Gå direkt till innehåll

Vulvovaginit hos nötkreatur

Nötkreatur

Vulvovaginit, det vill säga inflammation i blygd och slida, hos nötkreatur kan orsakas av flera virus- eller bakterieinfektioner. Förekomsten av vulvovaginit i Sverige är okänd liksom vilka infektioner som är vanligast. Vulvovaginit kan uppträda i samband med anmälningspliktig sjukdom.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

Förekomsten av vulvovaginit hos nötkreatur i Sverige är inte känd. Det finns dock uppgifter om att en mycket lindrig variant (granulär vestibulit) är vanlig, främst hos kvigor och unga kor, medan mer allvarliga former är ovanliga. Olika varianter på sjukdomen kan drabba enstaka djur men kan också leda till besättningsutbrott. Till exempel drabbades 2014 en mjölkkobesättning av en mycket smittsam form av vulvovaginit (se Läs mer) vilken orsakades av pseudocowpoxvirus som vanligen orsakar falska spenkoppor. Vissa källor anger att nykalvade kor är mer känsliga för virusinfektion alternativt att symtomen oftare yttrar sig runt kalvning.

Symtom

Symtomen kan variera. Granulär vestibulit är en mycket lindrig variant som yttrar sig endast som små knutor (granulae) i slidöppningen vilka självläker. Andra varianter ger mer allvarliga symtom. Ibland ses enbart lokala symtom men i andra fall kan djuren också ha feber. Exempel på symtom som observerats i vulva och/eller vagina är rodnad, svullnad, knutor, blåsor, sår (med/utan varbildning), krustor och nekroser. Sjukdomen kan ha ett mer eller mindre smittsamt förlopp beroende på infektionsagens.

Differentialdiagnoser

Inga.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Flera virus har rapporterats kunna ge vulvovaginit, såsom bovint herpesvirus 1 (IBR/IPV; epizootisjukdom), parapoxvirus (pseudocowpoxvirus och bovint papulärt stomatitvirus), liksom flera bakteriearter. Till exempel anses granulär vulvovaginit ha samband med infektion med Ureaplasma diversum eller Mycoplasma spp. och i en studie från Israel rapporterades att nekrotisk vulvovaginit troligen orsakas av Porphyromonas levii. Den förmodade orsaken till granulär vestibulit är Ureaplasma diversum.   

Infektionsport:

Hud- eller slemhinneskador är ofta inkörsport för både virus- och bakterieinfektioner.

Spridning i djuret:

Inkubationstiden varierar troligen. För virus rör det sig troligen om cirka en vecka. Inkubationstiden för ovan nämnda bakterieinfektioner är inte känd.

Smittvägar:

Smittspridning sker troligen via direkt kontakt mellan djur eller indirekt via till exempel inredning och utrustning. Eventuellt kan även flugor och bitande insekter bidra i vissa fall. Virus kan överleva länge i miljön främst i damm och torra hudpartiklar.

Provtagning och diagnostik

Vid misstanke om granulär vestibulit görs vanligen ingen provtagning. I andra fall kan svabbprov och/eller biopsier från akuta hudförändringar för analys av bakterie- och virusförekomst samt histopatologiska förändringar vara aktuella. Vid misstanke om IBR/IPV kan tankmjölksprov tas för analys av virus och/eller antikroppar efter överenskommelse med Jordbruksverket och SVA.   

Behandling och profylax

Granulär vestibulit avläker utan åtgärd varpå djuren blir immuna. Vid dessa fall rekommenderas att man vid insemination använder skyddsplast på inseminationspistoletten när den förs genom vaginan för att inte sprida infektionen till livmodern och äventyra dräktigheten.

Virusinfektioner är generellt svåra att behandla men man kan prova att tvätta med produkt som har dokumenterad effekt mot både virus och bakterier som till exempel Virkon S. Jodpreparat fungerar troligen också. Det finns inga lämpliga vaccin. Förebygg smittspridning inom besättningen genom isolering av sjuka djur och flugbekämpning.

Risken för att få in smittsamma sjukdomar i besättningen minskas genom att inköp av djur undviks.

Hitta på denna sida