Gå direkt till innehåll

Mastit orsakad av Streptococcus uberis

Nötkreatur

Bakterien Streptococcus uberis (S. uberis) är en av de vanligaste orsakerna till juverinflammation (mastit) hos kor över hela världen och förekommer relativt ofta även i Sverige. S. uberis kan orsaka både subklinisk och klinisk mastit.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

I Sverige är andelen uberis-mastiter omkring 11 procent både för kliniska och subkliniska mastiter enligt nationella studier från 2013/2018 respektive 2009/2010. S. uberis räknas till de så kallade omgivningsbakterierna, eftersom den framför allt finns i kons miljö, i strö och jord. Särskilt bra växer S. uberis i halm, men torv är också en bra tillväxtkälla. I fuktig miljö trivs bakterien bäst. I vissa besättningar verkar dock S. uberis vara mer kobunden och sprids då främst under mjölkning. 

Kliniska symtom

S. uberis kan ge akut klinisk mastit och subklinisk mastit. Ofta övergår S. uberis till att ge kroniska mastiter.

Differentialdiagnoser

Andra mastiter

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Streptococcus uberis som är en grampositiv kock.

Infektionsport:

Spenkanalen

Spridning i djuret:

Lokalt i juvret

Smittvägar:

S. uberis smittar huvudsakligen från miljön till juvret. Särskilt från bäddmaterial. Men även mellan kor vid mjölkning.

Provtagning och diagnostik

Mjölkprov för bakteriologisk odling tas sterilt. Vid klinisk mastit kan provet odlas på SELMA®-platta (eller motsvarande). För att säkert kunna artbestämma bakterien bör dock provet skickas till ackrediterat laboratorium. Vid subklinisk mastit bör provet alltid skickas till ackrediterat laboratorium. Det går också bra att skicka plattan till ackrediterat laboratorium för verifiering och artbestämning.

Behandling och profylax

S. uberis är känslig för penicillin. Akuta kliniska mastiter behandlas snarast med bensylpenicillin (se SVS riktlinjer för antibiotikaanvändning) och understödjande behandling efter behov. Sjuka kor ska alltid isoleras från friska kor och mjölkas sist. Subkliniska fall kan behandlas med långtidsverkande intramammarier vid sinläggning men kroniska fall bör slås ut för att minska risken för smittspridning i besättningen.

Förebyggande åtgärder är viktiga för att kontrollera S. uberis. Exempel på sådana är torra, rena liggplatser, dagligt ströbyte, bra ventilation, klippta kor med mera. Bra rutiner för sinläggning är väsentligt. I besättningar där S. uberis misstänks vara mer kobunden är det viktigt med strikt gruppering och mjölkningsordning utifrån juverhälsa och god hygien i samband med mjölkning.

Hitta på denna sida