Utseende
Äkta vallört är en flerårig ört som är 30–120 cm hög. Den har en vingkantad stjälk där stjälkbladen är oskaftade med långt nedlöpande bladbas och upp till 25 cm långa. Bladen är stora och elliptiskt äggrunda. Det finns vassa sträva hår på både stjälken och bladen. Blommorna är 12–18 mm, blekrosa till rödvioletta och har långa spetsiga foderflikar. Blomställningarna är ensidiga knippen som utgår från bladvecken. Äkta vallört blommar i juni-juli. Delfrukterna är spetsigt äggrunda, släta och glänsande blanksvarta. Frukten är en fyrdelad klyvfrukt.
Förekomst
Äkta vallört förekommer från Skåne till Gästrikland. Den är sällsynt och växer på kulturpåverkad mark, vid gårdar, ängar, vägkanter och skräpmarker (ruderatmarker).
Påverkan på djur
Det finns inga dokumenterade fall av förgiftning hos betesdjur orsakade av äkta vallört. Den innehåller dock pyrrolizidinalkaloider som även finns i exempelvis hundtunga, och som redan i små doser är kända för att orsaka leverskador vid långvarig exponering. Ett kroniskt intag av äkta vallört innebär därför en risk för leverskador.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Vad är giftigt?
Hela den äkta vallörten är giftig. Rötterna innehåller mer gifter än löven.
Giftinformation
Äkta vallört innehåller många pyrrolizidinalkaloider, bland andra symfytin, intermedin, echinatin, lycopsamin, 7-acetyllycopsamin, heliosupin, cynoglossin, echimidin, lasiocarpin, viridoflorin, europin, symlandin och allantoin. I litteraturen anges ett innehåll av totala alkaloider på 0,07–0,29 procent torr vikt i rötterna, 0,02–0,18 procent i torra löv och 0,006 procent i färska löv. Rötter och löv från äkta vallört har visat sig vara carcinogena hos råttor vid en inblandning på 0,5 procent och 8 procent av dieten.
Pyrrolizidinalkaloiderna är hepatotoxiska. De toxiska metaboliterna från alkaloiderna frisläpps endast när leverenzymerna är aktiva efter intag. Symfytin är cancerframkallande och har orsakat levertumörer hos råttor. Alkaloiderna kan även orsaka tumörer i urinblåsan, blockera vener i levern, orsaka levercirrhos och död.
Pyrrolizidinalkaloider ackumuleras i kroppen och därför är den totala absorberade mängden över tid avgörande för den toxiska effekten, och det är även riskfyllt att äta små doser pyrrolizidinalkaloider under lång tid.
Pyrrolizidinalkaloider omvandlas till metaboliter i levern som reagerar irreversibelt med DNA och andra makromolekyler. Detta orsakar skador på levercellerna, vilket kan leda till döden till och med många månader efter intag av de alkaloidinnehållande växterna. Undersökningar av får har visat att pyrrolizidinalkaloider delvis avgiftas i våmmen på idisslare.