Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Valgus eller Varusdeformation hos fjäderfä

    Andra sjukdomsnamn: Valgus (utåtriktat ben) - eller Varusdeformation (inåtriktat ben) (VVD)

    Fjäderfä

    Med valgus- och varusdeformationer (VVD) menas utåt- respektive inåtvridna eller vinklade ben. Vridningen är oftast lokaliserad till den nedre delen av benet ovanför hasleden (tibiotarsus) och valgusdeformation är vanligare än varusdeformation. Deformationen kan vara enkel- eller dubbelsidig.

    Vid sjukdomsproblem eller dödsfall i en fjäderfäflock är det viktigt att en lokal veterinär snabbt kontaktas, särskilt om flera fåglar drabbas samtidigt. Du som veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.

    Anmälningspliktig :

    Nej

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Nej

    Förekomst

    Valgus- och varusdeformation (VVD) förekommer framförallt hos snabbväxande fåglar som till exempel slaktkycklingar, kalkoner och strutsar. VVD ses också sporadiskt bland fjäderfän i hobbybesättningar. Uppgift saknas om hur vanligt förekommande VVD är i Sverige.

    Foto av utåtvridet ben (valgus) hos en slaktkyckling. Fotograferad efter slakt.
    Bild 1: Utåtvridet ben (valgus) hos en slaktkyckling (fotograferad efter slakt). Foto: Bengt Ekberg/SVA

    Sjukdomssymtom

    Kycklingar med höggradig deformation uppvisar grava rörelsestörningar och kan få svårt att ta sig fram till foder och vatten. Djuren stöder ofta på hasen och foten pekar utåt (bild 1) eller inåt beroende på om det rör sig om valgus-, eller varusdeformation. Valgusdeformation är vanligast. Deformationen kan vara unilateral (i ett ben) eller bilateral (i båda benen). I grava fall kan hälsenan glida ner på ena sidan av hasleden (så kallad ”slipped tendon”) och då blir fågeln oförmögen att gå.

    Orsak och sjukdomsförlopp

    Orsaken till VVD är oklar och sannolikt multifaktoriell (beror på flera samverkande faktorer), men det finns en tydlig genetisk predisposition. För övrigt kan både utfodring, snabb tillväxt och skötselfaktorer spela en roll för sjukdomens utveckling.

    Provtagning och diagnostik

    Diagnosen ställs som regel på grundval av de beskrivna kliniska symtomen.

    Åtgärder och rekommendationer

    Kycklingar med grava rörelsestörningar bör snarast avlivas av djurskyddsskäl. För att minska förekomsten av VVD bör man undvika för snabb tillväxt (särskilt under de första levnadsveckorna) och för hög djurbeläggning. Längre mörkerperioder kan bidra till att reducera förekomsten.

    Sidan granskades senast : 2024-05-05