Gå direkt till innehåll

Smittor och smittspridning påverkas av klimatet

Genom förändringar i ekosystem och djurpopulationer kommer klimatförändringen att påverka förekomsten av smittämnen hos människor och djur samt smittämnens överlevnadsmönster och spridningsvägar.

Salmonella

Klimatförändringen kan påverka utbredning och spridningsmönster för inhemska smittsamma sjukdomar, men även bidra till introduktion av nya smittor. Exempelvis kan flera allvarliga epizootisjukdomar spridas via insekts- eller gnagarvektorer. Dessa sjukdomar är speciellt känsliga för ett förändrat klimat. Klimatförändringen kan påverka vektorernas livsmiljö och beteendemönster och kan därigenom ge en direkt effekt på sjukdomarnas utbredning och spridningsmönster. Ett varmare klimat med höjd medeltemperatur kan göra det möjligt för helt nya insektsarter att fungera som vektorer då insekternas förmåga till effektiv smittspridning ofta är kopplad just till temperaturen.

Förändrade nederbördsmönster med översvämningar och skyfall kan bidra till ökad smittspridning via miljön till foder och vatten. Exempelvis kan förändrade nederbördsmönster bidra till att vatten förorenas antingen till följd av avrinning från mark eller då betesmarker översvämmas. Översvämningar kan även gynna överlevnaden av exempelvis magtarmparasiter.

Spridning av smittor kan även komma att gynnas till följd av att förutsättningar för att hålla en god hygien försämras och genom att djurförflyttningar ökar på grund av extremvädersituationer. Extremväder eller andra händelser relaterade till det förändrade klimatet kan även bidra till ökad trängsel och stress hos djur och därmed bana väg för opportunistiska infektionssjukdomar som slår mot svaga och nedsatta djur

Förändrade markförhållanden påverkar smittspridningen

Ändrade förhållanden i marken som när permafrost tinar, kraftiga regn, torka, ras och skred kan resultera i ökad spridning av smittämnen. Ett exempel på detta är mjältbrand (antrax), en allvarlig zoonos som kan överleva under mycket lång tid nere i marken. I Sverige har vi haft ytterst få fall under senare delen av 1900-talet men under 2000-talet har vi redan haft flera fall. Sommaren 2016 hade vi ett utbrott som omfattade flera djurslag i trakten av Omberg.

Internationellt har man sett en ökad förekomst av mjältbrandsutbrott till följd av klimatrelaterad påverkan. Torka och översvämningar, särskilt i kombination med varandra, kan frigöra mjältbrandssporer från tidigare utbrott, till exempel genom sprickbildning. Detta ökar sannolikheten för att djur ska få i sig smittan på bete eller via vatten som förorenats av mjältbrandssporer. 

Tåligare ekosystem med biologisk mångfald

Biologisk mångfald gör ekosystemen tåligare för klimat- och miljöförändringar och även för smittämnen. Mångfaldens skyddseffekt utgörs av en ”utspädningseffekt”, som till exempel att vektorerna biter både sådana arter som kan fungera som producenter av smittämnen och sådana som inte kan det. Smittspridningen blir då lägre eftersom vektorer bara biter ett begränsat antal gånger under sin livstid och om de då biter ett djur, som inte kan producera fler eller härbärgera smittämnen, så är bettet ”bortkastat” med avseende på smittspridning.

Den pågående klimatförändringen gör att många arter riskerar att utrotas. Samtidigt sker en generell minskning av den biologiska mångfalden. Om en art försvinner eller minskar kraftigt såsom rödräven gjorde efter rävskabbsepizootin, kan kvarvarande art(er) ibland öka i antal, till exempel rådjur, vilket i sin tur kan ge möjlighet för tillväxt av en vektorpopulation, som fästingar.

Senast uppdaterad : 2020-01-27