Gå direkt till innehåll

Dikor kan också ha juverinflammation

Osynlig juverinflammation (subklinisk mastit) och juverinfektioner är vanliga bland svenska dikor. Variationen är dock stor mellan olika gårdar. Stafylokockbakterier orsakar de flesta juverinfektioner. Det här visar en ny forskningsstudie som gjorts vid SVA i samarbete med Svenska Djurhälsovården och Växa Sverige.

Studier av dikor från andra länder har visat att subklinisk mastit, bakteriella juverinfektioner och förekomst av juverdelar som inte producerar mjölk kan ha negativa effekter på kalvens tillväxt. Kunskapen om förekomst av sådana juverhälsoproblem hos svenska dikor har varit bristfällig. Det huvudsakliga syftet med den nya undersökningen var därför att ta reda på hur vanliga dessa problem är i Sverige.

Åtta till tolv kor undersöktes per gård

Tio djurbesättningar besöktes vid två tillfällen under 2012, dels inom en månad efter kalvning och dels vid avvänjning. Vid varje tillfälle undersöktes juvret på 8-12 kor per gård och dessutom togs mjölkprov från alla juverdelar som producerade mjölk för mätning av antalet celler i mjölken och undersökning av bakterieförekomst. En del andra faktorer och samband studerades också.

− Resultaten tyder på att subklinisk mastit och juverinfektion är vanliga bland svenska dikor, men att förekomsten varierar kraftigt mellan olika gårdar. De flesta juverinfektioner orsakades av stafylokockbakterier, och mer än 95 procent av dessa var känsliga för penicillin, säger statsveterinär Karin Persson Waller, SVA.

− Kor med stora konformade spenar, hängjuver eller juverdelar som inte producerar mjölk, liksom kor som var smutsiga, hade mer juverhälsoproblem än andra kor. Vi kunde däremot inte hitta några signifikanta samband mellan juverhälsa och kalvarnas avvänjningsvikt och därmed inte finna något stöd för att juverproblemen orsakade sämre tillväxt hos kalven.

Behövs fler studier

För att förbättra rådgivningen om hur mastit hos dikor bäst kan förebyggas behövs dock fler studier om riskfaktorer.

Bakom den aktuella studien står Karin Persson Waller, Ylva Persson och Ann Nyman, samtliga SVA, samt Lena Stengärde, Svenska Djurhälsovården. Studien är publicerad i Acta Veterinaria Scandinavica 2014, 56:9.

Senast uppdaterad : 2014-04-15