Utseende
Harsyra växer med smala, krypande, fjälliga och greniga jordstammar och blir fem till tio cm hög. Bladen som utgår från jordstammen är glest håriga med en rödaktig undersida. Även blommorna utgår från jordstammen. Kronbladen blir åtta till tolv mm långa och är vanligen vita med lila ådror men det förekommer också blommor med rosa eller rödlila kronblad. Den grönvita frökapseln är ca tre mm lång.
Förekomst
Harsyra förekommer i södra och mellersta Sverige. Den växer vanligen på frisk till fuktig, skuggig, näringsrik mark som granskog, lövskog, hagmarker, skogsbryn, alkärr och raviner.
Påverkan på djur
Harsyra innehåller oxalsyra och oxalater. Intag av mindre kvantiteter av växten över en längre period resulterar i bildningen av kalciumoxalat i njurtubuli, vilket ibland leder till njursvikt och död. Om harsyra äts i tillräckligt stora kvantiteter inom en relativt kort period, kan växter som innehåller oxalat orsaka allvarlig kalciumbrist (hypokalcemi), när oxalaterna kombineras med kalcium i blodet och bildar olösligt kalciumoxalat.
Drabbade djur kan uppvisa muskelryckningar, skakningar samt stapplande gång och kan dö plötsligt.
I litteraturen finns rapporter om förgiftning av nötkreatur, får och getter.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Giftinformation
Harsyra innehåller en hög halt av fri oxalsyra och alkalioxalat som kan orsaka förgiftning. Mängden fri oxalsyra är 0,3-1,25 procent i bladen, och ett totalt oxalatinnehåll på sju procent har estimerats i lufttorkade växter. Oxalsyran och oxalaterna orsakar lokal irritation, och efter absorption binder oxalsyra blodkalcium vilket leder till allvarlig kalciumbrist (hypokalcemi). När kalciumoxalat fälls ut skadar det njurarna och kan leda till njursvikt.
Målorgan är perifera och centrala nervsystemet samt glatt muskulatur i tarm och livmoder.
Får och idisslare kan detoxifiera avsevärda mängder oxalater som ätits. Den näringsmässiga statusen hos djuren innan de äter växter som innehåller oxalat är en viktig faktor som avgör den toxiska reaktionen.