Gå direkt till innehåll

Betesfeber

Tick-borne fever, granulocytär anaplasmos (före detta ehrlichios), fästingfeber, pasture fever.

Nötkreatur

Betesfeber hos nötkreatur orsakas av infektion med bakterien Anaplasma phagocytophilum. Smittämnet överförs via fästingar och orsakar vanligen hög feber hos betesgående djur.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Ja

Förekomst

Finns i olika delar av Europa. Frekvensen i Sverige är inte känd men sjukdomen förekommer varje år framför allt under betessäsongen i vissa områden oftast hos nötkreatur men även hos får till exempel på Gotland.

Kliniska symtom

Varierande morbiditet och låg mortalitet (i de flesta fall).

Vanliga:
Hög feber, minskad mjölkproduktion (mjölkkor), nedsatt allmäntillstånd, hög andningsfrekvens, leukopeni (framför allt neutropeni/trombocytopeni).

Mindre vanliga:
Hosta, minskad kroppsvikt, rörelsestörningar, abort, dödfödda kalvar, försämrad spermiekvalitet, sekundärinfektioner (framför allt pneumonier) på grund av immunsuppression.

Differentialdiagnoser

Andra febersjukdomar (till exempel luftvägsinfektioner). 

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Anaplasma phagocytophilum (tidigare Ehrlichia phagocytophila). Smittämnet kan överleva i infekterad fästing under lång tid (>1 år).

Inkubationstid:

Cirka 4-14 dagar

Infektionsport:

Fästingbett (saliv)

Spridning i djuret:

Infektionsagens infekterar leukocyter (eosinofiler, neutrofiler, monocyter), förökas i inklusionskroppar i cytoplasman och sprids till andra celler när cellerna går sönder.

Smittvägar:

All smittspridning mellan djur sker via fästingar. Fästingen infekteras då den suger blod från infekterade djur. Små gnagare, vilda idisslare, getter och nötkreatur kan vara reservoarer. Andra djur som hund och häst kan troligen också vara bärare.

Provtagning och diagnostik

Blodprov (med EDTA) för direkt påvisande av bakterien med PCR i tidigt stadium av sjukdomen (troligen från strax innan febern debuterar och 1-2 veckor framåt). PCR-undersökning fungerar inte om djuret antibiotikabehandlats.

Behandling och profylax

Stalla in sjuka djur.

Systemisk behandling med oxytetracyklin (bäst effekt om sätts in i tidigt stadium).

Vid sekundärinfektion behandlas enligt gängse principer efter behov.

Undvik beten med mycket fästingar och/eller behandla djuren mot fästingar. Preparat innehållande flumetrin finns godkänt för nötkreatur.

Fungerande vaccin finns ej.

Immunitet utvecklas vanligen efter en till två infektionsomgångar men är relativt kortvarig (månader). 

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2019-10-07