Gå direkt till innehåll

Dödlighet i vilda bestånd av fisk och skaldjur

Förutsättningarna för att lyckas med en utredning av orsaken till fiskdöd förbättras avsevärt om den som upptäcker eller ska ta hand om problemet tänker på följande:

  • Observera hur området ser ut. Ta gärna ett foto. Är det rinnande vatten eller sjö, vikar, stränder etcetera? Om det är vintertid, hur är isläggningen? Ser det ut som om djuren dött på platsen eller flutit med strömmar eller vind? Verkar det som om de legat länge i vattnet? Finns det någon lukt på vatten eller från aktuella djur?
  • Vad har hänt i omgivningen de närmaste dagarna innan – tekniska arbeten, bräddavlopp, dikning, närliggande industrier etcetera? Hur har vädret varit – regn, kraftig åska, torka, vattentemperatur, algblomning?
  • På vilka arter har dödligheten observerats och i vilka storlekar? Är det endast en art eller finns många olika arter på fyndplatsen? Är det bara en art och en storlek/åldersgrupp kan det vara ett tecken på att någon sjukdom drabbat just den arten.
    Stor fisk dör oftast först vid syrebrist medan små fiskar generellt är känsligare för olika infektioner och vattenkvalitetsproblem såsom lågt pH, ammoniakförgiftning etcetera.
  • För privatpersoner gäller det att kontakta kommunens miljöansvariga. Det är de som kan besluta om vad som skall göras. Kommunen har också kunskap om vilka möjligheter som finns när det gäller att lämna prover för undersökning.
    Är det ett utsläpp som orsakat dödligheten kan det vara fråga om ett miljöbrott. Kontakta din kommun om du misstänker utsläpp. De avgör om en polisanmälan behöver göras eller om de själva vill att några undersökningar skall genomföras.
  • Säkra material snarast möjligt efter upptäckt. Välj ut de minst ruttna exemplaren. En färsk fisk har blanka ögon som inte är insjunkna eller grumliga, fisken har inte tappat färgen eller är uppsvälld och den ska inte lukta. Ta av alla arter och storlekar. Varje enskild individ bör placeras i en egen plastpåse (inget vatten). Lägg snarast djuren så kallt som möjligt - på is är idealet. Vid användande av kylklampar så lägg något (hushållspapper, tidning eller liknande) mellan djuret och kylklampen för att undvika frysskador som försvårar diagnostiken.
  • Kan man inte få transporten utförd så att den når laboratoriet inom 24 timmar måste fisken frysas. Färsk isad fisk ger dock de bästa förutsättningarna för en undersökning.
  • Ta dubbla vattenprover, helst från flera provpunkter direkt på platsen i rena flaskor, varav det ena provet fryses direkt.
  • SVA, sektionen för fisk måste kontaktas innan inskick, på telefon 018-67 41 71.
  • Se instruktioner avseende insändning (pdf).
  • Använd remiss för fisk, blötdjur & skaldjur (pdf).
  • Kemiska analyser. För att kunna leta efter kemiska substanser är det viktigt att ha tillgång till ett omfattande material. Olika grupper av kemiska ämnen analyseras med olika metodik och med en liten mängd av material så begränsas antalet tester som är möjliga att utföra. Fiskar avsedda för kemiska analyser kan med fördel frysas omedelbart.   
Senast uppdaterad : 2020-11-23