Gå direkt till innehåll
Sötväpplingar

Sötväpplingar

( Melilotus spp. Melilotus Mill. )
Giftig växt
Giftig vid konsumtion i stora mängder eller under lång tid.
Giftig växt
Giftig vid konsumtion i stora mängder eller under lång tid.

Sötväpplingar är ofarliga på bete, men i mögelangripet ensilage eller hö bildas dikumarol som hindrar blodet från att koagulera.

 Sötväpplingar

Utseende

Sötväpplingar tillhör familjen ärtväxter och kan bli upp till 150 cm höga. Bladen är trefingrade. Småbladen är vasst tandade och ovala medan uddbladet är skaftat. Den blommar i juli-september med gula eller vita blommor beroende på vilken art det är. Blomställningen är en lång klase med hängande blommor. Frukten är en brun balja som är 35 mm lång.

Förekomst

Sötväpplingar förekommer i hela Sverige men rikligast i södra och mellersta Sverige. Den trivs i vägkanter, järnvägar, hamnar, avstjälpningsplatser, skräpmarker (ruderatmarker) och gårdar.

Påverkan på djur

Drabbade djur kan uppvisa oförmåga att koagulera blod, omfattande blödning och blodbrist (anemi). Subkutan blödning och blåmärken (hematom) över beniga utbuktningar är vanliga. Blödning in i kroppshålor, muskelmassa, leder, tarmens lumen, och ytor på organ är generellt uppenbara. Sjukdomen utvecklas snabbt, där subkutana blödningar visar sig som svullnader, vanligen på djurens rygg. Det associeras med bleka mukösa membran samt allmän blekhet hos organ och vävnader, svaghet, ökad andningsfrekvens (takypné) och hjärtrusning (takykardi) strax före döden, som vanligen inträffar efter omkring tre dagar. Aborter och eventuellt blod i avföring, urin eller mjölk förekommer.

Vid obduktion verkar vävnaderna blåslagna och det finns blödningar av varierande allvarlighetsgrad i hela kroppen. Histologisk bedömning av vävnader visar generellt bevis på nylig blödning och milda degenerativa förändringar i hepatocyter, möjligen som ett resultat av syrebrist i kroppens vävnader (hypoxi).

Fall av förgiftning har förekommit hos nötkreatur, hästar, får, gris och kanin. Får rapporteras vara mindre mottagliga för dikumarol än nötkreatur.

Om ditt djur har ätit av växten

Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.

Djurslagsspecifika uppgifter

Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.

Vad är giftigt?

Hela växten, men endast under påverkan av mögelsvampar.

Bete Ofarligt
Ensilage Skadligt
Skadligt
Fryst bete Okänt

Giftinformation

Sötväpplingar innehåller signifikanta mängder kumariner. Växten är riskfri att beta, men i dåligt preparerat hö eller ensilage kan kumarinerna ändras till dikumarol (3,3´-metylen-bis-4-hydroxykumarin) genom inverkan av mögelsvampar som bland andra Aspergillus spp., Penicillium spp. och Fusarium.

Dikumarol fungerar som en antagonist till vitamin K1 och förhindrar blodkoagulering, vilket leder till ett blödande (hemorrhagiskt) syndrom som kallas ”sweet clover disease”. Syndromet orsakar inre blödning varefter djuren dör. Dikumarolmetabolism sker huvudsakligen i levern medan kumarinämnen primärt utsöndras genom njurarna.  Dikumarol utsöndras också i mjölk.

Efter utfodring av mögligt torrfoder eller ensilage med innehåll av sötväpplingar kan det dröja från två dagar upp till fem veckor innan "sweet clover disease" visar sig.

Sidan granskades senast : 2023-06-26