Smittspridning
ILT-virus sprids först och främst direkt mellan fåglarna med sekret från luftvägarna, till exempel när de hostar eller nyser på varandra. Smittan sprids därför ofta snabbt inom en flock under ett pågående utbrott eftersom djuren har nära kontakt med varandra och eftersom ILT-sjuka höns utsöndrar stora mängder virus. ILT-virus kan även spridas indirekt med sekret som hamnat på till exempel inredning, redskap eller på skötarens händer, kläder eller skor, men det sker inte lika lätt som direkt mellan djuren. Därför sprids ILT-virus långsammare mellan olika flockar och olika hönshus och i den situationen spelar smittskyddsrutiner, som till exempel handhygien och sko- och klädbyte, en viktig förebyggande roll.
Ja. Många höns som har smittats av ILT-virus och överlevt blir kroniska smittbärare, det vill säga de kan bära på ILT-virus och sporadiskt utsöndra och sprida det till andra höns utan att de visar symtom på sjukdom. Virusutsöndring från sådana friska smittbärare brukar ofta starta i samband med stress, till exempel vid uppvärpning eller när man flyttar hönsen mellan olika flockar.
Den mest sannolika förklaringen är att värphönsen har smittats av de gamla hönsen. Värphönsen kan ha drabbats av ILT, men det finns också andra möjliga orsaker. ILT-virus finns normalt inte bland kommersiella värphöns och de vaccineras inte i Sverige. Det innebär att värphöns helt saknar skydd mot ILT-virus. Eftersom inga av de gamla hönsen har insjuknat så är de antagligen skyddade (immuna) och bland dem kan det finnas en eller flera kroniska smittbärare.
Under förutsättning att det var ILT de nyinköpta hönsen drabbades av så är den troligaste förklaringen till att de gamla hönsen inte insjuknade att de redan var immuna, det vill säga att de tidigare i livet infekterats av ILT-virus och blivit motståndskraftiga. I så fall hade de antikroppar redan då och har det förmodligen fortfarande. De nyinköpta fåglarna kan ha smittats i sin ursprungsbesättning, på utställningen eller när de kom till sin nya besättning.
Det går inte att säga helt säkert men en möjlighet är att det fanns en eller flera kroniska smittbärare bland de höns som köptes i somras. Kroniska smittbärare utsöndrar ILT-virus då och då och i mindre mängd än vid akut sjukdom. Därför kan det dröja en tid innan smittan överförs mellan djuren. Andra faktorer som till exempel att djuren har tätare kontakt med varandra på hösten och vintern, då de är mer inomhus än under sommaren, kan också bidra. En annan möjlig orsak är att man fört med sig smittan hem på skor eller liknande, då man ju kan röra sig bland andra hönsägare utan att veta om det.
Tamhöns är det huvudsakliga värddjuret för ILT-virus. Sjukdomen ILT finns bara beskriven i några få fall hos kalkon, och hitintills har inga ILT-fall diagnosticerats bland kalkoner i Sverige. Förmodligen krävs det att kalkonerna har nära kontakt med sjuka höns för att de ska smittas. I praktiken får man räkna med att kalkoner kan smitta höns, men att risken är förhållandevis låg.
Ja. ILT-virus smittar inte vertikalt, det vill säga från hönan till hennes kycklingar via ägget. Däremot kan ILT-virus finnas utanpå äggskalet. Ett sätt att undvika smitta vid rekrytering eller för att återskapa en flock i samband med ett utbrott är att desinfektera kläckägg och att inte lägga dem under höna utan istället ruva och kläcka dem i maskin.
Höns som har smittats av ILT-virus bildar antikroppar som överförs till hennes kycklingar via äggulan. Tyvärr ger de antikroppar som överförs till kycklingar inget skydd mot infektionen hos kycklingen. Andra delar av immunförsvaret är aktivt mot ILT-virus, och detta överförs inte från hönan till kycklingen.
Nej. Till Sverige importeras ett förhållandevis litet antal daggamla blivande avelsfjäderfän som sedan blir far- och morföräldrar eller föräldrar till slaktkycklingar och värphöns. De importerade kycklingarna sätts i karantän och släpps inte därifrån förrän man har undersökt blodprov för antikroppar mot en rad olika sjukdomar, däribland ILT. ILT-virus har hittills aldrig påvisats hos importerade kommersiella avelshöns i Sverige.
ILT-virus anses kunna överföras mekaniskt med gnagare och vilda fåglar, men detta är sannolikt ovanligt. ILT-virus sprids sannolikt inte med yttre parasiter.
Så vitt man vet kan inte vilda småfåglar infekteras av ILT-virus. Detta bygger dels på äldre vetenskapliga undersökningar där man inte lyckats infektera några olika vilda fågelarter, till exempel stare, kråka, sparvar och duvor, och dels på att ILT inte diagnosticerats bland vilda småfåglar. Det finns däremot en viss risk att vilda fåglar kan överföra virus mekaniskt, till exempel om de får ILT-virus på fötterna i en smittad flock och sedan flyger till en oskyddad hönsflock. Risken är förmodligen ganska liten eftersom mängden virus de kan bära med sig är låg.
Nej (så vitt man vet). Däremot kan andra djurslag i vissa fall överföra virus mekaniskt, och man har sett att ankor kan bära viruset i näshålan under en tid (veckor).
Det enkla svaret på denna fråga är att det ska man inte göra. Många fjäderfäföretag tillåter inte att anställda har egna höns hemma, eller har regler som säger att man inte får ha haft kontakt med andra fjäderfän inom en viss tid, ofta ett till två dygn. Orsaken är att sjukdomsutbrott, förutom att orsaka lidande för djuren, kan ge stora ekonomiska förluster för ett fjäderfäföretag.
ILT-virus smittar framförallt med sekret från luftvägarna (droppsmitta) men virus kan även finnas i luften som mycket små droppar (så kallad aerosol). Smittan sprids bara över mycket korta avstånd.
ILT-virus kan smitta indirekt via till exempel kläder, skor, redskap, andra djur och med oss människor om sekret hamnar på dessa material eller på våra händer. Smittspridning sker dock mer effektivt med akut sjuka eller latent infekterade höns (kroniska friska smittbärare).
Vanligt noggrann handtvätt med tvål och vatten inaktiverar virus, men det är inte fel att även sprita händerna. Tänk på att virus även kan finnas på till exempel kläder, skor och redskap.
Ja, men om det inte är skyddat av till exempel slem från luftvägarna så inaktiveras det snabbt.
ILT-virus förökas enbart i luftvägarna (slemhinnor i näshålan och luftrören) och ögats bindhinna och det finns inga tecken på att virus sprids till andra delar av kroppen. ILT-virus kan ändå finnas i träcken eftersom luftvägssekret med virus kan hamna där när fåglarna nyser och hostar.
Bekämpning
Nej.
Nej, efter den 1 juli 1999 finns det inga tvingande regler om vad man ska göra i samband med ett ILT-utbrott. Före detta datum var avlivning, smittspårning och sanering obligatoriskt.
Som djurägare måste man själv fatta beslut om vad man ska göra med sin ILT-drabbade flock. Under den akuta sjukdomsfasen bör man överväga att avliva gravt drabbade höns (med akuta andningssvårigheter) av djurskyddsskäl för att undvika att de får en plågsam död genom kvävning. Vaccination kan i detta läge även förhindra att höns som ännu inte insjuknat klarar sig från infektionen. Efter utbrottet kan hönsen däremot leva vidare utan problem men nyinköpta höns och egna kycklingar och ungdjur kan insjukna i ILT senare om de inte vaccineras. Om man behåller överlevande höns efter ett ILT-utbrott så måste man vara medveten om att ett aggressivt ILT-virus finns kvar i flocken bland kroniska smittbärare (hos upp till 80 procent av hönsen). Risken är därför stor att man sprider smittan till andra besättningar om man säljer levande höns. Om man säljer höns från en ILT-smittad flock så ska man självklart informera köparen.
Det finns inga exakta uppgifter vid vilken temperatur ILT-virus inaktiveras vid tvättning i maskin. Tvättning vid 60°C med tvättmedel bör dock vara tillräckligt för att inaktivera ILT-virus.
ILT-virus överlever frysning under relativt lång tid i laboratoriemiljö. Man kan därför inte utgå från att det räcker att lämna hönshuset tomt över vintern för att bli av med smittan. För säkerhets skull bör man sanera (noggrant rengöra och desinfektera) hönshuset för att inaktivera virus. Utomhus i rastgårdar utsätts ILT-virus för vind, solsken och regn som sannolikt relativt snabbt inaktiverar ILT-virus. Det kan dock vara klokt att ta bort ansamlad gödsel och lägga på extra sand på marken i rastgården.
Det absolut viktigaste steget i en sanering är att göra riktigt rent inomhus i hönshuset. Virus överlever längre om det är skyddat av organiskt material till exempel träck eller sekret, jämfört med oskyddat virus. För att desinfektionsmedlet ska ha effekt krävs också att det är rent i hönshuset.
Det går inte att helt garantera att virus inte finns kvar i omgivningen eftersom hönshus är olika svåra att göra rena. Risken för ILT-smitta är liten under förutsättning att man verkligen har gjort rent och använt ett desinfektionsmedel som har effekt mot virus, och följt instruktionerna från tillverkaren, samt hållit huset tomt minst tre veckor. Erfarenheten från tidigare utbrott i Sverige där man smittsanerat visar på mycket goda resultat.
Förebyggande åtgärder
Det finns inga vetenskapliga belägg för att man kan resistensavla mot ILT. Detta utesluter däremot inte att ärftliga faktorer kan spela en roll.
ILT är en av de sjukdomar som man inte vill ha i kommersiella hönsflockar eftersom den orsakar lidande för djuren och ekonomiska förluster. I länder eller områden där ILT-virus finns etablerat bland kommersiella besättningar utförs vaccination för att förebygga sjukdomsutbrott. I länder där smittan inte finns bland kommersiella besättningar, som till exempel i Skandinavien, så förebyggs infektionen genom smittskyddsåtgärder. Exempel på sådana åtgärder är att begränsa antalet besökare, att byta skor och använda skyddskläder mellan varje flock för personal och besökare och att inte tillåta personalen att ha hobbyhöns hemma.
Isoleringsavdelningen eller karantänen bör ligga i en separat byggnad en bit ifrån de andra hönsen och man bör tänka på att man kan sprida eventuella smittämnen indirekt mellan flockarna. Om möjligt bör olika personer sköta de olika flockarna och man bör använda separata redskap och separata skor och skyddskläder. Normalt bör man hålla fåglarna isolerade minst två till tre veckor eftersom de flesta infektionssjukdomar har kortare inkubationstid är detta. Observera att kroniska smittbärare av ILT inte kan identifieras genom att sättas i karantän.
Lägg kläderna i tvättmaskinen och ta en dusch innan du går ut till hönsen. Använd inte samma ytterskor som vid besöket.
Ta först och främst reda på om besökarna har fjäderfän hemma och fråga i så fall också om de är friska. Släpp inte in besökare som har sjuka fåglar eller som har hanterat sjuka fåglar de senaste dagarna. Låt hellre besökarna stå utanför rastgården och titta på djuren än att släppa in besökarna i hönshuset. Om besökarna ska hantera djuren så be dem tvätta händerna med tvål och vatten först. Utrusta besökarna med separata skor/stövlar och skyddsrock när de går in i hönshuset.