Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Ekvin virusarterit (EVA) hos häst

    Andra sjukdomsnamn: Ekvint arteritvirus (EAV), Virusarterit (EVA)

    Häst

    Virusarterit förekommer bland hästar i hela världen. Smittade hingstar blir ofta kroniska tysta smittbärare och smittar via sperma. Ston som betäcks med dessa hingstar kan smitta vidare under en tid. Arteritviruset kan ge influensaliknande sjukdom och dräktiga ston kan kasta sitt foster.

    Anmälningspliktig :

    Ja

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Nej

    Förekomst

    Ekvint arteritvirus drabbar bara hästdjur (häst, åsna, mula, zebra). Det första fastställda fallet av virusarterit diagnostiserades 1953 i Ohio, USA, men historiska dokument tyder på att sjukdomen funnits i Europa sedan 1800-talet. Idag är sjukdomen spridd i hela världen förutom i Japan och på Island. Seroprevalensen i USA är hög inom varmblodiga travhästar och europeiska ridhästraser, men relativt låg bland fullblod. Det förekommer att vaccinerade hästar blir positiva vid serologisk testning på grund av att de utvecklat antikroppar, men dessa bär inte på virus. En avelshingst som är viruspositiv i sperma kan vara en kronisk bärare och smittar via sperma.

    Virusarterit är ovanligt inom hästpopulationen i Sverige. Under tioårsperioden 2012 till 2021 påvisades antikroppar mot EAV i 565 prover (cirka 12%) av över 4500 testade blodprover från hingstar i Sverige. Endast fem av dessa hingstar bar på virus i sperma, 4 under 2012 och en under 2017. Enstaka fall av EAV som orsak till kastning hos ston och dödsfall hos nyfödda föl har förekommit i Sverige, senast rapporterat i Skåne 2010.

    Symtom

    Den virustyp som idag återfinns i Sverige förefaller oftast ge en mild infektion. Inga symtom alls (subklinisk infektion) eller lätt temperaturstegring och lindriga förkylningssymtom kan vara de enda tecknen, vilket kan gå obemärkt förbi.

    Vid  klinisk sjukdom förekommer varierande symtombild, exempelvis:

    • Hög feber, upp till 41° C, som kan kvarstå i två till nio dagar
    • Nedsatt allmäntillstånd och aptit, trötthet
    • Symtom från luftvägarna, som näsflöde
    • Ögoninflammation (konjunktivit, så kallat ”pink eye”), med rinnande ögon, ljuskänslighet, svullnad
    • Svullnad (ödem) i benen, under buken, ovanför ögonen, i förhud och pung hos hingst och runt juvret hos sto
    • Små strimformiga blödningar i slemhinnorna
    • Nässelutslag
    • Stela rörelser
    • Kastning hos dräktiga ston i andra till tionde dräktighetsmånaden, utan föregående symtom.
    • Det kastade fostret kan ha lungödem, fri vätska i brösthålan och hjärtsäcken, slemhinneblödningar, nekrotiserande vaskulit, autolys
    • Levande födda, men svaga, infekterade föl, med allvarlig akut lung- och tarminflammation
    • Hingstar får temporärt nedsatt spermakvalitet med nedsatt fruktsamhet i upp till två månader, därefter återkommer fertiliteten

    Det akuta skedet av infektionen är vanligtvis 2-14 dagar men kan pågå i upp till 28 dagar.

    Smittämne

    Virusarterit orsakas av ekvint arteritvirus, EAV, ett RNA-virus i familjen Arteriviridae, som angriper små artärer, arterioler. Det förekommer olika stammar av viruset med varierande virulens, patogenicitet och klinisk bild. Man talar om en nordamerikansk och en europeisk linje, som i sin tur är uppdelade i klader, NA1 och NA2 i Nordamerika och EU1 och EU2 i Europa.

    Smittvägar

    Sjukdomen smittar genom luftburen smitta (aerosol) till och från luftvägarna eller veneriskt, även vid indirekt kontakt, så som vid brunstkontroll, betäckning, inseminering, embryotransfer, eller annan direkt eller indirekt kontakt mellan hästarm som till exempel går tillsammans. Foster kan smittas i livmodern om stoet infekteras sent i dräktigheten. Virus kan förbli infektiöst i kyld och fryst sperma (i flera år). . Aborterade foster och fosterhinnor är smittfarliga. Viruset är känsligt för värme och uttorkning.

    Virusbärande hingstar spelar stor roll för smittspridningen. Könsmogna hingstar kan bära viruset i könskörtlarna under lång tid, veckor, år eller livslångt. 10-70% blir kroniska smittbärare. Virus sprids då främst direkt via sperman vid betäckning eller inseminering, men luftvägssmitta och indirekt smitta via hantering och utrustning har också föreslagits vara tänkbara smittvägar. Virusförökningen är hormonberoende och viruset försvinner därför om hingsten kastreras. En hingst som har antikroppar i blodet, men inte virus i sperman,  smittar inte stona vid betäckning.

    Ston som saknar immunitet mot sjukdomen och betäcks eller insemineras med sperma från virusbärande hingstar blir vanligtvis infekterade. I akut skede av sjukdomen smittar dessa ston vidare till andra hästar, endera via luftburen smitta, eller via aborterade foster och infekterad urin, vilket kan orsaka ett utbrott. Valacker, ston och föl bär troligtvis på viruset endast under den akuta sjukdomsfasen, som varar 3–4 veckor- Det är värre om hingstar smittas eftersom de kan bli livslånga bärare.

    Patogenes

    Inkubationstiden är cirka 6–8 dagar vid smitta som överförs vid betäckning eller seminering. Vid luftvägssmitta är inkubationstiden 3–14 dagar. Viruset söker sig till de små blodkärlen, arteriolerna, och orsakar blödningar och svullnader. Vid luftvägsinfektion angriper viruset slemhinnan i andningsvägarna och orsakar inflammation och nedsatt immunförsvar.  Kastning hos dräktiga ston förekommer oftast i slutet av den akuta infektionsfasen eller under konvalescensperioden på grund av inflammation i livmoder och fosterhinnor och sjunkande progesteronnivåer.

    Arteritvirus hos kroniskt infekterade hingstar finns i fibrocyter, makrofager, CD8+ och CD21+ B-celler i de accessoriska könskörtlarna ampulla, vesikulärakörteln, prostata och bulbouretralkörteln, men inte i epitelcellerna.

    En genetisk bakgrund till bärarskap av virus har påvisats. Hingstar som har en specifik genvariant som kallas CXCL16S i kromosom 11 har visat sig ha CD3+ T-celler (vita blodkroppar) som har ökad receptoraktivitet för EAV. Hingstar som har genvarianten CXCL16R har T-celler som är mer resistenta mot EAV, och kan göra sig av med virus tidigare.

    Diagnos

    För diagnos krävs att virus påvisas, lämpligen med PCR för att spåra virusets arvsmassa i sperma, nässvabbprov, aborterade foster eller i urin. , som används vid SVA, är säkrare och tillförlitligt under en längre tidsperiod av sjukdomen än vad äldre viruspåvisande metoder var.

    En annan möjlighet att diagnostisera sjukdomen är med serologi, då man med parprov påvisar en stegring av antikroppar mot viruset i serum (blodprov). Serologi är användbar för att ställa en retrospektiv diagnos och för att övervaka sjukdomen. Serumneutralisationstest (SN-test) används för antikroppsbestämning.

    Om en häst har antikroppar i blodet (”seropositiv”) kan det bero på antingen aktiv infektion, tidigare infektion eller vaccination.

    En hingst som utsöndrar virus i sperma är alltid seropositiv. Däremot är en seropositiv hingst inte nödvändigtvis utsöndrare av virus från sperma (smittbärare) Om en hingst är seropositiv bör sperma provtas för att kontrollera om den utsöndrar virus. Om hingsten har antikroppar i blodet, men inte har virus i sperman kan han inte smitta ston vid betäckning eller insemination. Om hingsten har virus i sperman är det sannolikt att betäckta/inseminerade ston kommer att utsättas för smitta och också börja bilda antikroppar i blodet (serokonvertera).

    En långsammare, men mycket pålitlig undersökningsmetod, som ibland tillämpas utomlands under isoleringstiden av importerade hingstar, är att låta misstänkta virusbärande hingstar provbetäcka två EAV-negativa ston. Om stona serokonverterar inom 28 dygn bedöms hingsten som virusutsöndrare.

    Om ett sto uppvisar ökande titer av antikroppar i två eller flera blodprover tyder det på aktiv infektion. Stoet bör isoleras från andra hästar och ska inte användas för betäckning under denna period. En stabil eller sjunkande titer tyder dock på tidigare infektion eller vaccination, och i sådant fall kan stoet användas för betäckning.

    Provtagning

    Kastning

    Vid kastning kan prov från fosterorgan eller fosterhinnor sändas in för snabb diagnos med , eller kastningspaketet som ger svar för tre virus: abortvirus (EHV-1), rhinopneumonitvirus (EHV-4) och arteritvirus (EAV). Metoden spårar smittämnenas arvsmassa, virusnukleinsyra, med PCR-teknik.

    Provtagningsinstruktion för Lilla Kastningspaketet för häst (pdf)

    Sperma

    Spermaprov från den spermarika fraktionen av ejakulatet kan skickas in färskt eller fryst för analys avseende virus (EAV) med PCR-teknik.

    Förkylningssymtom

    Vid förkylningssymtom kan en svabb från näshålan tas i akut skede av sjukdomsförloppet, helst inom 24-72 timmar från symtomdebut, för att påvisa virus (EAV) med PCR-teknik. Observera att analys för EAV inte ingår i SVA:s luftvägspaket (med EHV-1, EHV-4 och influensa) utan beställs separat. Provtagningsinstruktion för påvisande av nukleinsyra (PCR-analys) (pdf)


    Ett alternativ vid förkylningssymtom är (ett i tidigt skede av infektion och ett efter ca 14 dgr), som kan användas för att ställa diagnos i efterhand genom att påvisa antikroppsstegring, se nedan.

    Serologi

    För serologisk diagnostik  för vid misstänkt infektion kan blod tas i ett serumrör utan tillsats vid två tillfällen, det första så snart som möjligt efter insjuknandet och ett andra prov 10–14 dagar senare. Serum från det första provet kan sparas i kyl eller frys i avvaktan på uppföljande prov.
    Från hingstar utan symtom som provtas serologiskt för EAV inför avel tas endast ett serumrör med blod. Provtagningsinstruktion för serologi   

    Behandling

    Det finns idag ingen fungerande behandling mot virusarterit. Eftersom det är ett virus är antibiotika inte verksamt. Om hästen har haft kliniska symtom rekommenderas vila och understödjande behandling vid behov.

    Hingstar som är kroniska smittspridare av virus i sperma kan inte behandlas, men om de kastreras försvinner virus. Det förekommer dock att infektionen hos utsöndrande hingstar spontanläker. Kemisk kastrering med GnRH vacciner eller antagonister kan temporärt minska virusutsöndring i sperma.

    Isolering

    Smittspridningen kan minskas genom isolering av sjuka/smittade hästar och att restriktioner följs för kroniskt infekterade hingstar liksom ston som betäcks av dessa.

    Om ett sto som saknar antikroppar mot EAV betäcks eller insemineras med viruspositiv hingst bör hon isoleras i cirka tre veckor därefter, för att stoppa vidare smittspridning.

    Smittade ston och valacker som har konstant eller fallande antikroppstiter i serum utgör inte längre någon smittorisk, eftersom den akuta infektionen då har avklingat. Ett sto eller en valack med antikroppar efter genomgången sjukdom är troligen skyddad resten av livet mot virusarterit.

    Hingstar skiljer sig från ston och valacker genom att de kan bli kroniska smittbärare och antikroppstolkningen ovan gäller därför inte dem.

    Stall där ston kastat på grund av virusarterit bör isoleras i minst 3–4 veckor efter det sist inträffade fallet. Efterbörden ska omhändertas, till exempel grävas ner, eftersom det finns stora mängder virus i fostervatten och fosterhinnor. Stoet isoleras även från övriga hästar över den första brunsten. Risken för smittspridning anses liten om stoet betäcks på andra brunst efter kastning.

    Stallrengöring och desinfektion

    Se separat information:
    Råd för isolering och rengöring vid smittsamma sjukdomar

    Profylax

    Det finns vaccin mot EVA som används till hingstar (inkl teaserhingstar) i många länder och som numera även är tillåtet att använda i Sverige. Hästar blir seropositiva efter vaccination.

    I Europa är ett inaktiverat vaccin godkänt, medan det används ett försvagat modifierat levande virusvaccin i USA och Kanada. Vaccinerna ger inte ett hundraprocentigt skydd.

    Det rekommenderas i bland annat Storbritannien att ta ett serologiskt blodprov som analyseras innan vaccination för att kunna visa med veterinärintyg, helst i hästpasset, att hästen var seronegativ innan den första vaccinationen gavs. För vissa länders ska detta test göras inom en viss tid före vaccinationen och hästen ska hållas isolerad däremellan samt en tid efter vaccination, och det finns även krav för revaccinationsintervall. De internationella reglerna gällande EVA är dock inte harmoniserade och seropositiva vaccinerade hästar kan nekas inträde i vissa länder. Om man har en avelshingst tänkt för export eller utlandsvistelse rekommenderas att noggrant sätta sig in i vilka krav som kan behöva vara uppfyllda. Det kan även finnas krav för ston.

    Ston som betäckts eller inseminerats med viruspositiv hingst bör hållas isolerad från andra hästar i 3 veckor för att inte föra smittan vidare.

    Ett generellt råd för att undvika att få in smittor är att använda separat mottagningsstall i 3 veckor för nya hästar samt för hästar som vistats utanför anläggningen där de har kommit i kontakt med andra hästar. Kontrollera temperaturen på dessa hästar dagligen.

    Se separat dokument:
    Checklista: Om en smitta drabbar stallet (pdf).

    Prognos

    Dödligheten vid klinisk sjukdom är låg hos vuxna hästar, medan foster och föl kan avlida. Inga bestående fertilitetsproblem har konstaterats hos ston som kastat på grund av sjukdomen. Hingstar som infekterades under experimentella betingelser kunde få en övergående påverkan på spermieproduktionen och nedsatt fruktsamhet i 16-17 veckor.

    Hästar som genomgått infektion är troligen immuna resten av livet, med undantag för hingstar som kan bli bärare och virusutsöndrare under kortare eller längre period av sitt liv.

    Zoonosaspekt

    Ingen känd risk.

    Vad säger lagstiftning och regelverk? 

    Ekvin virusarterit är en anmälningspliktig sjukdom enligt Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2021:10, saknr K12) om biosäkerhetsåtgärder samt anmälan och övervakning av djursjukdomar och smittämnen.

    Anmälan görs av veterinär när det finns kliniska symtom eller andra skäl att misstänka virusarterit. Om sjukdomen eller smittämnet konstateras eller bekräftas på ett laboratorium (i Sverige) ska den som ansvarar för laboratoriet se till att anmälan görs. Om prover skickas för analys till ett laboratorium utanför Sverige ska anmälan göras av den veterinär som är ansvarig för provtagningen. Om prover skickas för analys till ett laboratorium utanför Sverige, utan att någon veterinär (i Sverige) är ansvarig för provtagningen, ska aktören göra anmälan.

    Svensk travsports smittskyddreglemente föreskriver att tränare eller annan hästansvarig ska anmäla smittsamma sjukdomar till lokal smittskyddsveterinär eller Svensk Travsports Hästvälfärdsavdelning.

    Den som ansvarar för avelsverksamhet är skyldig att känna till gällande regelverk, som hittas bland annat på Jordbruksverkets webbplats.

    Jordbruksverks föreskrifter om seminverksamhet med hästdjur (SJVFS 2015:1 saknr M4) anger att seminhingstar bland annat ska provtas serologiskt för virusarterit. Om hingsten visar positiv antikroppstiter ska den provtas för förekomst av EVA-virus i sperman. Sperma med förekomst av EVA-virus får användas i seminverksamhet i Sverige under förutsättning att anordnaren senast i samband med beställning upplyser mottagaren och stoägaren om att det förekommer EVA-virus i sperman. EVA-positiv sperma får inte frysas för användning i seminverksamhet. Vid internationell handel med hästar och sperma finns också bestämmelser kring EAV.

    Internationellt varierar synen på ekvin virusarterit. Eftersom Sverige och en del andra länder har haft en del virusutskiljande internationella avelshingstar, framför allt varmblodiga travarhingstar och ridhästhingstar, kan problem uppstå i handelssituationer. Hästar med positivt provresultat från serum (påvisade antikroppar) och sperma (påvisat virus) kan nekas importtillstånd till vissa länder. I många europeiska länder, som Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Irland och Italien, följer en stor del av hästnäringen bestämmelserna i HBLB Common Codes of Practice (CCP). Enligt CCP bör samtliga importerade hästar provtas för påvisande av eventuella antikroppar mot EAV. I vissa länder kastreras eller avlivas virusutsöndrande hingstar, alternativt skickas tillbaka till sitt ursprungsland.

     

    Vanliga frågor och svar

    Referenser 

    Giguère , S. (2003) Equine Viral Arteritis. In: Current Therapy in Equine Medicine. Ed: Robinson N.E., Saunders, Missouri, USA

    Infectious Causes of Equine Placentitis and Abortion 

    Equine Viral Arteritis, IVIS

    HBLB Codes of Practice for the 2017 equine breeding season

    Beställ SVA:s analyser

    Arteritvirus hos häst (EAV), antikroppar

    Remiss - provtagning av häst inför export/import (pdf)

    Remiss serologi/PCR Häst (pdf
     
    Ekvint arteritvirus (EAV) (PCR)

    Kastningspaket, lilla, häst (EHV-1, EHV-4, EAV) (PCR)

    Kastningspaket, mellan (uttag av material, EHV-1, EHV-4, EAV (PCR), allmän kremering/destruktion)

    Kastningspaket, stora (uttag av material, histopatologi, EHV-1, EHV-4, EAV (PCR), bakt. vid behov samt allmän kremering) 

    Sidan granskades senast : 2023-06-28