Gå direkt till innehåll

Enterit – diarré hos föl

Tarminflammation

Häst

Diarré är vanligt hos föl. Upp till 80 procent av alla föl får diarré åtminstone en gång under sitt första halvår. Hur sjukdomsförloppet utvecklas beror på orsaken till diarrén, eventuella komplikationer och hur fölet behandlas.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Enterit eller tarminflammation hos föl orsakas inte alltid av infektioner. ”Fölbrunstdiarré” till exempel orsakas av en anpassning av tarmfloran som medför lös avföring under upp till en veckas tid, hos en till två veckor gamla föl. Fölen klarar vanligen av detta bra och tillfrisknar om inget annat tillstöter.

Enterit som medför uttorkning och elektrolytrubbningar är allvarliga och tillståndet kan förvärras mycket snabbt. Smittämnen som orsakar diarré är därför viktiga att identifiera snabbt. Bristande antikroppsöverföring från råmjölken ger en ökad känslighet för infektioner hos föl.

Unga föl med blodförgiftning (sepsis) har ofta en enterit orsakad av Gramnegativa bakterier, som till exempel Escherichia coli och i undantagsfall salmonella. Hos äldre föl kan  Grampositiva bakterier, inklusive Rhodococcus equi orsaka enterit. eller Klostridier är andra bakterier som kan orsaka diarré och även då hos vuxna hästar.

Virus, som rota och corona uppträder hos föl i alla åldrar och kan ge en skador på tarmluddet, så kallade villi, i tarmslemhinnan.

Skador på tarmen som leder till diarré kan även orsakas av blodmask, som Strongylus vulgaris eller cyathostomer.

Diagnostik

För att komma fram till en diagnos är anamnesen är viktig, till exempel uppgifter om ålder, duration av sjukdomen, om flera föl har samma problem, eventuella behandlingar.
Veterinären utför en allmän klinisk undersökning och noterar graden av uttorkning och, om möjligt, syra-, bas- och elektrolytstatus. En snabbt insatt behandling vid uttorkning och elektrolytrubbning ökar fölets chanser till överlevnad högst väsentligt.
Blodprov tas för att utvärdera hydrering (hematokrit, protein), inflammationsbild (vita blodkroppar, diff, fibrinogen), elektrolyter, syra-bas och IgG-status. Blododling i blododlingsflaskor rekommenderas för alla föl som har diarré med allmänsymtom.

Träckprov för Rotavirustest, bakterieodling och parasitanalys kan göras. I akut skede utsöndras oftast stora mängder av infektionsagens, som till exempel salmonella, men i senare skede kan utsöndringen av salmonella vara intermittent och flera prov kan behöva tas. Kontrollera vilken mängd träck som krävs och hur det bäst ska skickas in till laboratoriet innan provet tas. Ju fler undersökningar desto mer träck behövs i allmänhet.

Veterinären kan undersöka med nässvalgsond om det finns övertryck i magsäcken (reflux). Enterit kan ge reflux, men även peritonit eller patologiska lägesändringar av tarmen. Bukpunktat kan tas, och ultraljudsundersökning underlättar för detta prov. Normal bukvätska är klar och gul. Ökad proteinhalt ses vid inflammation, inklusive enterit. Förhöjda leukocyter kan indikera fokal eller generell peritonit, men det kan även ses vid strangulation.

Ytterligare undersökningar som ultraljud, röntgen, gastroskopi, laparotomi förekommer.

Behandling

Fölet mår oftast bra av att få dia om det vill och orkar. Fölets grad av undertemperatur, lågt blodsocker, uttorkning och bristande syretryck i blodet måste beaktas. Ofta krävs också intensivvårdsbehandling med intravenös vätsketillförsel, plasma, matning och övervakning.

Vätsketerapi med orala elektrolyter, oral eller intravenös plasma och intravenösa dropp är de viktigaste komponenterna vid behandling av diarré.

Smärtstillande och antiinflammatoriska medel kan behövas och även magsårsförebyggande medel.

Antibiotika kan vara indicerat vid specifika infektioner, särskilt om sepsis misstänks.  

  • Balanserade elektrolytlösningar peroralt kan vara av stort värde och är säkert att använda, men kräver att normal absorption i tarmen finns.
  • Kaliumklorid kan ges peroralt med säker marginal (4 g/50 kg kroppsvikt peroralt x3).
  • Oral plasma med rotaantikroppar är värdefullt vid rotavirusinfektion.
  • Intravenös plasma är viktigt vid hypoproteinemi.
  • Intravenöst dropp är det viktigaste verktyget för att korrigera acidos och elektrolytrubbningar vid diarré. Vanligen används isoton ringerlaktat, ringeracetat eller balanserade elektrolytlösningar. Dextros/glukos kan tillsättas (5–10 procent). Första litern av infusionen ges som bolus över en halvtimme och sedan fortsätter man med 2–4 ml/kg/timme. En annan strategi är att ersätta halva dygnsbehovet (som är 50–120 ml/kg plus dehydreringsgraden i procent av kroppsvikten plus pågående förluster) inom 6–12 timmar och sedan resten under 12–24 timmar. Kalium kan tillsättas med 20–40 mEq/l. Calcium kan tillsättas med försiktighet vid behov. Natriumbikarbonat kan användas vid kraftig metabolisk acidos (pH lägre än 7.1). Buffertbehovet i mmol = kroppsvikten x 0.3 x negative base excess.

Kontroll och profylax

Enteriter som beror på smittsamma agens som rotavirus, coronavirus, salmonella med flera kräver att fölet isoleras tills risken för smitta upphört.  

  • Skyddskläder och skoöverdrag ska användas vid hantering av fölet.
  • Separat utrustning för stallets och hästarnas skötsel ska finnas.
  • Fotbad och handtvätt krävs efter besök i det isolerade stallet.
  • Karantän för nyanlända hästar, uppdelning efter åldersgrupper, undvikande av överbeläggning och rutinmässig rengöring och desinfektion av stallar är viktiga åtgärder i det förebyggande arbetet.
  • Vaccin mot rotavirus finns.

Hitta på denna sida