Gå direkt till innehåll

Sjukdomsövervakning av tumlare

Tumlare är den enda valen i Sverige som finns året om i våra vatten, framför allt på västkusten där den är vanlig. Den är en av de minsta tandvalarna och har en stor utbredning på norra halvklotet. Tumlaren lever oftast ensam eller i mindre grupper.

Tumlare som simmar.
i samarbete me med NRM undersöker SVA hur tumlarna mår. Foto: Vanhop

Det finns tre populationer av tumlare i svenska vatten: Skagerrakspopulationen, Bälthavspopulationen (i södra delen av Kattegatt, Öresund och Bälthavet) och Östersjöpopulationen. Östersjötumlaren klassificeras som akut hotad i rödlistan sedan 2020, och uppskattas till runt 500 djur, men osäkerheten är stor. Bälthavspopulationen och populationen i Skagerrak (som även finns i Nordsjön) är betydligt större och inte hotade.

Sammanställning av tumlarnas hälsa under tio år

SVA samarbetar med Naturhistoriska Riksmuseet (NRM) för att obducera de döda tumlare som rapporteras in till NRM. Från  2008 till 2019 har SVA och NRM obducerat 109 tumlare tillsammans. Tack vare finansiering från Havs- och Vattenmyndigheten har nu informationen från obduktionerna kunnat sammanställas, och resultatet presenteras i rapporten ”Hälsa, sjukdomar och dödsorsaker hos tumlare (Phocoena phocoena) i Sverige de senaste 10 åren”. Här redovisas de dödsorsaker, sjukliga förändringar och parasiter som tumlarna drabbats av, samt biologiska parametrar relaterade till deras hälsa och kondition. Huvudsakligen är det tumlare från väst- och sydkusten som inkluderas i studien, där de är mest förekommande. I diskussionen presenterar vi förslag på framtida forskningsbehov och hur resultaten kan tillämpas för bevarande och förvaltning av den svenska tumlaren.

SVA:s arbete med att övervaka tumlarnas status

Tumlare kan påverkas negativt av vissa miljögifter, men kunskaperna om detta är fortfarande otillräckliga. Det har rapporterats om höga halter av PCB och DDT i nivå med vad man funnit i gråsäl med skador relaterade till miljögifterna. (Källa: Naturhistoriska riksmuseet)

Tumlare som hittas i naturen fryses in för att undersökas senare. De upphittade tumlarna samlas nedfrysta, och obduceras en till två gånger per år vid SVA i samarbete med Naturhistoriska Riksmuseet, NRM. 

SVA:s patologer obducerar tumlare för att fastställa dödsorsak samt sjukdomstillstånd och NRM tar prover på olika organ för studier av framför allt miljögifter, födovanor, hälsostatus och genetik. Prover av späck, muskel, lever, njure, med flera organ sparas i SVA:s biobank och NRM:s miljöprovbank, där de förvaras i fryst tillstånd för nutida och framtida forskning kring tumlare.

Kort om SVA:s samarbete med NRM

  • SVA samarbetar med NRM, vad gäller obduktioner och patologiska undersökningar för de vilda djurarter som NRM fokuserar på i sitt miljögiftsarbete, bland annat tumlare, sälar och uttrar.
  • SVA obducerar övriga statens vilt som hittats döda eller avlivats av någon anledning, bland annat örnar och stora rovdjur. Samarbetet är ett bra kunskapsutbyte mellan biologer och patologer.
  • Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten finansierar ett flertal undersökningar för både SVA och Naturhistoriska riksmuseet.