Gå direkt till innehåll

Skabb och löss hos gris

Gris

Skabbkvalster (Sarcoptes scabiei var. suis) är en hudparasit som är vanligt förekommande hos grisar i hela världen. Infektion med skabb bör betraktas som en allvarlig sjukdom eftersom skabb medför kraftig klåda och obehag hos grisarna. Löss (Haematopinus suis), vilka suger blod och orsakar klåda, kan vid allvarliga fall orsaka lika stora besvär som skabb. Skabb och löss på gris är idag ovanliga i Sverige.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Smittämne och smittvägar

Skabbkvalster lever i ytligare hudlager. Honan lägger ägg i gångar i huden. Äggen kläcks efter två till sex dagar och efter två till tre veckor finns en ny könsmogen skabbgeneration. Skabbkvalstrets hela livscykel försiggår på och i grisens hud. Skabbsmitta sprids i princip enbart vid direktkontakt med drabbade grisar men skabbkvalster kan också överleva en kortare period i miljön.

Den största lusarten är grislusen, som kan bli upp till 6 millimeter lång. Den lägger ägg (gnetter), som är cirka en millimeter långa och sitter på borsten i grisens hud. Äggen kläcks efter åtta till tio dagar och efter tre veckor kan lusen fortplanta sig. Utanför grisen överlever lusen bara några dagar. Lössen sprids från djur till djur och via smittad inredning och strö.

Klinisk bild

Skabbdjuren finns hos större grisar främst i och omkring öronen, på framsidan av bakbenen, i ljumskar och armbågsveck och på benens nedre delar. Det första symtomet är i regel klåda. Smågrisarna får knottriga, runda, röda utslag ofta på buken och lårens insidor. Klådan kan vara svår på grund av de djupa borrgångarna vilket kan leda till försämrad tillväxt . Försämringen i produktionsresultaten varierar men kan uppgå till 10 procent.

Lössen trivs också bakom öronen, men kan även kravla omkring över hela kroppen. Lusen suger blod och orsakar klåda som kan bli lika besvärlig som vid skabb.

Provtagning och diagnostik

Symtomen på skabb och löss kan bedömas med hjälp av ett så kallad klådindex där man noterar hur ofta grisarna kliar sig under en bestämd tidsperiod. Skabbsmitta kan påvisas genom mikroskopisk undersökning av hudskrap från misstänkt påverkade hudpartier. Grislusen, som kan bli upp till sex millimeter lång kan ses med blotta ögat.

Behandling och förebyggande åtgärder

Fall av skabb och löss behandlas med antiparasitära medel. Då skabb räknas som en invärtes sjukdom är alla skabbpreparat receptbelagda. Det viktigaste är inte vilket preparat man använder utan att alla djur i besättningen behandlas med en adekvat dos av medlet.

Skabb har utrotats i de flesta svenska besättningar och vid återfall sker som regel en ny sanering av hela besättningen efter veterinär rådgivning. I Sverige är många grisbesättningar skabbsanerade.

Även löss är sällsynt. Löss bekämpas med samma läkemedel som skabb.

Skabb hos minigris

Klåda kan orsakas av skabb. Grisens hud kan bli grov och röd, särskilt kring öronen och på bröstkorg, kotleder och armhåla. Klådan kan vara intensiv. Även suggor som inte visar symtom kan ha skabbdjur i öronen och på så sätt smitta smågrisarna. Minigrisar kan också få klåda av blodsugande löss som sitter framför allt på nacke, kinder, öronen, flanker och benens insida. 

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2020-03-18