Gå direkt till innehåll

Virusinfektioner i luftvägarna hos gris

Porcine respiratory coronavirus (PRCV)

Gris

Här presenteras några virus som replikerar i luftvägarna och som i regel endast ger upphov till lindiga symtom eller förlöper subkliniskt. De kan ändå vara viktiga genom att predisponera för sekundära bakteriella infektioner. De virus som orsakar allvarliga sjukdomar redovisas separat.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Smittämne och smittvägar

  • Influensa
  • Aujeszkys sjukdom; sjukdom i epizootilagen
  • Porcint adenovirus: sprids via inhalation eller peroralt, där träck utgör den vanligaste smittvägen.
  • Porcint circovirus typ 2 (PCV2); sprids främst genom kontaktsmitta mellan djur.
  • Porcint cytomegalovirus; luftburen smitta.
  • Porcint respiratoriskt coronavirus (PRCV); luftburen smitta.

Klinisk bild

Gemensamt för dessa lindriga virussjukdomar är att de kan förvärras av följdinfektioner, exempelvis Pasteurella multocida.

Porcint adenovirus. Kliniska symptom utgörs huvudsakligen av diarréer, men adenovirus kan även spridas till andra organ, däribland lungorna. Adenovirus har visat sig potentiera infektioner med såväl Mycoplasma hyopneumoniae som Actinobacillus pleuropneumoniae. Adenovirus är således inte att betrakta som en typisk luftvägsinfektion, men kan verka synergistiskt med andra infektioner i luftvägarna.

PCV2 har under vissa betingelser associerats till allvarliga luftvägsinfektioner, se PMWS.

Porcint cytomegalovirus. På besättningsnivå härbärgeras infektionen framförallt hos nyligen avvanda djur. Djur äldre än tre veckor genomgår en subklinisk infektion i de övre luftvägarna om de inte drabbas av sekundärinfektioner. Cytomegalovirus inducerar inte nyssjuka men kolonisering av Bordetella bronchiseptica och/eller toxinproducerande Pasteurella multocida underlättas hos djur som är infekterade med cytomegalovirus.

PRCV orsakar ingen klinisk sjuklighet, även om det kan verka synergistisk vid blandinfektioner som till exempel sker vid insättning i slaktgrisstallar. PRCV förlöper subkliniskt i de flesta besättningar, men har i enskilda fall kunnat kopplas till bakteriella sekundärinfektioner.

Provtagning och diagnostik

På grund av de ringa symptom dessa virus orsakar konfirmeras diagnosen sällan. Diagnos kan dock ställas genom att påvisa virus eller att mäta antikroppar. Den senare metoden bör dock användas med omsorg. Exempelvis är PCV2 att betrakta som allmänt förekommande och därmed är serumantikroppar att förvänta.

Behandling och förebyggande åtgärder

Dessa infektioner förebyggs främst genom att upprätthålla en ålderssektionerad produktionsform där äldre djur inte sprider smittan till yngre djur.

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2019-10-09