Gå direkt till innehåll

Rävens dvärgbandmask som zoonos

Echinococcus multilocularis

Hund Katt Vilda djur

Rävens dvärgbandmask, Echinococcus multilocularis, är en bandmask som kan smitta till hund och katt. Denna parasit förekommer lokalt i stora delar av Europa, framförallt i Central- och Östeuropa inklusive Baltikum.

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Ja

Förekomst

Denna parasit förekommer lokalt i stora delar av Europa, framförallt i Central- och Östeuropa inklusive Baltikum. Den sprider sig västerut i bland annat Frankrike och Nederländerna. I Sverige har den påvisats i Småland, Västra Götaland, Södermanland och Dalarna.

Symtom

Hund, katt eller räv får inga sjukdomssymtom. Hos människa utvecklas parasiten som en svulst i levern och kan också sprida sig i kroppen till andra organ. Sjukdomen är mycket allvarlig, även om inte många människor drabbas. Smittade människor som insjuknar måste ofta genomgå levertransplantation och livslång behandling för att inte avlida av parasitinfektionen. Infektionen upptäcks vanligen först många år efter smittotillfället. Mer information om sjukdomen hos människa finns på Folkhälsomyndighetens webbplats.

Smittämne

I parasitens livscykel ingår en huvudvärd, där den vuxna parasiten håller till i tarmen. Hos mellanvärden utvecklas äggen till ett "larvstadium", så kallad blåsmask. Huvudvärdar smittas genom att äta upp inälvorna från en smittad smågnagare (mellanvärd). Huvudvärdar smittas inte genom att få i sig parasitägg. Huvudvärden blir inte sjuk. Huvudvärden kan bli fri från parasiten med hjälp av avmaskning med preparat som innehåller praziquantel. Ytterligare säkerhet uppnås om behandlingen upprepas inom några dagar. 

Den vuxna bandmasken lever i rävens (hundens) tarm och avger ägg som utsöndras i djurets avföring. Äggen smittar mellanvärden, som normalt utgörs av sorkar och smågnagare. I dem utvecklas äggen till en blåsmask som avger dotterblåsor som sprids till olika inre organ.

Parasitäggen är mycket motståndskraftiga. De tål mycket lägre temperaturer än vad vanliga frysboxar håller (-20°C). Därmed kan de övervintra i markerna och fortfarande vara smittfarliga för smågnagare och människa under lång tid. Sommartid kan äggen torka ut och smittar då inte längre. Äggen dör vid kokning och inom en vecka vid nedfrysning till -80°C.

Smittvägar

Hunden eller räven blir infekterad genom att äta smittade sorkar eller andra smågnagare. Den vuxna bandmasken utvecklas i tarmen och ägg utsöndras efter ungeför en månad med hundens avföring. Hunden eller räven får inga sjukdomssymtom av den här parasiten. I ytterst sällsynta fall kan katt fungera som värddjur. Mellanvärd, i undantagsfall människa, smittas genom att få i sig mikroskopiskt små maskägg som kan finnas i miljön.

Diagnos

Hos en huvudvärd, som räv eller hund, undersöks träck med PCR-teknik.

Ny övervakning planeras

I en mindre undersökning utförd i Gnesta, Södermanland, under april 2018 påvisades rävens dvärgbandmask i rävspillning därifrån. Bedömningen är att rävar och sorkar i det området fortfarande bär på parasiten. I övrigt har inga undersökningar gjorts på rävar sedan 2014. Det planeras för en ny övervakning av dvärgbandmask i landet, vilket om medel för projektet beviljas, kan påbörjas tidigast 2020.

Bild som i flera steg visar rävens dvärgbandmasks smittvägar.
Illustration: Helena Johansson/SVA

 

Hitta på denna sida