklart om en smittad besättning kan bli helt fri från virus.
Inköpta får bör stå i karantän.
Orf är en zoonos där smitta till människa (till exempel fårägare, fårklippare, veterinärer, slaktare) kan ge upphov till smärtsamma, enstaka papler, ofta på händerna. Oftast självläker hudskadan inom två månader. Handskar och handtvätt skyddar mot infektion.
Förekomst
Vanlig hos får över hela världen. Vanlig i svenska fårbesättningar men prevalensen är inte känd.
Förekommer hos flera djurarter: får, get, kameldjur, myskoxe, ren med flera. Även människor kan smittas.
Symtom
Rodnader, vätskefyllda blåsor och sårskorpor i huden, särskilt runt mun och näsborrar på unga lamm. Smittan kan lätt spridas till tackornas juver. Sekundärinfektioner och mastit kan uppkomma.
Även till exempel pung- och klövområde kan drabbas.
Differentialdiagnoser
Stafylokockos fotosensibilitet, dermatophilos.
(Bluetongue, mul- och klövsjuka)
Etiologi och patogenes
| Infektionsagens: |
Orfvirus (Parapoxvirus). |
| Infektionsport: |
Små sår eller skador i hud. |
| Spridning: |
Virus förökas i hudceller och ger upphov till lesionerna. |
| Smittvägar: |
Snabb smittspridning via direkt och indirekt kontakt. Sårskorporna hos ett infekterat får innehåller en stor mängd viruspartiklar som kan spridas till omgivningen; ströbädd, foder, foderhäckar med mera. Subkliniskt infekterade får kan i vissa fall också sprida smitta. Lammen kan smitta tackornas juver (både sin egen mors och andra tackors). Sekundära bakteriella sårinfektioner (till exempel Stafylokocker) och mastit kan bli följden. |
| Immunitet: |
Hudförändringarna brukar kvarstå cirka fyra veckor. Därefter uppstår viss immunitet. Fåren kan återinfekteras trots genomgången sjukdom, men förändringarna blir då ofta mildare. |
| Överlevnad: |
Månader och till och med flera år i kylig miljö. Vid värme och fukt förkortas virusets livslängd. |
| Inkubationstid: |
Hudlesioner (rodnad, papler) kan ses tio dagar efter infektion. Efter ytterligare en vecka har sårskorpor hunnit bildas. |
Provtagning och diagnostik
Diagnosen ställs på kliniska symtom.
Det går att verifiera diagnosen genom att påvisa orfvirus i krustor. Dessa skickas i ett torrt mjölkrör till SVA för virologisk undersökning med PCR-metod.
Det finns inte någon testmetod på SVA för att påvisa antikroppar och kontrollera frihet från orfvirus.
Behandling och profylax
Profylax
Livdjur bör inte tillföras besättningen närmare lamningen än fyra till sex månader och inköpta får bör ställas i karantän minst fyra veckor tillsammans med några utslagsfår. Detta tillvägagångssätt kan minska risken för utbrott av orf under lamningen.
Vaccinering mot orf rekommenderas inte i Sverige på grund av dålig (kortvarig) effekt och risk för smitta med levande vaccin.
Behandling
Smörj in såren med uppmjukande, decinficerande salva. Om såren sekundärinfekteras kan antibiotikasalva vara aktuellt. Använd plasthandskar vid sårvård.
NSAID och antibiotika vid mastit.
Om möjligt bör sjuka tackor och lamm isoleras från övriga flocken.
Rengöring/tvättning samt desinfektion av fårhuset kan minska virusmängden.
Referenser
Fårhälsonytt samlade artiklar 1995-2005, s. 62 (Olof Schwan)
Djurhälsonytt /Får/ 2009 s 16-17, 19 (Olof Schwan, Torbjörn Lindqvist)
K Hammarberg: Fårhälsovård och fårsjukdomar. Kompendium 2008, s. 119-120.
HW Reid, SM Rodger: Orf. ID Aitken: Diseases of sheep. 4th ed, 2007 pp 297-302.
S Vatn, L Hektoen, O Nafstad: Helse og velferd hos sau. 2008, s. 240-241.