Gå direkt till innehåll

Vibrios hos fisk

Fisk

Vibrios orsakad av bakterien Vibrio anguillarum (tidigare namn Listonella anguillarum) drabbar framförallt regnbåge den första sommaren i bräckvatten eller marin miljö. Effektiva kommersiella vacciner finns nu tillgängliga varför sjukdomen idag inte är ett problem för vaccinerad fisk i svensk fiskodling. 

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

Bakterien V. anguillarum är naturligt förekommande i bräckvatten och i marin miljö. Vibrios har tillhört de sjukdomar som orsakat de största ekonomiska förlusterna inom vattenbruket tills effektiva vacciner blev kommersiellt tillgängliga. Vibrios orsakad av V. anguillarum kan drabba regnbåge, olika arter av lax, torskfisk, hälleflundra samt flera andra fiskarter och förekommer över hela världen.

Symtom

Tidiga tecken på vibrios kan var fjällresning som övergår till blodiga sår. Blödningar kan också ses vid fenbaserna, i muskulaturen och vid anus. Infektionen övergår till en allmän blodförgiftning och fiskens mjälte blir svullen och lös i konsistensen. Utan behandling kan infektionen orsaka en dödlighet på upp till 50 procent.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens

Vibrio anguillarum (tidigare Listonella anguillarum).

Mer än tjugo olika serotyper av bakterien, vilka infekterar olika fiskarter, finns beskrivna. I Sverige är serotyp O1, som framförallt infekterar regnbåge, och serotyp O2 som kan isoleras främst från lax och andra arter i bräckvatten/marin miljö vanligast förekommande.

Infektionsport

Hud och gälar är troligen de viktigaste vägarna för upptag av infektionen 

Spridning i djuret

Systemisk

Smittvägar

Smittan kan överföras från infekterad fisk eller från infekterat vatten genom så kallad horisontell smittoöverföring. Sjukdomen utbryter framförallt vid stress, till exempel orsakad av en hastig ökning av vattentemperaturen, låga syrenivåer, sortering, vid förflyttning och ofta vid den första kontakten med marin miljö.

Överlevnad

Bakterien V. anguillarum är naturligt förekommande i bräckvatten och i marina miljöer

Provtagning och diagnostik

Diagnosen ställs efter odling av prover från inre organ (njure, mjälte eller från hudblödningar), på till exempel blodagar. Bakterien bildar beigegråa kolonier efter en till två dygns inkubering. Vidare verifiering sker genom masspektrometri (Maldi-tof) och/eller med undersökning av bakteriens känslighet för ämnet O/129 och biokemiska tester. Bakteriens serotyp bestäms genom objektglasagglutination. Utväxta kolonier undersöks för känsligheten för antibiotika (resistensundersökning).

Behandling och profylax

Effektiva kommersiella vacciner mot vibrios finns tillgängliga och vaccination är en viktig åtgärd för att förebygga sjukdom och dödlighet. Det är viktigt att fisken vaccineras i god tid innan den ska transporteras till bräckvatten eller marin miljö. Utvecklingen av immunitet är beroende av tiden och den temperatur som fisken hålls vid. En viktig åtgärd om vibrios bryter ut är att effektivt ta bort döende och död fisk, då stora mängder av bakterien utsöndras i vattnet under en pågående infektion. Vid konstaterad infektion och efter resistensundersökning, rekommenderas att fisken behandlas med antibiotika.

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2019-12-02