Djur som visar symtom på en infektionssjukdom är vanligen de som utsöndrar mest av aktuellt smittämne. Även symtomfria djur kan, till exempel under inkubationsfasen, vara smittbärare och utgöra en risk för smittspridning.
I samband med transport av djur, byte av miljö och/eller byte av flockmedlemmar utsätts djuren ofta för stor stress, vilket generellt sänker motståndskraften mot infektioner. Hos djur med subklinisk infektion kan detta leda till att infektionsämnena kan växa till och orsaka ökad smittspridning och klinisk sjukdom. Stressade djur är även mer känsliga för nya infektioner som de kan stöta på i samband med transport eller i den nya besättningen.
Praktiska aspekter på gårdsisolering
För att skydda sig mot en del sjukdomsproblem som kan uppstå på grund av introduktion av nya djur bör de nya djuren helst hållas separat från den övriga besättningen en tid efter ankomst i så kallad gårdsisolering. Viktiga aspekter på en sådan gårdsisolering kan sammanfattas i följande punkter:
Tidslängd
- Djuren bör hållas isolerade från övriga djur i besättningen i minst fyra veckor, gärna längre.
Geografisk placering
- Gårdsisoleringen bör ske i en fysiskt separat byggnad eller inhägnad så långt bort från övriga djur i besättningen som möjligt (gärna > 100 meter) och helst utanför gårdscentrum. Med fördel kan betesperioden användas för att isolera nya djur i egen inhägnad.
- Det/de nya djuren kan om möjligt hållas tillsammans med till exempel några utslagsdjur, vilka kan fungerar som så kallade ”indikatordjur”. Sådana djur kan plocka upp en smitta från eventuella tysta smittbärare och visa symptom så att sjukdomen upptäcks.
Skötsel
- De nya djuren skall skötas separat för att undvika att eventuell smitta förs mellan djurgrupperna via till exempel kläder, redskap eller maskiner.
- En separat skötsel uppnås säkrast genom att djuren sköts av någon annan än den/de som sköter de andra djuren.
- Om det inte är möjligt att ha separat skötare i gårdsisoleringen är det viktigt att utforma lättförstådda och tydliga rutiner som förhindrar att samma kläder, redskap etcetera används i gårdsisoleringen som i övriga besättningen. Exempel på bra rutiner är:
att alltid sköta djuren i besättningen före de isolerade djuren
att ha möjlighet till att enkelt hålla god handhygien och byta skor och skyddskläder vid/efter skötsel av de isolerade djuren
att ha skrivna instruktioner för rutiner för handhygien och byten av skor och kläder
att märka upp redskap som ska användas i isoleringen och som därmed inte får användas i den övriga besättningen (utan noggrann tvätt och desinfektion emellan)
Provtagning och övervakning under isoleringstiden
- Vid behov kan provtagning avseende specifik sjukdom av intresse göras.
- Vid behov kan vissa behandlingar genomföras till exempel mot klövsjukdomar eller parasiter.
- Noggranna och återkommande undersökningar av allmäntillståndet hos de nya djuren bör genomföras för tidig upptäckt och eventuell behandling av sjukdomsproblem.
Inhämtande av information från ursprungsbesättningen
- Om nyupptäckta sjukdomar/symtom upptäcks i säljarbesättningen under gårdsisoleringsperioden är det viktigt att denna information snarast överförs till köparen. Rutiner för hur detta ska gå till bör utformas. Om den aktuella sjukdomen har längre inkubationstid än gårdsisoleringstiden kan denna tid förlängas.