Utseende
Rävtörel är en lågväxt ettårig ört. Stjälken blir två till tre decimeter hög med tre upprepat gaffelgrenade huvudgrenar. Bladen är ljusgröna och äggrunda med helbräddad kant. Rävtörel blommar under hela sommaren med små oansenliga blommor som sitter i flocklika samlingar i grenspetsarna. Blomsamlingarna har gröna svepeblad och små ovala nektarier med två smala hornlika utskott. Kapseln är brett äggrund, slät och försedd med smala kantlister. Fröna är vita och har stora gropar.
Symtom
Vid förtäring av rävtörel är de inledande symtomen stark rodnad och svullnad av de kroppsdelar som kommit i kontakt med mjölksaften och de visar sig vanligen efter 2–8 timmar. Symtomen ökar i intensitet de närmaste 12 timmarna med blåsbildning och smärtsamma inflammationer i slemhinnan i mun och hals, samt en kraftig mag-tarminflammation (gastroenterit). Djuren kan drabbas av kräkningar, kolik, diarré som kan vara blodig, och trumsjuka. Efter upptag kan det centrala nervsystemet (CNS), lever och njurar påverkas med symtom som utvidgade pupiller, kraftig njurinflammation som ger blod i urinen (särskilt hos unga djur), cirkulationsrubbningar, oregelbunden hjärtrytm (arytmi), vacklande gång, kramper och död som följd. Få fall av förgiftning finns dokumenterade.
Så påverkas djuren av rävtörel
Vad är giftigt?
Den vita mjölksaften är giftig. Alla delar på växten som innehåller växtsaft är giftiga.
Förekomst
Rävtörel är vanlig från Skåne till Uppland, mer sällsynt längre norrut. Den växer ofta som ogräs på näringsrika ställen, i trädgårdsland, rabatter och på skräpmark (ruderatmark).
Giftinformation
Rävtörel innehåller irriterande och co-carcinogena diterpenestrar (forbolester, ingenolester, 5-deoxyingenol) samt triterpenen euphol. Forbolestrar är mycket effektiva pådrivande faktorer för cancer.
Honung från törel innehåller irriterande estrar men i betydligt mindre omfattning än mjölksaften.
Mjölksaften är starkt irriterande för hud och slemhinnor vilket leder till allergisk kontaktdermatit med blåsbildning och nekros, inflammation och sår i munnen (stomatit) och mag-tarminflammation (gastroenterit). Ögonkontakt kan leda till svår ögoninflammation (keratokonjunktivit). Efter upptag kan störningar i centrala nervsystemet uppstå och levern, njurarna och mjölkkörtlarna kan skadas.