Gå direkt till innehåll

Histomonosis

Blackhead

Fjäderfä

Sjukdomen histomonosis (blackhead) orsakas av en encellig mikroskopisk parasit. Symtomen är oftast ospecifika. Hos kalkon, som anses vara den känsligaste fjäderfäarten, ses framförallt nedsatt allmäntillstånd, sänkt tillväxt, diarré och ökad flockdödlighet. Andra fjäderfäarter får som regel mildare symtom eller är symtomfria. I Sverige förekommer histomonosis främst i små kalkonflockar och hos påfåglar, men ett utbrott har även diagnosticerats bland ekologiska värphöns.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Art: Histomonas meleagridis

Histomonas meleagridis är en encellig, mikroskopisk parasit (flagellförsedd protozoo) som orsakar sjukdomen histomonosis (även kallad blackhead).

Värddjur

H. meleagridis parasiterar hönsfåglar. Kalkoner anses vara särskilt känsliga för parasiten, medan tamhöns, rapphöns, fasaner, påfåglar, pärlhöns och vaktlar är mer motståndskraftiga.

Livscykel

Histomonas-parasiterna sprids huvudsakligen med hjälp av en annan fågelparasit, Heterakis gallinarum (blindtarmsmask).

I tarmen hos en hönsfågel som samtidigt är infekterad med H. meleagridis och H. gallinarum kommer blindtarmsmaskens ägg att innehålla histomonasparasiter. Histomonasparasiterna skyddas effektivt i blindtarmsmaskens ägg och båda parasiterna kan därför överleva och förbli smittförand under lång tid i miljön (flera år).

Daggmaskar kan fungera som transportvärdar. De tar lätt upp ägg av blindtarmsmask från jorden och de kan utgöra en effektiv spridare av båda parasiterna till hönsfåglar.

Nya fåglar smittas när de får i sig ägg av blindtarmsmask innehållande histomonas-parasiter direkt från marken eller när de äter daggmaskar. Direkt smitta med histomonas-parasiter kan också förekomma men H. meleagridis dör relativt snabbt i omgivningen om de är oskyddade (utanför blindtarmsmaskens ägg och daggmask).

Rödfläckig lever.
Lever från kalkon med histomonosis. Foto: Désirée Jansson/SVA

Inverkan på värddjuret

När blindtarmsmaskens ägg kläcks i blindtarmarna frigörs histomonas-parasiten. Den penetrerar snabbt blindtarmens slemhinna, kommer ut i blodet och transporteras till levern. En till två veckor senare utvecklas vävnadsskador i blindtarmen och levern (se bild 1 och 2).

Symtom

Symtomen är ospecifika. Kalkoner får ofta diarré som kan vara gulfärgad, de hänger med vingarna, blir onormalt trötta, och aptiten minskar. Ibland mörkfärgas huden (cyanos, ses lättast på huvudet, vilket har givit sjukdomen dess engelska namn (blackhead). Liknande missfärgningar kan dock ses vid många andra sjukdomar. Fåglarna magrar snabbt av. Hos andra fjäderfäarter är sjukdomen ofta mildare.

Flockdödligheten hos kalkoner kan bli mycket hög (cirka 70 procent). Hos andra fågelarter är den i regel lägre. Överlevande kalkoner växer ofta sämre än normalt.

Vid histomonosis hos tamhöns ser man framförallt en kraftig kronisk inflammation i blindtarmarna vilket i sin tur leder till bukhinneinflammation med  E.  coli-bakterier och död. Drabbade höns insjuknar och dör snabbt och dödligheten i flocken ökar. 

Förekomst

I Sverige förekommer sjukdomen histomonosis framförallt i små kalkonflockar, särskilt om djuren har tillgång till utevistelse, om de hålls tillsammans med tamhöns eller i rastgårdar där höns tidigare funnits. Dödsfall ses också sporadiskt bland påfåglar. Sjukdomen förekommer för närvarande inte i större kommersiella kalkonuppfödningar i Sverige. Ett utbrott har diagnosticerats i en kommersiell ekologisk värphönsflock.

I Nordamerika och flera länder i Europa är histomonosis ett ökande sjukdomsproblem vid uppfödning av slaktkalkon, avelshöns (slaktkycklingföräldrar) och värphönsbesättningar.

Hur ställs diagnosen?

Diagnosen ställs genom obduktion och mikroskopisk undersökning. Parasiten kan påvisas med PCR-teknik.

Närbild på ljusgrå tarmar och inälvor hos höna.
Förstorade och inflammerade blindtarmar hos en höna med histomonosis. Foto: Désirée Jansson/SVA

Bekämpning och behandling

Läkemedel mot sjukdomen histomonosis saknas. Vid utbrott rekommenderas parasitundersökning för påvisande av blindtarmsmask och eventuellt avmaskning mot blindtarmsmask efter samråd med veterinär. Svårt sjuka fåglar bör avlivas av djurskyddsskäl.

Det är svårt att sanera bort parasiten från omgivningen efter ett utbrott. Blindtarmsmaskens ägg är mycket motståndskraftiga mot desinfektionsmedel. Att byta det översta jordlagret i en rastgård hjälper föga eftersom smittade daggmaskar kan komma tillbaka från omgivande marker.

Förebyggande åtgärder

Eftersom det inte går att behandla sjukdomen är förebyggande åtgärder mycket viktiga. 

  • Undvik att hålla tamhöns och kalkoner i samma djurutrymme eller rastgård. Tamhöns kan vara smittbärare av både H. meleagridis och blindtarmsmask utan att själva insjukna. 
  • Gödsla ut ofta och håll god hygien. 
  • Bekämpning av blindtarmsmask (avmaskning) kan eventuellt ha viss positiv effekt vid utbrott.
  • För avmaskning, ta kontakt med en lokal veterinär.

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2019-12-17