Utseende
Vattenstånds är en kal tvåårig ört med trind stjälk som kan bli upp till 80 cm hög. Bladen är djupt parflikiga, där de nedre har en stor, hel eller tandad ändflik och är mindre flikiga än de övre. Blommorna är gula och blommar från juli till september. Blomkorgarna har välutvecklade strålblommor som inte är inrullade och sitter flera tillsammans i greniga kvastlika samlingar. Alla frukter är kala eller, hos diskblommorna, mycket gleshåriga.
Förekomst
Vattenstånds är sällsynt och förekommer framför allt i västra Sverige från Skåne till Bohuslän, men har även påträffats på andra håll i Syd- och Mellansverige. Den växer vanligen på fuktig öppen mark vid diken och stränder eller i vägkanter.
Påverkan på djur
Vattenstånds och stånds hör till samma släkte, Senecio, och påverkar därmed djuren på ett likartat sätt. Gifterna i vattenstånds förstör levern gradvis och har ofta orsakat stor skada redan innan det uppmärksammats. Förgiftningssymtom kan uppträda akut men vanligare är ett kroniskt förlopp där ett intag av små mängder under lång tid (flera veckor eller månader) kan ge plötsliga kliniska symtom när levern har så omfattande skador att den inte klarar att upprätthålla sin funktion. Förgiftning har setts på häst, nötkreatur, får, get, gris, kyckling, vaktel och duva. Idisslare är mindre känsliga än enkelmagade djur eftersom giftet delvis bryts ner i våmmen.
Symtom som kan uppstå är aptitlöshet, avmagring, kolik, diarré som kan vara blodig, förstoppning – ibland så kraftig att den orsakar ändtarmsframfall (rektalprolaps), snabb förlust av mjölkproduktion. Leversvikt (så kallad senecios) som är följden av förgiftningen, kan manifesteras på många sätt; bleka slemhinnor, gulsot, ökad känslighet för solljus (sekundär fotosensibilisering), störningar i det centrala nervsystemet (hepatisk encefalopati), synstörningar, blindhet, nervositet, beteendeförändringar, svårighet att koordinera frivilliga muskelrörelser (ataxi), darrningar, ostadighet i bakdelen, svaghet och dåsighet.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
När symtom på leversvikt har uppstått är behandling utsiktslös.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Vad är giftigt?
Hos vattenstånds är hela plantan giftig.
Giftinformation
Vattenstånds innehåller pyrrolizidinalkaloider: jacobin, jaconin, jacodin, senecionin, retrorsin, senecifyllin, enkirkin. Alkaloidhalten är i genomsnitt 0,2 procent i ts (torrsubstans). Pyrrolizidinalkaloider är levertoxiska, carcinogena, delvis även mutagena och teratogena under vissa förhållanden och kan ge kumulativ förgiftning. De orsakar megalocytos och leverförändringar som medför ökad risk för levertumörer.
Effekten av förgiftning med pyrrolizidinalkaloider är kumulativ, vilket betyder att den totala absorptionen av pyrrolizidinalkaloider är avgörande för den toxiska effekten, oavsett under hur lång tid alkaloiderna togs upp. Pyrrolizidinalkaloiderna omvandlas till metaboliter i levern och reagerar irreversibelt med DNA och andra makromolekyler, vilket leder till skador på levercellerna. Förgiftningen leder till döden många månader efter intaget av de alkaloidinnehållande växterna. Studier på får har visat att pyrrolizidinalkaloider delvis neutraliseras i idisslarens förmage.
Vattenstånds innehåller även oxalater. Läs mer om dessa här.
Pyrrolizidinalakaloider går över i mjölken.