Utseende
Kabbleka är en flerårig ört som kan bli upp till 20 cm hög. Stjälken är tjock och kan vara upprätt eller liggande och rotslående. Bladen är mörkgröna med en njur- till hjärtformad form och naggad kant. Kabblekan blommar under maj och juni med stora gula blommor som sitter i toppställda knippen.
Förekomst
Kabbleka är vanlig i hela landet. Den växer i kärr, diken och längs stränder.
Påverkan på djur
Kabbleka kan dels ge direkta skador på hud och slemhinna, dels påverka centrala nervsystemet (CNS).
Drabbade djur kan uppvisa rodnad, blåsbildning, sår, intensiv smärta och inflammation i huden och munslemhinnan, med ymnig salivering, blodiga kräkningar, diarré som kan vara blodig, kolik, mag-tarminflammation (gastroenterit) och blod i urinen, svag puls, yrsel, synstörningar, rörelsestörningar (framför allt ataxi i bakkroppen), och kramper. Dödsfall är sällsynt.
Förgiftning har rapporterats på nötkreatur, häst, får och get.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Vad är giftigt?
Alla delar av kabblekan är giftiga.
Giftinformation
Kabbleka innehåller protoanemonin (0,26 μg/g våtvikt), pyrrolizidin- och aporfinalkaloider, flavonglykosider, magnoflorin och saponiner. Protoanemoninet är en flyktig olja som är gemensam för alla växter i familjen ranunkelväxter (lat. Ranunculaceae), och bildas vid hydrolys av glykosiden ranunculin. Ranunculin kan påverka celldelningen (mitosen) och har starkt lokalirriterande verkan. Det påverkar även det centrala nervsystemet genom att först stimulera och sedan förlama det. Protoanemonin polymeriseras snabbt till anemonin som inte är giftigt i samband med torkning. Det innebär att hö som innehåller växter med protoanemonin inte är giftigt.