Till startsidan

Hjärtmask hos sångsvan

Orsak: Parasiten Sarconema eurycerca.
Arter: Svanar och gäss, i Sverige hittills bara påvisad hos sångsvan.
Spridning: Framförallt via blodsugande löss.
Utbredning: Europa, Nordamerika.
Årstidsförekomst: Året runt, sprids sannolikt under häckningstiden.

Under senare år har en i Sverige inte tidigare beskriven parasit hos svanar och gäss påvisats – hjärtmask. Denna mask (på latin Sarconema eurycerca) lever i vuxet stadium i venerna i hjärtat på vissa svanar och gäss.
I Storbritannien har så mycket som 22% av undersökta svanar rapporterats vara infekterade. Maskens livscykel omfattar förutom fåglar även en blodsugande lus (Trinaton anserinum) som mellanvärd. Lusen överför, då den biter och suger blod från fåglar, parasiten till blodet. Smittspridningen tros framför allt ske på häckningsplatserna där lössen kan förekomma mer allmänt. I blodet förekommer masken som s.k. mikrofilarier. Hos tundrasvan har man sett att förekomsten av mikrofilarier i blodet varierar under dygnet och är som högst mellan klockan 1 och 4 på natten. Mikrofilarierna utvecklas vidare till vuxna maskar då de når hjärtats vener. Oftast hittas bara enstaka maskar i hjärtmuskeln men individer med mer än 50 maskar har rapporterats.

I Sverige har denna parasit hittills bara påvisat hos sångsvan. Den förekommer säkerligen också hos andra fåglar, men vi har inom fallviltundersökningen inte kunnat upptäcka motsvarande skador som hos sångsvan, eller själva masken, hos exempelvis knölsvan eller gäss. Det finns inga uppgifter om att parasiten skulle smitta till människa.

Den vuxna masken ger i hjärtat upphov till skador på blodkärl och muskulatur. Ibland ses hjärtförstoring och blek, sladdrig hjärtmuskulatur. Vid mikroskopisk undersökning ses inflammation, blödningar, vävnadsdöd och ärrbildning i hjärtmuskulaturen. Infektionen ger oftast inte upphov till kliniska symtom men kan i vissa fall orsaka fågelns död. Utländska undersökningar har visat att fåglar infekterade med hjärtmask har en lägre vikt än fåglar som inte är infekterade. 

Parasiten påvisas genom att påvisa mikrofilarier i blodprov från infekterade fåglar eller genom att påvisa vuxna maskar hjärtat vid obduktion av döda fåglar.