En ökning av vattentemperaturer medför i sig flera risker. Syrets löslighet i vatten minskar med stigande temperatur, vilket innebär sämre tillgång på syre för vattenlevande djur som är beroende av att extrahera syre från vattnet. Algblomningar, som förbrukar syre och även kan producera toxiner, kommer sannolikt att öka i frekvens.
Högre vattentemperaturer är stressande
Högre vattentemperaturer är i sig stressande för de fiskarter som är fysiologiskt anpassade till vårt relativt kalla klimat, och energidepåerna förbrukas i snabbare takt. Ett exempel är fjällrödingen, som mår bäst vid temperaturer på 4–16 °C.
Invasiva arter kan ta med nya smittämnen
Vattenlevande arter som är vanliga i varmare klimat men inte finns naturligt i våra vatten får lättare att etablera sig (så kallade invasiva främmande arter) om de transporteras hit av misstag. Vi förutspår en betydande ökning av antalet invasiva, akvatiska arter och därmed även för Sverige nya smittämnen. Även kontrollerad införsel, av i Sverige redan förekommande arter inom akvakultur och akvaristik (prydnadsfisk för dammar utomhus eller olaglig utsättning i naturvatten), kan introducera smittämnen som i dagsläget inte orsakar problem men som ger sig tillkänna vid högre vattentemperaturer.
Befintliga smittämnen förväntas öka
Redan befintliga smittämnen inom akvakultur och på vild fisk som i dag orsakar problem främst under den varma årstiden kan förväntas öka i förekomst och betydelse. Varmare och längre sommarperioder förlänger därmed säsongen för dessa smittämnen. En fördröjd sänkning av vattentemperaturerna under hösten gynnar olika svampinfektioner, till exempel vattenmögel (saprolegnios).
Minskade vattenflöden påverkar fiskar
Minskade vattenflöden kan göra att vattnet värms upp till höga temperaturer på grund av minskade vattenvolymer. Det kan också leda till försvårad vandring för till exempel vild lax och havsöring samt påverka vattenförsörjningen för landbaserade odlingsanläggningar negativt. Minskade flöden och lägre vattennivåer leder också till förtätning av vilda populationer, med ökad risk för spridning av eventuella smittor samt försämrad vattenkvalitet. Extremväder som stormar och översvämningar försvårar dessutom ett adekvat smittskydd inom akvakulturen.