Gå direkt till innehåll

Viral encefalopati och retinopati (VER)/viral nervös nekros (VNN)

Fisk

VER/VNN är en virussjukdom som har påvisats hos ett flertal marina fiskarter. Sjukdomen drabbar centrala nervsystemet och förekommer utmed alla kontinenter utom Afrika. Sverige och Finland anses fria från sjukdomen.

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

Sjukdomen anses ha störst inverkan på havsabborre (Lates calcarifer, Dicentrarchus labrax), groupers (Epinephelus akaara, Cromileptes altivelis med flera), riddarfisk (Pseudocaranx dentex), papegojfisk (Oplegnathus fasciatus), blåsfisk (Takifugu rubripes), barfin flounder (Verasper moseri), hälleflundra (Hippoglossus hippoglossus), bastard halibut/olive flounder (Paralichthys olivaceus), piggvar (Scophthalmus maximus) och stillahavstorsk (Gadus macrocephalus).
I Sverige finns värdarterna piggvar, hälleflundra, torsk och havsabborre. Då känsligheten hos övriga svenska marina arter inte är undersökt kan det inte uteslutas att fler mottagliga arter förekommer i våra vatten.

Symtom

Sjukdomen kännetecknas av olika neurologiska symtom, som okoordinerat simbeteende (spiral, virvlande eller flytande upp och ner). Fisken förlorar också förmågan att kontrollera simblåsan, vilket kan ge ”uppblåsta” individer. Histopatologiskt ses vakuolisering och varierande nekrotisering av vävnader i centrala nervsystemet inklusive gangliocellslagret i retina. I allmänhet drabbas yngre fisk av mer allvarliga skador, medan skador på näthinnan är vanligare på äldre fisk. Morbiditet och mortalitet varierar och påverkas främst av ålder vid infektion. På yngel kan morbiditet och mortalitet ligga på 100 procent. Temperaturspannet för optimal virustillväxt ligger på 15–30° C. 

Etiologi och patogenes

Infektionsagens

Ett RNA-virus tillhörande genus Betanodavirus, familj Nodaviridae. Fyra genotyper med olika värdspektrum har identifierats.

Infektionsport

Sannolikt via tarmepitel och perifera nerver

Spridning i djuret

Centrala nervsystemet (hjärna, ryggmärg och näthinna) är målvävnad

Smittvägar

Horisontellt med fisk och vatten. Vertikal överföring (det vill säga från föräldradjuren in i rom /spermie) kan inte uteslutas, då virus har återfunnits i gonadvävnad.

Överlevnad

Överlever länge i vattentemperaturer upp till 25° C och i fryst fisk. Viruset är mycket svåravdödat, och traditionella preparat som aldehyder och iodophorer har begränsad effekt. Under norska förhållanden har ozon visat bäst verkan. Virus överlever minst 113 dagar i torkad fiskvävnad.

Provtagning och diagnostik

Tag kontakt med diagnosticerande lab och informera att prov kommer innan provtagning genomförs.

För diagnos insändes antingen:

  • levande eller nydöd fisk
  • eller aseptiskt prov från njure och mjälte och placerat i virusmedium för transport (för att utesluta Infektiös pankreasnekros (IPN) samt formalinfixerad pankreas, hjärta och muskulatur.

Risk för introduktion/smittspridning (release assessment)

I dagsläget bedöms risken för introduktion till Sverige som låg. Påbörjas vattenbruksverksamhet med någon av de känsliga fiskarterna och genetiskt material i form av rom eller levande fisk ökar risken markant.

Exponeringsbedömning

Det kan inte uteslutas att en introduktion av sjukdomen till vilda marina fiskbestånd kan komma att ge konsekvenser för det aktuella vattenområdet. De arter vi vet viruset orsakar sjukdom på är av ekonomisk betydelse för yrkesfisket och har stort biologiskt värde. En mer allmän spridning av sjukdomen skulle ge negativa konsekvenser för sportfiske, svenska fiskbestånd, bevarande av mångfald och svensk natur. Då piggvar och hälleflundra hör till arter som kan odlas kan förekomsten också spela in för det framtida svenska vattenbruket.

Hitta på denna sida